Sidbloggen

Michael Manns storfilm innehåller ett par riktigt finfina journalistporträtt.

Al Pacinos producent, Lowell Bergman, har den slitna och för tidigt åldrade looken som alltför många kollegor skaffar sig. Till detta bär han den obligatoriskt illasittande skinnjackan och byxor som lämnar rejält med utrymme åt en inkontinensblöja.

Han är en man som bryr sig mer om sitt kall än om sin klädsel.

Christopher Plummer är också bra som 60 minutes-ankaret Mike Wallace. Jag älskar inledningen där han träffar Hizbollahledaren och knappt säger hej innan han ställer frågan: “Are you a terrorist?”

The Insider är inte bara spännande som thriller, utan visar även på de stora mediehusens inre konflikter, mellan de så kallade räknenissarna och murvlarna. På grund av en förestående affär vägrar cheferna att sända Pacinos intervju med en avhoppare från ett tobaksföretag, vilket får producenten att gå i taket och manipulera andra medier för att få ut historien.

Bakgrundshistorien till filmen är också fascinerande. Eftersom nästan allt har verklighetsbakgrund, och The Insider kom ut bara några år efter händelserna, kritiserades Lowell Bergman av bland andra Mike Wallace. Bergman är tydligen god vän till Michael Mann och ska ha försett regissören med information samtidigt som dramat bakom kulisserna på 60 minutes pågick.

Tyvärr skildras inte just detta i filmen, det hade gett den en metadimension.

Den utspelas visserligen i tevebranschen, vilket eventuellt borde diskvalificera den från listan – men nu är det jag som bestämmer.