Sidbloggen

Fashion is androgynous, anorexic, self-punishing, full of security-blanket snobberies. It wants to be transcendent, above mass commerce. It hates sex, even as it sells it. It hates flesh. Kim Kardashian – a sexpot with curves and a prodigious behind, a sybarite as well as a full-on capitalist – is an affront to everything it holds dear.

Veckans New York Magazine har en rätt lockande omslagsrubrik: “Does Kim Kardashian belong on the cover of a fashion magazine?” Benjamin Wallace försöker ringa in fenomenet Kardashian – och i synnerhet varför modevärlden, med Anna Wintour i spetsen, valt att ge henne kalla handen. Trots att både Kim och nye pojkvännen Kanye West har sjösatt egna framgångsrika klädmärken behandlas hon konsekvent som en inkräktare istället för en hårt arbetande entreprenör.

Det är en underhållande men också ganska märklig artikel. Reportern trampar runt med Kim på New York Zoo och plåtar lite snöleoparder, tjuvlyssnar på hennes triviala telefonsamtal med Kanye, tjuvkikar på hennes berömda bakdel, småpratar och spekulerar utan att riktigt verka bry sig om hennes egen syn på saken. Kanske är det så enkelt som en av Kardashians många belackare hävdar: “What would Kim need to do to gain acceptance? Quit all your other jobs.”