Sidbloggen

Jag vrider en ljuskägla över en scen. Nyss föll ljuset på förvandling, nu låter jag det falla på en annan aspekt: skönhet. En bra metafor är sinnlig och har doft och klang. Jag talar inte om uttryck som bergets fot eller klättra på väggarna, utan om nyskapande som väcker häpnad.

Nya numret av Språktidningen ägnar nio sidor åt att försöka reda ut varför vi använder metaforer. Det är fängslande läsning. Ett förslag är att hela människans tänkande är metaforiskt. En annan teori går ut på att vi förstår världen bättre via fantasi och inlevelse än genom rationellt förnuft. Vi får också veta att de flesta av våra metaforer på något sätt har med temperatur att göra.

Bland de intervjuade i artikeln finns författaren Björn Ranelid (citatet ovan). De åtta första meningarna i hans senaste roman Kniven i hjärtat innehåller nio metaforer, och hans mest trogna fans tatuerar in ranelidska liknelser på underarmarna. Själv har Ranelid dock ingen förklaring till hur fraser som ”Min själ väger inte mer än drömmen i en fjäril” eller ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten” uppstår. Istället konstaterar han ödmjukt:

”I mitt liv är det så att bilderna kommer till mig helt utan ansträngning. En förläggare har kallat mig för litteraturens Zlatan. Tror du han kan svara på hur han gjorde sitt senaste mål?”