Sidbloggen

Föreläsningen med Ruth Ansel levde förstås upp till alla förväntningar. För en andäktig publik bestående av tidningsnördar i alla åldrar berättade hon ett stycke magasinhistoria, kantad av samarbeten med personer som favoriten ”Dick” (Richard Avedon), Diana Vreeland, Tina Brown, Bruce Weber, Anna Wintour eller Annie Leibowitz, för att bara nämna ett fåtal. Påfallande ödmjuk var hon, berömde hela tiden alla andra hon jobbat med, men var desto mer förtegen om sin egen insats. Fast den sken igenom ändå, inte minst i alla de bilder hon visade från sin långa karriär.

Föreläsningen höll på en timme längre än planerat, men jag tror att alla närvarande tyckte att den kunde hållit på hela natten. Några timmar med Ruth Ansel blev en välbehövlig påminnare om varför man har älskat tidningar i alla dessa år: ”All magazines are mirrors of social history, it tells you something about what it was like at that time. That’s the original intention of magazines; to be a purveyor of culture”. Ruth Ansel talade mycket om att ta läsaren på allvar, att föra upp läsaren på en nivå som ibland går bortom den rena förströelsen.

Och jag tänker på alla substantiella artiklar om litteratur, konst, design, arkitektur eller film jag läst i utländska modemagasin under åren och kan inte låta bli att undra varför svenska så kallade livsstilsmagasin inte vågar lite mer, både när det gäller det visuella och det textmässiga. Det var ett ämne man med fördel hade kunnat diskutera i den avslutande paneldebatten mellan ett antal svenska formgivare, men det kom tyvärr inte upp. Det var i alla fall både inspirerad och väldigt varm till sinnes man lämnade Moderna Museet den kvällen. Tack Hjärta Smärta för att ni arrangerade den!

Foto: The Sartorialist. Fler rapporter hittar ni här och här.