Dispatches är en av de bästa reportageböcker jag läst.
Michael Herrs Vietnamskildring är så välskriven att jag då och då finner mig citera hela stycken för mig själv. Av någon anledning brukar jag till exempel rabbla inledningen för mig själv inför mina sena löppass:
”Going out at night the medics gave you pills, Dexedrine breath like dead snakes kept too long in a jar. I never saw the need for them myself, a little contact or anything that sounded like a contact would give me more speed than I could bear.”
Det är skitlöjligt, jag vet, men det grundar sig helt enkelt i lite mörkrädsla (särskilt eftersom jag alltid springer i skogen).
Men mitt favoritkapitel i boken är det där Michael Herr skriver om sina kollegor, som Errol Flynns fotograferande son Sean, dennes buddy Dana Stone och galenpannan Tim Page.
Kapitlet är både självkritiskt och romantiskt. Krigskorrerollen dissekeras, men hyllas också. Det handlar dock mer om vänskap och sorgebearbetning än om krig, eftersom Flynn och Stone försvann spårlöst i Kambodja strax efter att Herr återvänt till USA.
Han skriver också om arméns öppenhet, och hur de kunde ta sig långt in i djungeln tillsammans med soldaterna. Sean Flynn brukade tydligen återvända efter flera veckor med enbart ett par rullar.
Det kan vara en myt, men det är en fin myt. Vilket för övrigt kan sägas om hela boken. Herr har erkänt att vissa delar av Dispatches är ren fiktion, även om han envisades med att detta in gjorde den mindre sann.
P.S. Michael Herr skrev strax efter det att boken kom ut även speakertexten till Apocalypse Now. Dennis Hoppers knäppe fotograf i den filmen ska vara baserad på Tim Page.
Markus H // Dec 28, 2009 at 14:27
Härligt! Det var ju du Klas som fick mig att läsa den där boken – och den är ju något av en modern klassiker vi det här laget (eller en minor classic i alla fall). Blev sugen på att läsa om den, men jag tror att jag lånat ut den till Herr Smirnakos (vilket sammanträffande att han dök upp på sidbloggen samma dag som jag såg den här!). Eller?
P.S. Värt att notera ang voice-over texterna Herr skrev till “Apocalypse Now”: De hade ju ett helvete med redigeringen av den där filmen. De höll på i evigheter, och ingen visste riktigt vad det skulle bli av allt material de hade kommit hem med. Om jag inte missminner mig så kom idén om att låta Herr skriva voice-over-manuset ganska sent i processen – och utan dem hade filmen ju inte blivit det mästerverk som det nu i slutändan blev.