Sidbloggen

”Granted, he’s an odd-looking suitor. His face seems constructed by someone playing with the separate eyes, noses, and mouths of a children’s mix-and-match book,” skrev den amerikanska filmkritikern David Denby i en artikel om Ben Stiller i The New Yorker häromåret. “There’s nothing wrong with the features, but they don’t quite go together. His forehead is high; his eyes sink into caves; his long jaw somehow breaks into a wide, sharklike grin.” Det är kul skrivet och väldigt sant. Ben Stillers storhet sitter i hans ansikte.

Det blir inte minst tydligt efter att ha sett dramat Greenberg, uppe nu på svenska biografer. En film regisserad av Noah Baumbach (som bland annat gjorde hyllade Park Slope-dramat The Squid And The Whale). Ben Stiller spelar Roger Greenberg – en 40-årig ex-musiker med dåligt självförtroende som skriver klagobrev till kaffekedjan Starbucks för att de, i sitt imagebyggande, börjat spela musik han faktiskt tycker är bra. Roger är bitter och knaprar Zoloft. Visst, vi har sett det förut (det är synd om hipstern), men Greenberg är trots det en utmärkt film. Och det är en film där Ben Stillers ansikte berättar hela historien. Scen efter scen följer man grundligt varenda blinkning och subtil grimas – fascineras över hans hårfäste, breda panna och utmärkande kindben. Och, trots historiens svarta underton, är Stiller minst lika rolig i Greenberg som någonsin i guldkornen Zoolander eller Tropic Thunder.

“The fact that Stiller is not a natural comic, or a conventionally good-looking actor, may actually work in his favor”, skriver Denby i sin text.

Ben Stiller ger i intervjuer – som den i senaste numret av den svenska filmtidningen Cinema (med rubriken Stillers många ansikten) – ett kontrollerat och oerhört torrt intryck. Privat verkar han lida av ett sjukligt kontrollbehov. Ben Stiller missar aldrig att ta sina vitaminpiller. Citat som ”humor kommer med mognad” och på frågan om han har haft en fyrtioårskris svarar han:

”…det är en sådan kliché. Att bli 40, det innebär för mig bara en hälsosam möjlighet att tänka framåt, att vara uppmärksam på det jag gör /…/ Men jag tar ingenting för givet. När man blir äldre ser man hur människor runtom blir sjuka eller dör.”

Stillers styrka som komiker sitter helt enkelt i att han är en oerhört tråkig kille. En kille som älskar vitaminer, är rädd för döden och har Hollywoods mest makabra ansikte.