Sidbloggen

Mystiska mord, olösta brott och nya spår. Misstänkt är Sveriges enda kriminalmagasin. Idén är att den ska “ta läsaren med på en tur bakom gallren, avspärrningarna och kvällstidningsrubrikerna”. Sidbloggen blev väldigt nyfiken och ställde chefredaktören Catarina Lundbäck mot väggen.

Varför startade ni Misstänkt?
”Intresset för kriminalfall är stort och vi tyckte att det saknades ett magasin för personer som har ett genuint intresse för brott och straff och som vill ha mer än det som finns i nyhetsrapporteringen. Reaktionerna har varit mest positiva, det är väldigt få som har haft något negativt att säga om tidningen efter att ha läst den. Vi försöker att skriva texterna med respekt för alla inblandade i ett brott och jag tror att det märks.”

Hur gör ni research?
”Vi följer ständigt med i vad som händer och samlar på oss information från det att ett brott begås till dess att vi bestämmer oss för att skriva om det. Vi lär känna människor längs vägen. Eftersom att alla som arbetar med Misstänkt har ett stort kriminalintresse faller det sig naturligt, alla har vi vårt privata researchmaterial.”

Vilken hänsyn ni tar till anhöriga till dem som råkat ut för brott?
”Vi tar en oerhört stor hänsyn till anhöriga. Som jag brukar säga äger vi inte någon annan människas historia, och skriver aldrig någonsin om ett brott om de anhöriga inte godkänt det. Det finns faktiskt ett antal exempel där vi låtit bli att berätta om ett brottsfall endast på grund av att anhöriga sagt att de inte vill att vi ska göra det.”

Vilket reportage har väckt starkast reaktioner?
”Det är många reportage som väckt starka reaktioner, men på olika sätt. När vi till exempel skrev om kvinnor som lurar män på internet fick vi massor av mejl från män som drabbats av samma sak. De berättade hur de kände och skrev att de tyckte att det var skönt att inte vara ensam. Sedan finns det hemska fall, som till exempel misshandeln av en man i en jaktstuga, som gjort att människor mejlat och frågat hur någon kan göra så.”

Vad tycker du att ett bra kriminalmagasin ska innehålla?
”Jag tycker att det är viktigt med blandningen, både nära och långt borta, från polisens och andra yrkesgruppers vinkel och brottsoffrens. Samtidigt tycker jag att det ska finnas förklaringar till hemskheterna och vi försöker i mesta möjliga mån att servera läsaren sådana.”

I senaste numret hittar man artiklar med rubriker som ”Vem är mördaren?” och ”Från semester till kidnappning”. Finns det inte en risk att det leder till att folk blir uppskrämda och omotiverat misstänksamma mot varandra?
”Jag har högre tankar om våra läsare än så, jag tror att de själva kan sortera och bedöma vilka risker som finns för att de själva ska utsättas för brott. Vi lägger inte sällan till fakta som exempelvis att de flesta våldtäkter begås i hemmet och inte på gatan. Syftet med faktadelarna är just att skapa nyanser och ge kunskap. Och kunskap minskar rädslan. Men man ska inte heller underskatta det trauma som drabbar den som faktiskt utsätts för brott.”

Vissa skulle kanske säga att ni frossar i andras olycka, hur ser du på det?
”Vi som jobbar med Misstänkt är alla väldigt måna om att inte anhöriga ska känna sig utnyttjade. Vi måste kunna sova gott om natten. Därför får de anhöriga som sagt alltid godkänna publiceringen innan den trycks så att det känns bra för dem. Misstänkt skulle inte kunna fortsätta att ge ‘det lilla extra’ om inte vi hade den respekten för brottsoffren. Det har faktiskt hänt mer än en gång att anhöriga tackat ja till att ställa upp på en intervju för Misstänkt, trots att de aldrig ställt upp i media förut. Det värmer och ger oss ett kvitto på att vi gör ett bra jobb.”

Misstänkt finns på Pressbyrån. Intervju: Fanny Westin.