Sidbloggen

Dags för del två av vinjetten Gästspel. Nu har turen kommit till mångsysslaren Kristoffer Ekman. Han var med och startade seriefanzinet Seriechock och har frilansat för bland annat Edge och Nöjesguiden. Idag jobbar han på en bok om gatukonst världen över. Här skriver Kristoffer om några av de mest intressanta graffitimagasinen just nu.

Graffiti är en omstridd verksamhet. Olika svenska myndigheter har tid efter annan försökt stoppa de tidskrifter som skildrar fenomenet. Orsaken har varit att dessa påståtts uppmuntra till brott. Försöken har varit fruktlösa. Egentligen är idén märklig. Var skulle man dra gränsen? Även DN och Expressen skildrar illegala handlingar, men skyddas naturligtvis av tryckfriheten.

Den typiska graffititidskriften har idag formatet A4, cirka 70 sidor på blankt papper. Ofta har man fokus på landet tidskriften produceras i, men inslag från andra delar av världen är vanligt förekommande. Innehållet brukar bestå av bilder på målningar samt intervjuer med utövare. Texterna är ofta på engelska, eller tvåspråkiga. Upplagan sträcker sig från några hundra till några tusen och global distribution brukar följa i takt med att tidskriftens popularitet ökar.

Press Stop har sålt graffititidskrifter sedan mitten av 90-talet. Idag finns runt fem titlar i butikerna, och ytterligare cirka tjugo tillgängliga i beställningssortimentet. Jag har tittat närmare på några av dessa.

Parazit 5

Det här är något så ovanligt som en svartvit graffititidskrift. Även om valet att utesluta färgerna troligen mest är en fråga om ekonomi så är Parazit en utmärkt introduktion till vad graffiti handlar om: formgivning, identitet och en stor dos attityd. Bilderna visar rysk graffiti, men har även med ett par sidor från Italien och Spanien. Mest noterbart är kanske målningarna med kyrilliska tecken. Det vanliga är annars att ryska målare använder sig av det engelska alfabetet, graffitins modersmål.

Iron Curtain 6

Från andra sidan järnridån hittar vi ytterligare en graffititidskrift, nu i fyrfärg. Mellan pärmarna ryms de vanliga bildcollagen och intervjuer med målare, men även ett mer platsspecifikt reportage: District Horror. En smått osannolik historia om hur det kan gå till när det målas tåg som står uppställda på landsbygden utanför Moskva. Berättelsens huvudpersoner blir först torterade av en tågförare och dennes assistent, för att sedan misshandlas på polisstationen och till sist tvingade att punga ut med mutor för att bli fria.

Up 41

I den mån graffiti räknas som en konstform så har UP sedan länge varit en av Sveriges största konsttidskrifter. Trots detta har man tidigare rent formmässigt påmint mer om ett fanzine. Detta förändrades för några nummer sedan då UP redesignades och fick formen av ett traditionellt magasin. Idag har tidskriften fasta avdelningar och man är inte rädd att blåsa upp bilder i stort format istället för att få med så många som möjligt.

I senaste utgåvan återfinns bland annat en initierad artikel om The Gray Ghost of New Orleans, mannen som ”tävlar” om stadens ytor på samma villkor som målarna. Hans självutnämnda uppdrag är att rolla över målningar, var de än dyker upp, med grå rollfärg. Ett kall som gjort att han själv hamnat i klammeri med rättvisan. Vidare finns en special om Fher – ”The man machine”, mannen som personifierar den hyperaktive graffitimålaren som formligen frossar i färg och form, gata upp och gata ner.

UP:s styrka har alltid varit texterna, som ofta når djupare än andra tidskrifter i genren. Här syns en tydlig vilja att inte bara dokumentera, utan också undersöka. Stundtals även problematisera.

Stylefile 32

Här har vi ett klassiskt tyskt graffitimagasin. Fokus på hemlandet, men även inslag från andra delar av världen. Detta är tidskriften för dig som gillar tekniskt raffinerade målningar och gigantiska färgproduktioner. Utöver en dos högkvalitativ graffiti bjuder numret på intervjuer med bland andra TMD Crew, Solve och Ogre.

Senaste numret har temat Kiwi och för ett intressant resonemang i ledaren som kretsar kring tankar som frusna västerlänningar ofta återkommer till. Drömmen om att bo i ett varmare land. Kanske på Nya Zeeland, där kiwifrukter frodas och solen alltid skiner. Men, resonerar man, kanske går det att leva ett mer fullödigt liv även i Tyskland? Kanske är nyckeln att leva ett alternativt liv. Graffitin erbjuder detta, och återfinns ofta i områden av staden där alla vill vara: Kreuzberg i Berlin, S:t Pauli i Hamburg och scendistrikten i London. Platser där energin flödar.