Sidbloggen

Total anonymitet är första budordet för Guide Michelins inspektörer. De ger aldrig intervjuer, de får inte säga vad de arbetar med till sina föräldrar, inte ens guidebokens toppchefer vet vilka de är. Därför är det smått sensationell läsning när The New Yorker i sitt senaste nummer tillåts äta lunch med en av de utvalda. Närmare bestämt en blond kvinna i 30-årsåldern med en masters i Food Studies från New York University och ovanligt alldagligt utseende, “as if designed to deflect attention”. Över en tallrik gåslever hos Jean Georges på centrala Manhattan berättar kvinnan kallad “M” om den årslånga rekryteringen, de rigorösa rapporteringsrutinerna och hur det är att äta varje måltid ute minst 200 dagar om året. “You’re looking for something that really tests a number of quality ingredients and then something that’s a little complex. /…/ We would never order something like a salad. We rarely order soup.” Den som vill ha ännu smaskigare matskvaller kan chatta med M:s lunchsällskap, författaren John Colapinto, ikväll klockan 21.00 svensk tid här.