Hur ser hösten ut för Camino?
“Vi har arbetat hårt under våren med fokusgrupp och läsarundersökningar. Under hösten/våren kommer ni få en matigare, djupare och kaxigare tidning. Den kommer långsamt att bli tjockare och snart få en rygg.”

Johanna Stål är chefredaktör på Camino. Deras sommarnummer finns ute nu.

Hur ser hösten ut för PS?
“I nummer 7 som kommer den 3 augusti får läsarna en cd med mental träning. Jag har nyligen testat den själv när jag var på semester och den är härlig och effektiv. Alexandra Charles berättar om sitt liv i en spännande intervju. Vi kommer även ha en coachguide och syna olika personlighetstester. Framåt hösten kan du testa om det är dags att byta jobb!”

Maria Gerlofson är chefredaktör på PS! Nummer 5/6 finns ute nu.

1. Cajun Outdoors Magazine. Jakt intresserar mig inte alls, det gör däremot träskmarker och livet där – så det här får duga.

2. Oxford American. Deras “Best of the South 2010″-nummer ser lovande ut. Är det bara hälften så gediget som tidningens årliga musiknummer brukar vara har man Södern-intellektuell läsning sommaren ut.

3. Draft Magazine. Alla tidningar som har “Life on Tap” som slogan har en vän i Pierre Hellqvist.

Hur ser hösten ut för Sonic?

“Två ytterligare nummer, #54 och #55, men framför allt en storstilad tioårsjubileumsfest på Berns den 18 november. Femårsfesten 2005 – där ett husband under ledning av Martin Hederos backade upp Robyn, Håkan Hellström, Plura, Annika Norlin, Ebbot med flera – blev ju en rungande succé, så det är läge att följa upp med något som blir minst lika bra. Artister och musiker offentliggörs undan för undan under hösten.”

Pierre Hellqvist är chefredaktör för Sonic. Nummer #53 finns ute nu.

Hur kommer det sig att resor blev en av dina inriktningar?
”För att jag inte kan låta bli att sticka iväg hemifrån så fort jag får tillfälle. Jag älskar att resa, uppleva nya kulturer, stifta bekantskap med nya fascinerande människor och se nya saker. Jag drabbades av resfeber efter ett år av luffande i Australien och började jobba utomlands i Holland, Italien och England. Nu bor jag i London sedan fyra år tillbaka så det är smidigt att skriva om saker från Storbritannien när jag redan är på plats.”

Hur förbereder du ett resereportage?
”Genom att jag bott och lärt känna folk på många ställen i världen så finns det alltid någon på plats att fråga om råd. Och det är absolut ovärderligt! Sedan händer det ofta att jag råkar hitta någon konstig affär, obskyr trädgård eller liknande när jag tappar tråden under infosurfandet – en plats som sedan visar sig vara en pärla.”

Vilka guideböcker använder du i din research?
”Jag litar till Rough Guide-böckerna, enligt min erfarenhet är de mer tillförlitliga och har ofta mer prisvärda tips än coolare Lonely Planet. Men mer än 50 procent av reportaget händer ändå på plats, jag hittar alltid bra människor att prata med på det lokala ölhaket, McDonalds eller vandrarhemmet. En av mina få talanger är att slänga käft med helt obekanta människor.”

Vad fungerar bäst – att ha en tydlig bild av det färdiga reportaget eller anpassa idén efter hur resan artar sig?
”Att på redan på förhand ha en uppfattning om hur reportaget kommer att bli är ödesdigert för ens upplevelser och ännu mer för den journalistiska opartiskheten. Om man tror att det i Holland bara finns ostar, tulpaner och massor av cyklar så missar man den roliga farbrorn på husbåten och all snygg modern konst. Man måste vara öppen och redo att totalt omvärdera alla sina uppfattningar och att vara ärlig. Jag avskyr gullegull-reportage där klichéerna staplas på varandra.”

Hur ser arbetsgången ut? Börjar du skriva under resans gång?
”Jag springer runt som en galning för att hinna med så mycket som möjligt under resan, utrustad med min Nikonkamera, anteckningsblock och min suveräna digitala diktafon. Jag hinner inte skriva på plats, men jag är noga med att plita ner anteckningar och jag pladdrar oupphörligen i diktafonen.”

Vilka no-no’s gäller för ett resereportage?
”Det allra största no-no’t är att hänga fast vid en idé man har om platsen fast man inser att den inte håller eller stämmer. Och att hänge sig åt långa beskrivningar av hur man tar sig från plats till plats är ett säkert sätt att ta död på läslusten för den potentielle läsaren. Folk vet hur man reser och hur kvavt det blir i bussen eller hur otroligt tråkigt det är att köa i timmar för att se dinosaurier på ett naturhistoriskt museum. Helt ointresssant! Om man har bra bilder är det också onödigt att skriva miljöbeskrivningar sida upp och sida ner.”

Och vad “måste” reportaget innehålla?
”Äventyrslusta och ett mustigt språk. Hela vitsen är ju antingen att locka dit läsaren eller att berätta om en sådan häftig grej man upplevt att man bara måste dela med sig. Innehållet måste också ge massor av ny information och fakta om platsen man beskriver; att rada upp kända sevärdheter är lika irriterande som när producenten för CSI visar upp mordvapnet fem gånger redan i inledningen – det är tråkigt att utgå från att folk saknar eget tänkande och kunskap.”

Vilka ord försöker du undvika eller hitta nya synonymer till?
”Resa, vacker, unik, fantastisk, billig och turistattraktion.”

Vilket ser du som ditt paradjobb?
”Jag är omåttligt stolt över att ha fått författa storstadsguider, det är något jag själv alltid river ur tidningar och sparar. Annars är jag rätt nöjd över mitt och min kameraman Barbro Sellins tv-jobb från Gardasjön. Hon filmade så jäkla bra, Italien har aldrig varit ljuvligare och så tussade hon ihop mig med den snygge seglande engelsmannen jag intervjuade så framgångsrikt att vi numera lever och har barn ihop.”

Hur ser ditt drömreportage ut?
”Jag skulle vilja göra en dokumentär om livet som turist ombord på kryssningsfartyg. Hur är det att faktiskt delta i en Karibienkryssning? Visst hör jag också vågskvalp och ser paradisiska stränder och palmer framför mig. Och så namnen: Matinique, Barbados, Grenada, Antigua – jag får Beach Boys i skallen med en gång. Men hur är det egentligen? Är den ambulerande havsutsikten så fantastisk? Är alla passagerare blåhåriga och talar amerikanska? Är man bara sjösjuk hela tiden? Jag vill veta! Annars skulle jag bra gärna vilja följa med David Attenborough och lära av mästaren själv.”

Vad är det värsta som hänt under ett jobb – och hur löste du situationen?
”Jag har alltid haft tur, men det var jobbigt att filma i Venedig. Förutom att det var så varmt att vi fick solsting och att ett glas vatten kostade 100 spänn, innebar den pittoreska frånvaron av gator och bilar att vi fick bära den urtunga kamerautrustningen själva över alla kanaler och tusentals trappsteg. De italienska poliserna kom och hotade med arrest eller dryga böter så snart vi ställde kameran på ett stativ. Till slut gick stativet sönder av att dunka i Canal Grandes broar, men då slapp vi åtminstone poliserna. Om man bara är flexibel, lite ödmjuk, kan bedyra att man har goda intentioner och håller sig till landets seder så går allt att fixa.”

Foto: Ulrika Kuoppa på en bergstopp i Lake District i England.

Varför behöver vi ännu en inredningstidning?
“Om man tittar på det svenska tidningsutbudet är det slående hur lika inredningstidningarna är varandra. Flertalet riktar sig till samma publik. Deco är en förlängning av Plaza Magazines arkitektur och designdel och innehåller alltså inte bara inredning utan även design och arkitektur. Dessutom har den en internationell inriktning, på det sättet skiljer vi oss verkligen från de andra svenska inredningstidningarna. Här kommer läsarna att få bekanta sig med hem, designers och idéer från hela världen – inspiration som de inte kommer att hitta någon annanstans.”

Vad utmärker Deco?
“Magasinet håller samma ton och tilltal som Plaza Magazine. Reportagen får ta plats, hemmen kan ligga över många sidor och vara intressanta både ur arkitektur- och inredningsperspektiv. I en tid där alla pratar om att vi måste konsumera smartare känns det vettigt att göra en tidning som inte är så fragmentarisk utan vågar gå på djupet.”

Hur kommer Plazaläsaren att känna igen sig för övrigt?
“Eftersom det i stort sett är samma gäng som har jobbat med Deco som står bakom Plaza Magazine tror jag att våra läsare kommer att känna igen sig i formspråket, bildvalet och artikelvinklarna. Vi kommer också täcka fenomen, trender och nyheter och besöka några av världens främsta formgivare i deras studior. I Deco har vi äntligen plats att snöa in på både smala fenomen och breda tendenser inom design på ett sätt som vi av utrymmesskäl inte kan göra i Plaza Magazine.”

Vem kommer att köpa tidningen, hoppas/tror ni?
“Vi kommer att attrahera de som vill ha ut lite mer av sin inredningstidning. De som längtar efter välskrivna reportage, vill se mer av hemmen och veta mer om produkterna.”

Vilka förebilder har ni haft när ni tog fram tidningen?
“Självklart gluttar man alltid i tidningar när man tar fram en helt ny produkt – men för oss är Deco en fortsättning på Plaza Magazine, en tidning som vi på redaktionen känner väldigt bra. Så på det sättet har det fallit sig helt naturligt att göra Deco.”

Kan du nämna några hem och personer vi möter i första numret?
“Vi har bland annat besökt den engelska stylisten Faye Toogood i London och den tyska industridesignern Stefan Diez i hans Münchenstudio. Vi visar ett minimalt Stockholmshem som påminner om en stram urskog och ett hem på Mallorca inrett av en holländsk stjärndesigner. Och ett gäng brittiska graffitiartister.”

Hur ser din relation till tidningar ut?
“Jag har arbetat på tidning sedan 1999 så jag kan aldrig bara läsa en tidning. Jag tänker alltid på hur jobbet är utfört, plåtat, varför det är med och så vidare. Och så söker jag ständigt efter rubriker, formuleringar och nya infallsvinklar att inspireras av. En rubrik i en biltidning kan göra underverk med ett jobb om hudvård, till exempel. Men det förtar inte nöjet av läsningen, det är bara ett annat sätt att läsa på.”

Vilka tidningar läser du helst?
“På lunchen blir det mycket Hänt Extra och Se & Hör. Annars tycker jag allra mest om amerikanska Glamour för att den är så lagom och har många bra idéer, brittiska Elle för att den är så snygg, italienska Muse för bildernas skull och de svenska livsstilsmagasin för kvinnor och män som jag kommer över. Jag försöker också traggla mig igenom tyska magasin för att lära mig språket bättre. Det går så där.”

Vilka läser du helst inte?
“Jag skulle aldrig komma på tanken att köpa en tidning om scrapbooking!”

Minns du din första tidningsupplevelse?
“Jag köpte min första Okej och Frida 1986. Då var det för klistermärkenas skull. Och Styles.”

Numret du har läst flest gånger?
“Ingen aning. Antagligen någon snuskig Mitt Livs Novell eller kliddrig New Kids on The Block-special i Frida eller Okej.”

Vilka tidningar växte du upp med?
“Förutom ovan nämnda: Kalle Anka, 91:an Karlsson, Pellefant och Mitt Livs Novell.”

Tidningar du gömmer när du får gäster?
“Jag gömde faktiskt Aftonbladets bilaga Härligt Hemma häromdagen. Den är så himla ful …”

Vad kommer du skriva om på Sidbloggen?
“Jag kommer skriva om den typ av tidningar som tar upp mina intressen: livsstil kvinna, resor, inredning, träning och hälsa (nåväl, jag har som mål att det ska bli ett intresse) – ungefär så.”

Varför är det viktigt för en inredare att besöka just den här mässan?
“Det är en väldigt kreativ, innovativ och framtidsinriktad mässa – det händer också så mycket ute på stan i samband med den. Här hittar jag trender som kommer om cirka 2–3 år till Sverige. Det är därför den är så intressant för alla som arbetar med design, inredning och samtidsvisioner, man ser åt vilket håll trenderna vänder. Här ställer etablerade, men framför allt unga up and coming, designers ut vilket gör mässan unik i sitt slag.”

Vad gjorde störst intryck på dig?
“En monter som jag tyckte var intressant hittade jag hos Vitra, företaget har funnits länge och har designklassiker i sitt sortiment. De hade byggt upp miljöer där de använt både klassikerna och nya möbler och sedan blandat upp med accessoarer som kuddar och mattor i väldigt många olika stilar. Tänk romantiskt blommiga kuddar som kontrasteras med 70-talsorange. Det var väldigt fint gjort!”

Det ligger i tiden att blanda gammalt och nytt, även på andra plan som mode.
“Ja, det är det personliga som gäller men det är inte så många som vågar . Man är inte van att hålla på med färg och form men vill ändå ha det fint hemma. Det är synd att man inte vågar blanda, det blir otroligt vackert och känns direkt som en mer levande hemmiljö. Jag tror att rädslan många gånger handlar om att man vill visa upp sitt hem för grannar, släktingar och vänner. Folk är livrädda för att gästerna sedan ska gå hem och tycka att man har förfärlig smak.”

Hur lätt är det att se om Milano-trenderna sedan slår igenom i Sverige?
“Det är väldigt lätt! För några år sedan presenterades de här loungemöblerna som man har utomhus. Nu har till och med Ikea dem i sitt sortiment. De här konstrotting-möblerna finns överallt och det började på möbelmässan i Milano. Sedan plockas de exklusiva märkenas innovationer upp av andra företag så att möblerna når en större publik, i till exempel Sverige.”

Vilka andra mässor är viktiga för din inspiration?
“Det finns en prylmässa i Paris som går av stapeln två gånger om året, Masion&Objet. Där kan man hitta jätteroliga prylar som tekannor, tigermönstrade tapeter och koppar. Montrarna är ofta väldigt påkostade och fina, Designers Guild till exempel. Möbelmässan i Milano är inriktad på möbler, armaturer, kök och bad. Annars besöker jag de svenska mässorna som prylmässan Formex och möbelmässan Hem & Villa. Jag tittar också mycket i utländska tidningar för att hitta inspiration.”

Vad är viktigast att belysa i Allt i Hemmet?
“Vad som gäller just nu är jätteviktigt för våra läsare. Vi kan skriva om vad som är på gång, men när vi gör inredningsreportage får vi inte ligga för långt fram i tiden.”

Och vad är ”just nu”?
“I vår och sommar är det förstås fokus på uterum, och framför allt växthus som man bygger mot en husgavel och sedan inreder. Färgmässigt återkommer alltid den marina stilen varje år, och starka färger. Många utomhustyger går i starkt turkos, lime, rosa och orange.”

Allt i Hemmet nr 6 finns ute nu. Nr 7 kommer 4 maj, med en stor utomhusspecial (och en och annan loungemöbel av konstrotting). Bild: Camilla Fürst på Milanomässan.

Hur föds i allmänhet idéerna till dina texter?
”Jag får en mening i mitt huvud. Till exempel ’ta bort barnen’, eller annars hela stämningar som leder tillbaka med långa nät in i historien. Jag tänker på någons relation. Jag har varit på Österlen flera dagar nu och sist tänkte jag på hur dekadent andra generationens gröna vågare är. De som bara är in it for the dope och inte konst och så tänkte jag på hur det är när man är nykär och nuet blir så viktigt. Och jaget: Jag gillar vit choklad. Jag har storlek 38 i skor. Du uttalar päron fel. Osv. När det gäller journalistik bygger mycket på att jag tycker ingen har fattat hur det ligger till. Jag vill dra undan skuggridåerna som jag ofta upplever är byggda på sexism, tradition och dumhet. Jag vill avslöja och erbjuda min analys, till exempel av en konstsituation eller en film.”

Vilken del av skrivprocessen tycker du är roligast?
”Ingen är direkt rolig. Ibland skriver man något härligt, en dialog eller fet formulering. Då snärtar jag till med handen och gör ett piskrappljud. Men för det mesta är det bara lidande.”

Hur många gånger brukar du skriva om en text?
”Tio gånger eller mer. Jag är pedant.”

Vilken tid på dygnet är du som mest produktiv?
”Morgonen, no doubt. Jag kan inte jobba efter fyra-fem på eftermiddagen. Klockan 7.00 am är jag som klarast.”

Var någonstans trivs du bäst med att sitta och skriva?
”Vid ett skrivbord, kontorsbord, matbord som är städat. I en icke-mjuk stol. Obs: Ensam.”

Vilka skrivredskap klarar du dig absolut inte utan?
”Datorn.”

Får du ofta skrivkramp? Hur tar du dig isåfall ur den?
”Vet ej. Alltså konstant under tiden då jag inte skriver. Den avbryts endast för korta pauser av skrivande. Och ibland undrar jag om jag har rätt motiv för att skriva. Varför gör jag det, vem fan tror jag att jag är, osv.”

Vilken av dina texter är du mest nöjd med just nu?
”Hmm, vet inte. Jo, ett utdrag ur min roman Naturen översattes precis till engelska. Jag jobbade intensivt med översättaren och resultatet är 100 procent nutida pure gold. Kommer i den internationella popkulturtidskriften Contributor illustrerat med modefoton av en stjärnfotograf. Ändå härligt. Annars skrev jag nåt skit om feministiska förespeglingar i TV-serien Cougar Town i Expressen Kultur, men det har nog inte publicerats än. Jag älskar att skriva om TV och TV-drama, det är som en outsinlig källa till göttig analys.”

Caroline Ringskog Ferrada-Noli är journalist och författare. I höstas släpptes hennes debutroman Naturen (Atlas) som bland annat nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Och på fredag åker Caroline till New York, men har ingenstans att bo. Några tips? Lämna dem i kommentarsfältet!

Missa inte heller våra tidigare intervjuer om skrivrutiner: Jens Liljestrand, Erik Almqvist, Björn af Kleen, Karolina Ramqvist, Jonas Cramby, Linda Skugge, Magnus Linton, Walter Repo, Ronnit Hasson, Fredrik Strage, Karin Magnusson, Rikard Lind, Madelaine Levy, George Lois.

Varför startade ni Trädgårdsliv?
”Jag och flera i min närhet saknade den här sortens tidning i Sverige och ja, överhuvudtaget. En tidning som väcker lusten till trädgård. Där bra bilder och text får ta plats utan att plottra för mycket. Aptitlig, lugn och rofylld läsning.

Vad vill ni framkalla hos era läsare?
”Vi vill framför allt inspirera och ge den där känslan man kan få när man besöker en riktigt vacker trädgård. Och så vill vi gärna förmedla kunskap, kanske inte så mycket praktiskt men däremot historia, fördjupade växt- och personporträtt. Vi tycker också det är intressant med design för trädgård, till exempel möbler och verktyg, såväl klassisk som modern.”

Är det krångligt att göra en trädgårdstidning i Sverige idag?
”Krångligt tycker jag nog inte det är. Men det är ju alltid svårt att nå ut bland den mängd titlar som finns idag – att sticka ut i tidningshyllorna helt enkelt. I synnerhet när man är ett självständigt förlag som inte har någon budget för påkostad marknadsföring att tala om. Jag tror dock att om man håller fast vid att göra det man känner passion för så får man en personlighet som gör tidningen unik. Vi får oerhört positiv respons från läsare som känner att de har hittat sin tidning i Trädgårdsliv. Allt fler prenumererar, vilket är jättekul. Vi har inte gjort någon formell undersökning av våra läsare. Men visst är det flest kvinnor även om jag tror vi har klart större andel män än andra trädgårdstidningar. Jag tror också vi har en större andel yngre läsare. Många av våra läsare tror jag dessutom inte brukar köpa trädgårdstidningar i så stor utsträckning. Men det är kvalificerade gissningar.”

Vilka är de hetaste trenderna i vår och sommar?
”Jag är inte så intresserad av trender rent generellt så det är lite svårt att svara på. Jag tror dock att ’trenden’ med naturinspirerade trädgårdar kommer fortsätta framöver. Parallellt växer intresset för formella, gammeldagsinspirerade trädgårdar med formklippta häckar och så vidare. Tror också att mixen av det formella och naturlika kommer att bli större. Och så fortsätter det stora intresset för köksväxter, att odla för matlagning, och då förstås ekologiskt.”

Vilka andra trädgårdstidningar läser du helst?
”Jag läser Gardens Illustrated regelbundet och då och då köper jag Allt om trädgård.”

Hur känns det nya numret?
”Vi har just fått det från tryckeriet. Men det jag kan säga så här direkt är att jag tycker att bildmaterialet håller en väldigt hög nivå, dessutom är jag nöjd med mixen på artiklarna”, säger Vi Läsers redaktör Jonas Eklöf.

Vad avgör vem som hamnar på omslaget?
”Där hade vi kunnat placera någon av de tre författare som vi intervjuar – John Ajvide Lindqvist, Jenny Diski och Sara Stridsberg. Vi hade väldigt fina porträtt på alla tre. Att valet till slut föll på Stridsberg berodde främst på att hon är aktuell med en ny stark roman, Darling River.”

Ge oss ditt bästa boktips just nu!
”Jag läste Nam Les nyutkomna novellsamling Båten häromdagen. Den sista novellen är något av det starkaste jag läst på mycket, mycket länge.”