Sidbloggen

Nyheter, åsikter och intervjuer från magasinvärlden varje dag.

Sidbloggen header image 2
”Why had I been so consumed by this old, fat, bombastic, lying little dynamo?”

”Why had I been so consumed by this old, fat, bombastic, lying little dynamo?”

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Frågan ställs av Norris Church, Norman Mailers sjätte fru, och är hämtad från en omfattande artikel om det lille svinets liv i senaste Vanity Fair. Detta i sig på grund av det bara i år kommer ut inte mindre än tre biografier om Mailer.

Det första felet i VF-repet är att, när de beskriver hans litterära gärning och placering i litteraturhistorien, jämföra honom med Hemingway. Hemingway är bra och Mailer dålig. Mailer har hamnat i gränslandet, lite av litteraturens motsvarighet till fettblandningen ”I can’t believe it’s not butter”. I can’t believe it is not drypande fet Hemingwaylitteratur, ett svin har ju skrivit det? Det existerar tydligen ett Norman Mailer Society som gör allt för att återproducera den här misstolkningen.

Artikeln smickrar honom vidare med att säga att han har ett Don Draper-ego. Don Draper är fantastisk och fiktiv. Mailer knivhögg sin andra fru. IRL.

Men en sak tar artikelförfattaren James Wolcott fasta på och fördjupar: frågan om Norman Mailers totala brist på att skildra kvinnor. Varje gång han närmade sig dem litterärt blev de endimensionella och beskrevs ordagrant som änglar och horor, med läppstift eller inte. Vilket är förvånansvärt när han ändå studerade kvinnor på så nära håll.

Detta får ändå bli det yttersta beviset att han är en överskattad författare, trots att han var gift sex gånger och hade tusentals älskarinnor, kunde han inte karaktärisera kvinnor. Det beror givetvis på ett kvinnohat starkare än alla andra ambitioner att psykologisera och åstadkomma personporträtt som just Hemingway, Tolstoj och Dostojevskij gjorde innan honom, trots att de var ”riktiga män”.

Han objektifierade kvinnorna och lärde antagligen inte känna en enda på djupet. Det är intressant hur sexism kan få direkta effekter för konsten.

Foto: Ron Galella. Norman och Norris i New York 1980.

May 25th, 2010

  • Markus H

    Roligt om Mailer.

    Har försökt läsa honom ett par gånger, men orkar aldrig läsa klart – förutom hans debut De nakna och de döda då, som jag minns som briljant, men den läste jag när jag var 20, typ (men jag har några gånger stött på åsikten att han aldrig lyckades överträffa den, och eftersom den skildrar kriget i Stilla havet så slippar man ju de där kvinnoskildringarna som alla pratar om).

  • Sanna

    Mycket bra poäng där på slutet! Framförallt med allt snack om hur kreativ frihet skapar god konst etc etc.

    Jag köpte en Norman Mailer-bok i min ungdom på något antikvariat för att jag tänkte att honom-borde-man-väl-ha-läst men fan vad den sög.

  • Henrik Ö

    Jag har bara läst en Mailer-bok, hans CIA-epos Harlot’s Ghost. Jag kommer ihåg att jag reagerade starkt på att den enda kvinnliga karaktären var en tydlig wish-fulfilment-gestalt utan egen personlighet och som dessutom hade den egenheten att hon bara ääälskade analsex med yngre män (jag skojar inte).

  • Tweets that mention ”Why had I been so consumed by this old, fat, bombastic, lying little dynamo?” - Sidbloggen - en blogg om Pressbyråns tidningar -- Topsy.com

    [...] This post was mentioned on Twitter by David Hylander, fanny lindgren agazz. fanny lindgren agazz said: RT @davidhylander: Det jag egentligen ville säga: bra @CRFN om Norman Mailer. http://is.gd/coACf [...]

Kommentera!