Sidbloggen

I årets SID ber vi några av de mest spännande tidningsmakarna just nu svara på frågan: Vem är din hjälte? Ett av bidragen som dessvärre inte fick plats var Fienden, Sveriges första kulturtidskrift om tv-spel. Här berättar redaktörerna Alfred Holmgren och Johan Martinsson om idealisten som fick dem att starta Fienden: Hunter S Thompson.

Alfred Holmgren:

Det var ingen reporter som fick upp mina ögon för reportagejournalistik. Hunter S Thompson kan kallas många saker – författare, sportkrönikör, politisk kommentator, agitator, ”doktor”. Men han vägrade se sina verk som renodlad journalistik.

Trots det råder det ingen brist på journalister som skriver som om de brutit sig in i Thompsons ordförråd och roffat åt sig allt de kunnat komma över. Men det är alldeles för få av dem som faktiskt förstått att det fanns en riktig människa under den trippiga personan – och absolut inga som lyckats matcha hans explosiva stilistik.

Thompson må ha varit en i många avseenden destruktiv kraft, en vandrande katastrofzon som ödelade allt som kom i närheten. Men han var också en idealist med plågat samvete. Han ville förändra världen, inte bara rada upp snygga formuleringar (även om han lyckades få det att gå hand i hand). Det fanns alltid ett nytt korståg att ge sig ut på.

Egentligen känns det arrogant att nämna Fienden i samma sammanhang som min litterära idol. Vårt uppror går inte riktigt att jämföra med kampen för social rättvisa i sextiotalets Amerika. Men jag vet att vår tidning aldrig hade existerat om det inte vore för 1900-talets bästa journalist.

Förlåt, ”journalist”.

Johan Martinsson:

Många kan säkert tycka att det är lite förutsägbart av Fienden att ha Hunter S Thompson som hjälte. Och det kan jag väl hålla med om! Men herregud, vem annars ska man idolisera när man gör en kulturtidskrift om just spel – det medium som låter oss agera och spela huvudrollen själva, och som därmed per definition är underhållningsformernas självklara svar på gonzojournalistik?

Och herregud, vem annars ska man idolisera när den kyligt distanserade och duktigt helnyktra reportagejournalistiken ständigt hyllas som idealet, när skribenter desperat försöker göra sig osynliga, trots att deras närvaro i reportagesituationerna oundvikligen gör all skillnad i världen?

Hunter S Thompson satt aldrig som en fluga på väggen, han kom kraschande igenom den fastklamrad på en Harley-Davidson (eller en BSA Lightning, om man ska vara noga) istället. Han var aldrig kyligt distanserad, för han brann. Och det måste vara därför som hans ord fortsätter att glöda bakom mina ögonlock, långt efter att alla andras har falnat.

Så jag frågar igen: om inte Hunter S Thompson, vem annars?

Alfred Holmgren och Johan Martinsson är redaktörer på Fienden, som snart släpper sitt efterlängtade andra nummer. Foto: Självporträtt av Hunter S Thompson i Puerto Rico 1960.

Jag hoppas att om jag dör så kan jag bli nedfryst, du vet? Och att de tömmer mig på blod och behåller min kropp, du vet, och i framtiden kan de återuppliva mig. Så att jag kanske kan få barn med Sonic, och kanske kan leva i ett tv-spel i framtiden, du vet?

Ni har väl inte missat att första numret av Fienden finns ute nu? Tidningen om “den viktigaste kulturupplevelsen som någonsin har uppfunnits”. Alltså spelmediet. Där finns bland annat ett stort porträtt på Alix Henriol. Hon är mest känd för att ha gift sig med tv-spelsfiguren Sonic the Hedgehog och startat forumet Sonic Passion, där hon i detalj berättar om sitt fantasiliv med den blåfärgade igelkotten.

Fiendens redaktör och formgivare Alfred Holmgren åker till en anonym villa i en gråtrist förort till Marsielle för att intervjua den 23-åriga fransyskan, vars främsta mål i livet är att uttnyttja kryonik så att hon någon gång i framtiden kan få leva som en virtuell karaktär i ett Sega-spel. Det är väldigt gripande och sorglig läsning.