Tidigare i höstas landade Bruno i tidningshyllan. Ett nytt berättande magasin om form och design, vars namn för tankarna till såväl Bruno Liljefors som Bruno Mathsson. Det fina premiärnumret hade nittiotalet som tema – en tid när folk startade gallerier i källare och konsten var den sexigaste kulturformen. Men nu är det dags att blicka framåt. Om ett par veckor släpps Brunos andra nummer som handlar om färg. Sidbloggen fick en exklusiv förhandstitt på det nya omslaget och bad chefredaktören Staffan Bengtsson berätta mer.
Staffan, hur föddes idén till Bruno?
“Jag var chefredaktör för tidningen Form i drygt tre år. Under den tiden försökte jag, tillsammans med min redaktör Jelena Zetterström, bryta upp tidningens lite interna karaktär och nå nya läsare och pigga upp de gamla med nya infallsvinklar på form och arkitektur. Bland annat gjorde vi om tidningen till tabloid och sänkte priset rejält. Med det är svårt att segla andras skutor, tidningen ägs av föreningen Svensk Form, så till sist började vi på redaktionen prata om ett helt nytt koncept. I den vevan yxade jag till lite skisser och tankar och plötsligt hade vi Bruno på bordet.”
På vilket sätt skiljer ni er från andra svenska designtidskrifter?
“Bruno är nog mer en läsvänlig produkt. Vi satsar på längre material och mindre dagsfärska ämnen. Man kan nog säga att vi har en historisk slagsida, att vi till skillnad från andra tidningar inom designfältet vågar sätta agendan själva. Samtidigt som vi är noga med att följa både branschen och läsarnas verklighet. Men det har saknats en formtidskrift som trivs också i en mer historiskt orienterad värld. Tar vi upp nya papperslampor från Claesson Koivisto Rune, så drar vi samtidigt storyn om pappersdesign från tidernas begynnelse. Ungefär så. Vi har också glädjen att arbeta med fotografer som Kristian Pohl och Irmeli Krekin, som ger oss unika bilder istället för den gamla tjatiga produktbilderna. Och vi har världens duktigaste originalare, Martin Isaksson.”
Vilka reaktioner har ni fått på första numret? Något som förvånat?
“Förvånansvärt hyggliga reaktioner! Många som spontant hört av sig och faktiskt tackat oss för att vi vågat den här seglatsen! I Sydsvenskan fick vi en lång utförlig recension som närmast påstod att vi förnyat hela kulturtidskriften! Kanske att ta i, men vi behöver, som alla såklart, de där glada tillropen om vi ska orka genomföra våra idéer. De är rätt många. Om något förvånat mig är det kanske att Stockholmstidningarna inte skrivet en rad om oss. Men det kanske kommer.”
Vilka andra tidningar har ni inspirerats av?
“Jag gillade hemskt mycket Filter när den kom. Samma med Kristian Pohl, vi pratade mycket om deras upplägg och berättarlust. Internationellt är ju en tidskrift som Monocle svår att inte heller nämna. Vår AD Mattias Frodlund på Morris Pinewood har alltid den liggande framme när man kommer. Samtidigt var det viktigt för oss att hitta vår egen röst. Vad skriver Jelena Zetterström helst om? Hon kan både konst och form, men vilka är hennes egentliga faiblesser? Att vaska fram de egna drivkrafterna och lustarna är helt avgörande om man ska lyckas skapa något som man också, som sagt, orkar få i hamn. Jag är själv jäkligt förtjust i det lilla läsvänliga formatet, och det kanske inte kommit om vi inte haft Filter i närheten?”
Vad vore det ultimata drömjobbet i Bruno?
“Kanske att hänga med designtrion Front en vecka när de reser jorden runt? Och verkligen skriva ned allt, från kaffepauserna till avtalsdiskussionerna. En sådan där klassisk Playboy-sak! Annat drömjobb är den tjugotvåsidiga intervjun med Philippe Starck hemma i Parisvåningen. Eller en riktigt underhållande sak om varför bilindustrin är så förbannat enhetlig och fattig på originalitet… Men det kostar pengar att sätta sådana projekt i sjön. Kanske är vi där om ett år?”
Snart släpps ert andra nummer. Vad kan du avslöja om det?
“Nästa nummer handlar mycket om FÄRG. Efter en lång rad av år där det mesta varit svart och vitt eller naturfärgat, så har plötsligt färgpytsarna tagits till heders igen. Jag gillar färg och är hemskt förtjust i plasthistorien som ju var någon av regnbågens julafton! Vi har också en stor sak om Peepoople, ett livsavgörande svensk designprojekt skapat av arkitekten Anders Wilhelmsson. Du vet, den där bajspåsen i självförbrännande plast som kan ge över två miljarder människor en toa för några tioöringar. Att vi i Bruno kan berätta den historien, som nu i dagarna blir industri på riktigt med egna tillverkningsfabriker, det är jag stolt över. Men jag är också stolt över att vi har Alice, vår redaktionshund. Precis som Tintin har sin Milou ska varje tidningsredaktion ha en jycke med bra väderkorn. Som sniffar sig fram till sanningen!”
Bruno #2 finns ute i butik den 16 december.
