Sidbloggen

Ska du bara läsa en text om en svensk journalist i år? Då ska du läsa Mattias Göranssons fina porträtt på Hannes Råstam i senaste Filter. Det är sällan som en persons begåvning skildras lika känsligt och exakt. Efter viss övertalning berättar landets främsta grävreporter sin svindlande livshistoria. Det handlar om åren som basist i Björn Afzelius kompband. Om att byta karriär när man fyllt 37. Om bråken med Janne Josefsson. Om alla prisbelönta avslöjanden. Och om att på toppen av sin bana nås av beskedet att man har cancer i levern och bukspottskörteln.

Men allra mest handlar det nog ändå om Råstams närmast ofattbara arbetskapacitet. Enbart i fallet Thomas Quick – när han avslöjade att Sveriges värsta seriemördare var ett fantasifoster  – pratade han med Quick i 1500 timmar och lusläste förundersökningens 5918 dokument flera gånger om. “Ingen annan än Hannes hade kunnat göra det. Inte en chans. Materialet är så omfattande, så komplicerat, har så många turer…”, säger Sture Bergwall idag. Efter att ha läst porträttet i Filter tvivlar man inte en sekund på detta.