Evan Wright skrev boken Generation Kill. I den får han själv ta en smula plats, precis som Michael Herr i Dispactches. Samma sak gäller i David Simon och Ed Burns tv-serie som bygger på Wrights verk.
I Sverige blev Alexander Skarsgård mest uppmärksammad, och det var lätt att missa att Lee Tergesen gör ett av de mest sanna reporterporträtten genom tiderna där han smyger runt i kulisserna med en förvirrad min, lätt halvöppen mun och en pinsam, alltför påtaglig önskan om att smälta in.
Så går det oftast till. Som journalist ute på fältet känner man sig som en stammade, tillkämpat skrattande superfjant där man bara lyckas kommunicera genom gutturala läten och halva meningar.
Tack Gode Gud för mörka vrår, tangentbord och ordbehandlare – de faktorer som ibland har nåden att tillåta oss behålla en viss värdighet. Det behövs ju bara ett par meningar för att förvandla tönten som sitter där till en skarp och vitsig människa, i läsarnas ögon.







Markus H // Dec 21, 2009 at 11:33
Bra noterat Klas. Tyckte först att “Reporten i Generation Kill – tv-serien” var en av de svagare rollprestationerna. Ny inser jag att hans roll var exakt lika välskriven och välspelad som de andras.
——–
Bonus: “Generation Kill” på DBM. Boken:
http://denbildademedelklassen.blogspot.com/2008/07/generation-kill.html
Tv-serien:
http://denbildademedelklassen.blogspot.com/2009/01/generation-kill-tv-serien.html
Simon // Dec 20, 2009 at 16:28
Väldigt roligt. Håller med, han är underbart tafatt.
Greg // Dec 20, 2009 at 12:18
“gutturala läten och halva meningar”, haha, roligt