“Vi tänkte oss hela tiden att evenemanget skulle kunna dyka upp lite varstans och fungera som ett kringresande läger. Och på äkta skandinaviskt manér går allt att packa i platta paket.”

De finska formgivarna Klaus Haapaniemi och Mia Wallenius pryder omslaget till nya numret av Form. Paret står bakom pop-up-restaurangen Hel Yes! som gör ett gästspel på Skeppsholmen i Stockholm under den pågående designveckan. Brittiska journalisten Anna Bates har intervjuat dem om hur de kläckte den udda idén. I samma nummer hittar du en matig guide till Möbelmässan och en stor special om årets designhuvudstad, Helsingfors. Ute nu – med nya fräscha typsnitt!

“Where am I? What am I doing? What for? She tried to get up, to drop backwards; but something huge and merciless struck her on the head and rolled her on her back.” Hey, this sounds familiar. Did I already read this? Should I break up with Larry before or after Zumba class?

Bara en liten spalt ur veckans New Yorker. På några hundra tecken skildrar Patricia Marx hur det känns att läsa Anna Karenina i trängseln på tunnelbanan. Tankar som fladdrar mellan ryska släktträd, statusrader på Facebook, livsavgörande beslut och Zumba-pass. Lite fånigt kanske. Men det är ju just den där lättheten som gör att man gillar New Yorker.

“Jag blir så irriterad på hur folk skriver texter, generellt sett. Jag blir så arg att jag inte kan lyssna.”

I veckan släpper Laleh sitt fjärde album Sjung. Tidningen Vi har gjort en stor intervju där sångerskan verkar gå rätt hårt åt sina kollegor. Hon konstaterar bland annat att de flesta svenska artister lägger alldeles för lite tid på sina texter och passar också på att avfärda kritiken om hennes flummighet med ett: “Det är samhället som är flummigt, inte jag.” Finns i butik imorgon.

Han var så jävla misstänksam och oresonlig i vissa lägen. Man fick inte ha halsband som slängde, inte ha parfym som luktade och hade man långt hår fick man lov att sätta upp det. Men inte i hästsvans, för det var erotiskt.

Om bara några timmar börjar Guldbaggegalan. För trettio år sedan var det Ingmar Bergmans magnum opus Fanny och Alexander som fick gå hem med tre tunga baggar (och senare även fyra Oscars). Så då passar det förstås utmärkt att ladda upp med senaste numret av Filter där tidningens praktikant Nina Brevinge avslöjar vad som hände bakom kulisserna när Sveriges genom tiderna största och dyraste film blev till.

Här berättar maskören Anna-Lena Melin, passaren Daniel Bergman, projektledaren Katinka Faragó, skådisen Bertil Gruve och ett dussin andra medarbetare om den galna inspelningen. Om hur rollerna tillsattes, varför flera djurscener ströks, hur alla tvingades ta sprutor mot influensa, reglerna för vilket tvättmedel som fick användas, stuntscenen som slutade på sjukhuset och varför regissören tyckte filmen blev ett sådant misslyckande att han ville slänga varenda bildruta.

Helt omistlig läsning för alla Bergmanfans.

“I wouldn’t say that would be one of my first qualities as a human being – being sexy. And I think because my character on Dawson’s Creek was sexy… sexualized… sexual… I saw all the negative attention and connotations that can come along with that. And that those things can keep people from seeing you clearly.”

I söndags vann Michelle Williams en Golden Globe för sin roll som Marylin Monroe. Nu poserar hon som ikonen på omslaget till amerikanska GQ. Hittills har rubrikerna mest kretsat kring de avklädda bilderna. Men det är framför allt en väldigt bra intervju signerad Chris Heath. Som bland annat handlar om Dostojevskij, föräldrarnas skilsmässa, Heath Ledger, besattheten vid The Oxford English Dictionary och – ironiskt nog – hennes motvilja till att spela sexsymboler. Snart i butik.

Tidningarna på bordet är inte Vogue. Det är Allers. Vad lagade de för mat? Vilket bröd har de i brödkorgen? Skogaholm? Har de haft vin i glasen (extremt ovanligt i Sverige 1970) eller sockerdricka eller Fanta Choklad?

Året är 1970. En veckotidning har fått hälsa på hemma hos gitarristen Björn Ulvaeus och växeltelefonisten Agnetha Fältskog. Kort därefter bildar de ett av världens största popband ihop med ett annat nyförälskat par. Men nu poserar de glatt framför de odiskade faten i köket och röker en Prince i plyschsoffan. Jan Gradvall bläddrar bland de gamla fotona och anar en smygande längtan efter färg och glamour. Ett av många små guldkorn ur årets första Residence.

Jag tror att om hon inte hade varit expert, så hade hon varit en jävla skitmamma som många andra. Jag kanske hade varit arg och inte velat träffa henne. Men det där glappet som finns hos henne nu kommer jag aldrig att acceptera! Jag kommer aldrig att ursäkta det.

Fokus är tillbaka efter några veckors jullov. De inleder året med en intervju med Felicia Feldt, dotter till Anna Wahlgren, ikonen inom barnuppfostran, och författare till Felicia försvann – som redan toppar Adlibris lista över landets mest sålda böcker. I veckans nummer finns även stora reportage om våldet i Malmö och Mitt Romney. Och så avslöjar Åsa Linderborg att hennes favoritjournalist inte heter Benke, utan Kajsa Ekis Ekman.

No hard feelings, Ahmed? No hard feelings? This whole letter is written in the pale ink of hard feelings, on thin-skinned notepaper. The envelope is stuck down with bitter bile. It’s stamped with regret. To say there are no hard feelings only shows that you have the sensitivity of an angle grinder. Ok, you’re not over it. No one ever gets over beeing dumped.

Ni följer väl den brittiske kritikern AA Gills lilla relationsspalt i Esquire? Det är fantastisk läsning. Som när han i decembernumret läxar upp en stackars kille som tror sig ha kommit över att hans tjej lämnat honom för en annan kvinna. Finns just nu till fyndpriset 39 kr. Och för er som föredrar stora intervjuer med Justin Timberlake, forne Blur-basisten Alex James favoritostar, eller guider till USA:s bästa diners – ni får dem på köpet.

“My name is George and the world is in trouble,” he says. “I can name you 40 hot spots in the world right now, and not just physically violent hot spots, but financially violent hot spots as well.”

Novembernumret av Rolling Stone pryds av George Clooney som öppnar upp rejält i intervjun. Han berättar om sin första sexuella erfarenhet med ett rep, att hans definition av humor är appen iFart och att hans stora passion är politik. För den som önskar en lite djupare politisk analys kan vi tipsa om två andra tunga texter ur samma nummer – om republikanernas skatteideologi och Occupy Wall Street-rörelsen. Ute nu.

Inför varje beslut eller varje scen kan jag tänka: “Håller det här för att filmen ska kunna bli en av de 40 bästa i världen?” Nu har mina filmer tagit sig till Cannes. Min nya målbild är att jag ska hamna på en position där jag kan läxa upp statsministern om han inte beter sig som han ska.

Idag har Ruben Östlunds Play premiär. Filmen om fem svarta pojkar som rånar tre vita pojkar belönades med högsta betyg i både DN och SvD. Stor konsensus tycks råda om att årets bästa svenska film är här. Nu pryder regissören rentav omslaget till tidningen Chef, där han tipsar om hur man når sina skyhöga mål. Och det känns på något sätt helt logiskt.