Adam Holmberg
I hemlandet är den amerikanska månadstidningen Real Simple omåttligt populär. Det är en tidning riktad till den desperata hemmafrun, proppad med recept, förvaringsknep (?), hälsa, smink, mode och resor. Allt man som amerikansk kvinna i fyrtioårsåldern med för mycket fritid och pengar förväntas tycka om. Det senaste numret guidar dig till The 10 big rules of small talk; “If you forget a name, discreetly ask a third party for help, or listen for it in conversation. If all else fails, come clean.” Det är en rätt absurd tidning. Och nu fyller den tio! Tre olika omslag med tre klockmotiv blir det eftersom redaktionen ville ge sina läsare “the gift of time”, vilket i korta drag betyder tips om hur man slänger ihop en snabb middag. “Time is a very intangible thing – there isn’t a picture of time, and there isn’t a particular image that comes to mind”, förklarar redaktören Janet Froelich omslagsidén. Allt är väldigt konstigt i Real Simples värld. Som om tiden har stått still.
March 9th, 2010
Jonatan Leman
I höstens nummer av SID. berättade Dagens Nyheters vetenskapsredaktör Karin Bojs att New Scientist är en av få tidskrifter hon läser för nöjes skull. Vi förstår henne. Den Londonbaserade populärvetenskapliga veckotidningen är sällan först med de senaste forskningsrönen, men få vet hur man presenterar dem på ett lika underhållande och lättsamt sätt. Kanske lite för lättsamt ibland. När tidningen på ett av sina omslag från i fjol ropade ut att ”Darwin was wrong” ansåg flera evolutionsexperter att de totalt spårat ur i spekulativ populism och manade till läsarbojkott.
Låt oss hoppas att den bojkotten är över nu. New Scientists ambition att göra modern vetenskap relevant för läsare utanför forskarvärlden förlåter helt klart deras fäbless för kvällstidningsretorik. Veckans nummer är inget undantag. Amanda Gefter skriver en svindlande text om kosmologen Raphael Bousso som hittat en helt ny metod för att undersöka parallella universum och slår fast: ”We are learning how to formulate a quantum gravity theory of the multiverse.” Och bland alla banbrytande studier finns där också en märkligt upplyftande liten artikel om att lyckliga människor är mer själviska, trångsynta och lättlurade än olyckliga.
March 9th, 2010
Adam Holmberg
Tycka vad man vill om amerikanen Terry Richardson och hans distinkta och rätt uttjatade fotomanér, men få fotografer kan locka fram samma självsäkerhet och attityd hos sina modeller. Eller bara få dem att se lika charmigt korkade ut. Som i senaste Rolling Stone där Richardson porträtterat snowboardåkaren Shaun White, vars helt makalösa åk i Vancouver häromveckan gav honom spelens mest välförtjänta guld. En vit studio, stjärnbanersmönstrade tights, en brinnande snowboard, en bar, rödlätt överkropp och en stor dos energi. Man kan nästan höra hur Guns N’ Roses spelas i studion. Mer från fotograferingen hittar ni på Terry Richardsons märkliga blogg. Som den här. Eller den här.
March 8th, 2010
Jonatan Leman
Lagom till att Vasaloppet är avklarat landar en ny tidning i hyllorna. Den heter Marathon & Löpning och handlar inte oväntat om vår nya folksport: maratonlöpning. På sina 164 sidor går den igenom allt man kan tänkas vilja veta inför de där mytomspunna 42 kilometrarna. Vi ringde upp Glenn Mattsing, chefredaktör på friluftsförlaget Outside, som ligger bakom satsningen.
En tidning enbart om maraton, det låter som en rätt smal nisch?
”Det är faktiskt inte så smalt som det låter. Om du tittar på anmälningarna till Stockholm Marathon, Göteborgsvarvet och Lidingöloppet så är det rekord överallt. Bara i Stockholm Marathon deltar 20 000. Det finns ett enormt intresse för maraton just nu. Så vi gör det här som en oneshot för att testa marknaden, men tror på en fortsättning nästa år. Trenden går ju mot mer och mer nischade tidningar.
Vad skiljer er från tidningar som skriver om alla sorters löpning?
”Som jag ser det är Runner’s World vår enda givna konkurrent, de har i princip monopol på löpning idag. Men vi har valt att göra en tidning som fokuserar helt på de riktigt långa distanserna. Tycker man att maraton inte är extremt nog finns ju även ultralöpning där man springer minst fem mil. Vi täcker upp allt man behöver veta för att klara av så långa lopp. Fast vi vänder oss inte bara till dem som vet att de ska springa ett maratonlopp, utan också till dem som vill testa hur mycket de klarar, vad som krävs.”
Kan du ge något roligt smakprov ur innehållet?
”Själv skriver jag en text om mitt första misslyckade maraton, när jag sprang i Stockholm för några år sedan. Det finns ju många fällor att gå i och jag tror jag prickade in allihop. Jag åt fel, glömde dricka, slarvade med uppladdningen, gick ut för hårt. Jag fick faktiskt så omfattande skador att jag inte kunde springa på nästan ett år! Dessutom ger vår träningsguru Anders Szalkai tips om det ultimata träningsupplägget.”
Vilka är de senaste trenderna inom maratonlöpning?
”En ny kul trend är barfotalöpning. Vi tittar närmre på skillnaden mellan att springa med kraftigt dämpade skor då man landar på hälen och att springa barfota då man landar på framdelen. I USA är det redan jättestort, nu blir det allt vanligare här med. Flera märken har tagit fram ultratunna skor helt utan svikt eller så kallade five fingers där tårna är fria.”
Somliga menar att kroppen egentligen inte är gjord för så här långa distanser. Klarar alla ett maraton med rätt träning?
”Ingemar Johansson sprang Stockholm Marathon på åttiotalet och han vägde ju över 100 kilo, så med rätt upplägg tror jag nästan alla klarar det. Och klarar du ett halvmaraton så klarar du ett maraton. Det värsta är när man får ett maraton i present några månader före loppet – sånt är livsfarligt. Tittar man på Göteborgsvarvet så tror jag de snittar på ett dödsfall per år. Oftast äldre män som överskattar sin förmåga.”
Marathon & Löpning finns i butik från och med imorgon.
March 8th, 2010
Niklas Eriksson
Under den här årstiden av aggressiv arktisk kyla infinner sig lätt ett inslag av anarki. Saker får bli lite som de blir. Kan man inte åka till jobbet idag, kanske man kan göra det imorgon.
Strängt taget finns det bara två saker som man kan veta helt säkert: Gunde Svan kommer vara på gott humör – och tidningarna kommer excellera i specialutgåvor om Oscarsgalan. Det första ska vi inte fördjupa oss i, utan noterar att det av allt att döma är Entertainment Weekly som tagit över den roll som brittiska Premiere hade fram till sitt (pappers)frånfälle 2007: Att skrika högst och ivrigast om jättebranschfesten på söndag.
Årets telefonkatalogtjocka Oscarsnummer ska inte läsas för de många oväntade infallens skull: Man förklarar att den stora kampen utspelar sig mellan smurfthrillern Avatar och krigsskildringen The Hurt Locker (jämnt skägg); man korskör Sandra Bullocks och Meryl Streeps cv:n för att avgöra vem som vinner (Bullock); man hyllar J.D. Salinger (Å ja, så synd var det inte, han skulle fyllt 155 i år).
Ändå finns det något vackert i den här typen av överpeppade och djupt marknadstillvända genomgångar. De behövs. De enar. På samma sätt som fotbolls-VM skulle kännas lite futtigare om inte Sportbladet redan under försommaren börjat med specialbilagor om Polens assisterande materialförvaltare, behöver Oscarsgalan en taktfast militärorkester som kan gå längst fram och piska upp stämningen.
Disclaimer: Är man bara ute efter heta tips på vilka som vinner är det enklare att gå direkt till den nyrestaurerade filmkritikern Roger Eberts hemsida. Han har alltid rätt.
Kanal 9 direktsänder Oscarsgalan på söndag med start vid midnatt.
March 5th, 2010
Redaktionen
Det är HBO, det är för vuxna, det finns inga reklampauser. Den tar upp mörka psykiska saker, som vår rädsla för döden, våra känslor för sexualitet. Visst, vi kan gå ännu längre än vi hittills gjort och det kommer några riktigt blodiga sekvenser i den tredje säsongen. Men det är aldrig vår avsikt att visa upp våld för att äckla publiken. När vi går igenom manusen handlar det om vem som ska döda vem och hur, och utifrån detta skrivs scenerna.
Manusförfattaren Alan Ball analyserar framgångarna för sin tv-serie True Blood, HBO:s största succé sedan Sopranos, i senaste numret av Fokus. Där berättar han också att han nobbade Janet Jackson till en av rollerna och varför han tidigare hatade att titta på tv. Andra säsongen av True Blood hade premiär på SVT1 i onsdags.
March 5th, 2010
Redaktionen
I morgon gäller det. Davis Cup. Sverige mot Argentina. För första gången sedan 1998 i Stockholm och Kungliga tennishallen. “Pim-Pim” verkar gå in i laget. Söderling är förkyld. David Nalbandian sitter just nu på ett flyg för att krossa Sveriges drömmar. Vi sitter och bläddrar i senaste numret av Svenska Tennismagasinet och läser om hotet mot Davis Cup. Om storstjärnorna Roger Federer och Andy Murrays lobbyverksamhet mot den anrika turneringen. Vi läser också en intervju med US Open-segraren Juan del Potro och funderar över varför det inte finns fler svenska tennistidningar. Men mest är vi spända och nervösa inför morgondagens batalj.
March 4th, 2010
Redaktionen
Igår hade Tim Burtons 3D-version av Lewis Carrolls Alice i Underlandet världspremiär. Om någon nu lyckats missa det. Svenska kritiker var överlag rätt svala, menade att filmen är oväntat konventionell och delade mest ur treor. Men för alla som vill tränga längre in i gothkungens värld kan vi tipsa om kommande numret av Empire. Tidningen har nämligen rotat fram femton av regissörens skisser som legat till grund för några av hans mest älskade karaktärer och utgjort startskottet för varje nytt filmprojekt. Dessutom besöker man inspelningen av Ricky Gervais och Stephen Merchants uppväxtdrama Cementary Junction, stämmer in i hyllningskören till Noomi Rapace och firar 25-årsjubiléet av Tillbaka till framtiden med en orgie i Marty McFly-kuriosa. Själv fyller Empire 250 nummer och verkar ha fått ihop sitt matigaste på länge. Snart i butik.
March 4th, 2010
Johan Wirfält
Den amerikanska tidskriftsbranschen har ställt sig frågan sedan förlagsjätten Condé Nast slaktade sex titlar, bland annat den klassiska mattidningen Gourmet, i höstas: Varför sparades Details, GQ:s något mindre modeintresserade, mer existensiellt självhjälpsinriktade och – eventuellt – något bögigare lillebror?
Från en svensk horisont kan det tyckas som en fråga endast för de mest insnöade magasinsnördarna. Men det svar som New York Observers John Koblin igår formulerade i en artikel om Details tioårsjubileumsnummer (som inte alls är ett tioårsjubileumsnummer), säger något intressant också om den amerikanska mediemarknaden som helhet.
Details, menar Koblin, överlevde Condé Nasts stålbad eftersom tidningen är för liten för att göra någon större skada. Den har få anställda, låga kostnader, ingen upplaga att tala om. Den är bra att ha som experimentverkstad för sådant som sedan kan plockas in i GQ om det fungerar. Och även om Details inte tjänar några pengar, förlorar den inte heller mer än vad som kan skrivas av som “avrundningsfel” i Condé Nasts samlade årsredovisning.
Dessutom: Om Details läggs ner, vart går dess annonsörer då? De flesta varumärken som annonserar i den gör redan samma sak i GQ – alltså kommer de inte flytta dit. Återstår då, enligt affärslogiken på den amerikanska mansmagasinsmarknaden, Esquire.
Esquire må vara GQ:s värsta konkurrent, men internt hos Condé Nast anser man inte att den är “med i tävlingen just nu”. Utan en Details på marknaden, som suger upp en del av Esquires potentiella annonsunderlag, skulle det snabbt kunna förändras. Esquire skulle kunna växa ikapp GQ, plötsligt man hamna i en “Elle vs Vogue-situation”. Det vill förstås inte Condé Nasts ledarduo Si Newhouse och Chuck Townsend.
Och alltså överlever Details.
Helheten ryms i detaljerna, eller hur var det nu?
March 3rd, 2010
Redaktionen
Att tidningen Monocle gillar Sverige och svenskar är ingen hemlighet. I senaste numret som besöker tidningen en ultradesignad advokatfirma i Stockholm samt analyserar hur svenskarnas förhållande till sjukledighet, som tydligen är under stor förändring, ser ut: ”Swedes are known for taking more sick leave than most, but recently, they seem to be getting fitter.” Men den bästa och längsta Sverige-relaterade artiklen har rubriken Road to salvation om handlar om Trollhättan. Texten ligger över tiotalet sidor och betar av nedläggningar, hopp och förtvivlan, nya ägare och hur det gick när Trollhättan blev Sveriges filmmetropol. Texten kantas av karga, mjölkiga foton på fabriker, tomma stadsmiljöer och kantiga konferensrum. Enligt Monocle ser framtiden ljus ut för den lilla staden. Läs den!
March 3rd, 2010
