Årets starkaste omslag?
“Måste säga att jag är – precis som Coverjunkies omslagsjury – är otrolig svag för Fast Companys Conan-take. Räkna med att den kommer lanseras som motivtapet innan 2012 är slut. Sedan är jag – precis som den outtröttlige Popfabriken – förstås rent tekniskt sett imponerad av det där Wired-omslaget om ‘personlig information’ och grejer.”

Årets roligaste läsning?
“Conan O’Briens twitter. Sedan får ni ursäkta om jag stockkonservativt återkommer till gamla hjältar, men Nancy Jo Sales Courtney Love-story var inte precis dålig. Bubblare: Ricky Gervais-gate. Oj så argt det blev.”

Årets viktigaste text?
“Den har säkert skrivits på någon minimal blogg som jag aldrig hört talas om. Men den här New York Times-texten kommer jag minnas.”

Årets största besvikelse?
“Ingen.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Usch, det vågar jag inte ens tänka på.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“Fler nummer av Icon. Färre nummer av alla mattidningar förutom Fire & Knives (hur jag nu ska bli lyckligare av det).”

Niklas Eriksson är frilansskribent, manusförfattare och hängiven infographics-vän. Han är dessutom tidigare medarbetare här på Sidbloggen.

Årets starkaste omslag?
“Grantas sex-omslag från 2010 är bäst även 2011 och förmodligen för ett par år framöver.”

Årets roligaste läsning?
“Liv Strömqvist i alla format, att läsa henne är som att lägga in sina tankar i en tvättmaskin. All maktstruktur sätts under nya luppar och inga gamla manliga fördelar får vila i fred. Men det är klart, det är årets sorgligaste också. Att vi har det som vi har det. Och så gillar jag att Lena Andersson i DN har en plats på våra svenska frukostbord.”

Årets finaste formgivning?
“Årets finaste är som alltid Casa Vogue. Inte en millimeter är fel. Inte ens när det är fult är det fult. Det är så himla bra gjort. Och det är skönt att inte förstå vad det står, bildtexter i inredningstidningar är bland det värsta jag vet, i textform.”

Årets största besvikelse?
“Att medierna blir fler och fler men de klara tankarna bara färre och färre. Och twitter. Så tråkigt. Så himla tråkigt. Och att P1 sänder Underbara Clara utan att skämmas. Och DN:s omgörning. En gång var den finast (hm, nog 15 år sedan), det verkar dröja tills den blir det igen.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Per Moberg. Får du inte nog av dig själv – starta en tidning.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“Jag brukar inte se fram emot något så mycket. Men det ska bli skönt att bli färdig med Vi Läsers omgörning. Och kanske att se hur fin och ny Bang kommer bli.”

Johanna Jonsson är Art Director på Vi Läser – och omslagsmodell på årets SID. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.

Årets starkaste omslag?
“Omslaget för Modern Psykologi med tema döden tycker jag var perfekt, i svart och silver. Men det är som sagt en egen tidning, så den faller på jäv. Ska jag välja någon annans tar jag gärna Morberg Magasin och omslaget där han själv klev upp ur havet. Grymt snygg tidning hela vägen!”

Årets roligaste läsning?
“Jag skrattar ofta när jag läser. Senast var när jag läste Cronemans intervju med Scherman i DN. En ovanligt snygg artikel om en intervju som floppade.”

Årets viktigaste text?
“Den som Martin Schibbye och Johan Persson inte kunnat skriva. Än.”

Årets största besvikelse?
“Att Bonniers lade ner YourLife. Det var ett koncept som jag velat se mer av.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“När Sissela Kyle utvärderade branschorganisationen Sveriges Tidskrifters webb skrattade jag så att jag tjöt.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“Just nu tänker jag rätt mycket på sommaren. Men det ska bli kul att ge ut en one shot om mat innan dess.”

Patrik Hadenius är chefredaktör på Språktidningen, Modern Psykologi och Forskning & Framsteg. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.

Årets starkaste omslag?
“Jag gillade Candys James Franco in drag-omslag, men såg att Fredrik Strage redan tagit upp det. Så jag slår ett slag för The New Yorkers WTC-omslag, väldigt stämningsfullt, konstnärligt och starkt på en och samma gång. Franska Libérations Steve Jobs-omslag tyckte jag också mycket om, liksom Vanity Fairs senaste Lady Gaga-omslag, tjusigt, intressant och inbjudande på en och samma gång (men det kanske räknas som 2012?). Sen tycker jag att världens bästa filmmagasin Little White Lies omslag genomgående håller hög klass.”

Årets roligaste läsning?
“Nu låter det här kanske lite förmätet med tanke på att det publicerades i ‘min’ tidning, men Fredrik Strages reportage om fanatiska vhs-samlare i Cinema i somras var helt underbar; rolig, nördig varm och galen på en och samma gång. Älskar när texter är nördiga och gripande på ett osentimentalt sätt, av samma anledning gillade jag Filters knäck på Ludvig Strigeus.”

Årets viktigaste text?
“Filters rep om Hannes Råstam fullständigt golvade mig, annars har jag faktiskt känt mig smått besviken på den på senaste – men kanske har man blivit bortskämd efter alla maffiga rep de publicerat genom åren. Håller med Klas Ekman om att Fokus just nu gör vansinnigt kvalitativ journalistik.”

Årets största besvikelse?
“Blev lite besviken på Icon, faktiskt. Kan inte riktigt sätta fingret på varför, men trots en del riktigt bra artiklar kände jag mig på något sätt lite tom efter det att jag läst första numret. Så tom att jag inte ville köpa nästa utgåva.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Ingen aning. Ghadaffi? Den arabiska våren och utvecklingen i MENA-regionen har vänt upp och ned på mångt och mycket, inte minst medialt.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“En djuplodande diskussion om internets och sociala mediers påverkan på synen på källkritik. Det börjar bli tröttsamt med konspirationsteorier och allt detta ifrågasättande av vedertagna fakta, som flödar på nätet.”

Elin Larsson är chefredaktör på filmtidningen Cinema. Deras sista nummer någonsin finns ute nu. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.

Årets starkaste omslag?
“Offsides regnbågsfärgade fotbollssko till Anders Bengtssons text om Anton Hysén.”

Årets roligaste läsning?
“Det nya datorspelsmagasinet Fienden känns skönt nytänkande i all sin bisarrdism! Debutnumrets text om tjejen som var besatt av Sonic the Hedgehog var i och för sig mer tragisk än rolig, men ändå. Den minns man. Fokus tycker jag också blir allt vassare. Deras text om Lasse Hallström, där de inte pratade med Lasse Hallström, var befriande: den visade att man inte alltid måste prata med dem man skriver om – ibland blir det tvärtom bättre om man låter bli.”

Årets viktigaste text?
“Martin Schibbyes och Johan Perssons uteblivna reportage om Lundingruppens verksamhet i etiopiska Ogaden. Vi kommer förmodligen aldrig få klarhet i vilken roll företagets säkerhetstjänst spelade vid gripandet – digitala spår på Martins webblogg tyder på att de åtminstone höll koll på honom och Johan redan veckorna innan den etiopiska armén gillrade sitt bakhåll – men var målet att slippa undan strålkastarljuset kan man konstatera att de sköt sig själva i foten.”

Årets största besvikelse?
“Besvikelser bygger på icke infriad förväntan, och eftersom jag har så låga förväntningar slipper jag att bli besviken. Det är mer så att jag ibland kan bli förbannad, eller uppgiven: »Men så HÄR jävla uselt kan man väl ändå inte få skriva?« Då kan det handla om småsaker egentligen… som osorterad kronologi. Eller att all spänning i en text avslöjas redan på första raden. Det händer att jag slänger tidningar i väggen, eller sätter mig och bankar dem i soffbordet. Hade jag haft vissa skribenter i rummet hade jag velat klappa till dem. Jag vet att vissa kollegor betraktar mig som något slags textfascist, men för mig är det enkelt: om du ber en takläggare att lägga om taket, blir du förbannad om han dyker upp med pensel och börjar måla om fasaden. Man borde kunna ställa samma hantverksmässiga grundkrav på en journalist, men av någon anledning är landets tidningar fulla av texter som tyder på motsatsen.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Givetvis någon av modeprofilerna, de som gick från att vara just kändisar till att helt bära varsin tidning. Om sedan Blondinbella, Elin Kling eller Sofi Fahrman bäst personifierade 2011 är bortom min bedömningskompetens. Jag är djupt fascinerad av hela fenomenet. Jag förstår hur de stora tidningsförlagens tänker: »Om nu de unga tjejerna sitter och läser de här modebloggarna istället för att läsa våra tidningar, låt oss istället göra tidningar av modebloggarna!« Jag tror inte att det funkar så. I alla fall inte i längden. Det är sällan en smart idé att försöka ta betalt för saker som folk mycket enklare kan få tag på helt gratis.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“På något sätt ska jag se till att klämma in lite pappaledighet. Min yngsta dotter fyller tre snart, och än så länge har jag bara hunnit med de där första tio dagarna.”

Mattias Göransson är chefredaktör på Filter och grundare av Offside. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.

Årets roligaste läsning?
“Reportaget Den osynlige i Filter nummer 20. Om Ludvig Strigeus, den geniförklarade doldisprogrammeraren, som står bakom Spotify och som är svårt rörelsehindrad sedan födseln. Jag som är tekniskt intresserad tyckte det var superintressant och sen tycker jag alltid det är roligt att läsa om människor som klarar så mycket mer än vad vi tror. Jag är själv synskadad sedan födseln, men det har aldrig hindrat mig att nå dit jag vill.”

Årets viktigaste text?
“Svårt att rangordna. Men förhoppningsvis en text som har lett till att världen blivit lite bättre.”

Årets största besvikelse?
“Kungens omtalade TT-intervju i maj. Den var ganska plågsam att läsa.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“I min värld är det kronprinsessan Victoria som äntligen blev gravid. På vår redaktion utbröt glädjerop och jag minns den dagen speciellt eftersom jag samtidigt passade på att avslöja att jag också ska ha barn i mars.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“För oss på Svensk Damtidning är det självklart att Victoria blir mamma. Det kommer att höja vår upplaga ytterligare. För min egen del ser jag fram emot att mitt tv-program Mot alla odds har premiär på SVT1 i januari – och att min dotter föds!”

Anna Sköld är reporter på Svensk Damtidning. Hon är också en av tio deltagare i SVT:s nya storsatsning Mot alla odds, som börjar sändas den 17 januari.

Årets starkaste omslag?
“Jag kommer spontant bara att tänka på Fokus Mad Men-omslag, och Magasin Morbergs får en ju ständigt att tappa hakan. Jag såg att Anton Gustavsson redan dragit samma exempel, men det finns en anledning till det.”

Årets roligaste läsning?
“New York Magazines Just Kids. En föredömligt lång och kärleksfull tungan-i-kinden-artikel om Jeffrey Eugenides, Jonathan Franzen och David Foster Wallace. Man behöver inte på något sätt ha läst författarna för att ha utbyte av den. Jag saknar den sortens kulturjournalistik i Sverige.”

Årets viktigaste text?
“Går det att välja en? Jag tycker att det har varit ett skitbra år med massvis med bra och viktiga texter. SvD gör ekonomijournalistik man förstår och Bonnier Tidskrifter chockar med att lansera Icon (en reportagetidning som slapp den annars givna titeln Allt om Reportage). Fokus har lyckats få till något väldigt svårbeskrivet; jag läser den på ungefär samma sätt som jag en gång läste Pop. Och jag är väldigt imponerad av deras höga kvalitet. Så tidningskrisen har åtminstone inte påverkat kvaliteten på journalistiken, jag tycker att den berättande journalistiken blir bättre och bättre, och delar inte alls Mattias Göransson och Tobias Regnells negativa syn i förordet till Publicistklubbens Årsbok. Men jag antar att det mest gick ut på att skryta över Filter. Det hade inte skadat om de någon gång försökte vara lite mer positiva till andras arbete, för om det finns en fara för den berättande journalistiken är det allt gnäll som möter den i sociala medier, sura mejl och i kommentarstrådar (samt i intervjuer med en viss Göteborgsredaktion). Folk dör sällan av för mycket ryggdunkningar.”

Årets största besvikelse?
“Givetvis att Stockholm City lade ner. Delvis för att jag jobbade där, men även för att jag som läsare saknar den sortens lokaljournalistik. DN:s Stockholmssatsning har ju varit lyckad, med Caremaskandalen och allt, men är ändå väsensskild. Sedan är det synd med alla nedskärningar på dagstidningarna, och då tänker jag särskilt på Sydsvenskan. Att de till exempel förlorar Anna Hellsten är ju oerhört synd, deras redaktion har känts så helgjuten, och Sydsvenskan verkar ibland ha tagit över Värnpliktsnytts roll som branschens främsta plantskola. Lyckligtvis har de lyckats behålla en hel del av plantorna.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Jag kommer inte på någon kändis som känts speciellt spännande. Rooney Mara?”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“Det är ingen ny tanke, Bobo Karlsson gjorde ett försök redan under andra halvan av 70-talet, men det vore roligt med en New York Magazine om Stockholm. Och så hoppas jag att Kristin Lundell, en av Sveriges roligaste skribenter, ska bli ännu mer excentrisk.”

Klas Ekman är frilansjournalist och författare. Han skriver bland annat för Café, Res och Icon. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.

Årets starkaste omslag?
“Det måste bli The Economists Berlusconi-omslag med texten ‘The man who screwed an entire country’. Jag dog när jag såg det. Annars vill jag hylla alla bra svenska omslag i år. Fokus Mad Men-tolkning av Håkan Juholts fall. Den stenhårda Esquire-ripoffen på Nöjesguidens nummer om rasism. Arenas skitjobbsomslag med en gyllene toalettborste. David Magnussons fina nakenplåtning på Ottars omslag. Och säga vad man vill om Per Morberg, och om män i allmänhet: den som gör Magasin Morbergs omslag är rätt skoj.”

Årets roligaste läsning?
“Galago. Och när Kajsa Ekis Ekman sålde Regina Kevius badkar i City. Men allra roligast, om än ofrivilligt, var när Foreign Policy utsåg Rick Falkvinge till en av världens 100 viktigaste tänkare. Var det satir?”

Årets viktigaste text?
“Andreas Cervenkas alla söndagskrönikor i SvD. Borde högläsas i skolorna. Samma sak med Ola Larsmos DN-text veckan efter Utøya. Vid sidan av dagstidningarna väljer jag Offsides intervju med Anton Hysén. Gedigen journalistik av Anders Bengtsson, men framför allt en milstolpe för rätt många i olika omklädningsrum.”

Årets största besvikelse?
“Flera. Att en rad svenska tidningar lades ner, inte minst Cinema som var på väg åt rätt håll. Att Wired i ett stort omslagsjobb frågade om vi borde bry oss om arbetsförhållandena på Iphone-fabrikerna, men till slut landade i ett ‘Nä, typ inte’. Att Harald Gatus fenomenala reportage i Dagens Arbete om samma fabriker inte fick något fint pris. Mest plågsamt var dock alla redaktioner som ville hitta något samtida i Tintin. Försök inte ens.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Det var nog inte kändisarnas år. Nästan alla viktiga berättelser handlade om ledarlösa uppror, politiska maktkamper och massmobilisering. Det var därför alla Lady Gaga-omslag kändes så fel.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“Jag hoppas att Ai Weiwei får anledning att följa upp sin ohyggligt mörka text i Newsweek, som skrevs när han just släppts ur häktet, med något mer hoppfullt. Något om en kinesisk vår 2012?”

Anton Gustavsson är chefredaktör för musiktidningen Novell – som släpper sitt nya nummer idag. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare. Håll utkik.

Staffan, hur föddes idén till Bruno?
“Jag var chefredaktör för tidningen Form i drygt tre år. Under den tiden försökte jag, tillsammans med min redaktör Jelena Zetterström, bryta upp tidningens lite interna karaktär och nå nya läsare och pigga upp de gamla med nya infallsvinklar på form och arkitektur. Bland annat gjorde vi om tidningen till tabloid och sänkte priset rejält. Med det är svårt att segla andras skutor, tidningen ägs av föreningen Svensk Form, så till sist började vi på redaktionen prata om ett helt nytt koncept. I den vevan yxade jag till lite skisser och tankar och plötsligt hade vi Bruno på bordet.”

På vilket sätt skiljer ni er från andra svenska designtidskrifter?
“Bruno är nog mer en läsvänlig produkt. Vi satsar på längre material och mindre dagsfärska ämnen. Man kan nog säga att vi har en historisk slagsida, att vi till skillnad från andra tidningar inom designfältet vågar sätta agendan själva. Samtidigt som vi är noga med att följa både branschen och läsarnas verklighet. Men det har saknats en formtidskrift som trivs också i en mer historiskt orienterad värld. Tar vi upp nya papperslampor från Claesson Koivisto Rune, så drar vi samtidigt storyn om pappersdesign från tidernas begynnelse. Ungefär så. Vi har också glädjen att arbeta med fotografer som Kristian Pohl och Irmeli Krekin, som ger oss unika bilder istället för den gamla tjatiga produktbilderna. Och vi har världens duktigaste originalare, Martin Isaksson.”

Vilka reaktioner har ni fått på första numret? Något som förvånat?
“Förvånansvärt hyggliga reaktioner! Många som spontant hört av sig och faktiskt tackat oss för att vi vågat den här seglatsen! I Sydsvenskan fick vi en lång utförlig recension som närmast påstod att vi förnyat hela kulturtidskriften! Kanske att ta i, men vi behöver, som alla såklart, de där glada tillropen om vi ska orka genomföra våra idéer. De är rätt många. Om något förvånat mig är det kanske att Stockholmstidningarna inte skrivet en rad om oss. Men det kanske kommer.”

Vilka andra tidningar har ni inspirerats av?
“Jag gillade hemskt mycket Filter när den kom. Samma med Kristian Pohl, vi pratade mycket om deras upplägg och berättarlust. Internationellt är ju en tidskrift som Monocle svår att inte heller nämna. Vår AD Mattias Frodlund på Morris Pinewood har alltid den liggande framme när man kommer. Samtidigt var det viktigt för oss att hitta vår egen röst. Vad skriver Jelena Zetterström helst om? Hon kan både konst och form, men vilka är hennes egentliga faiblesser? Att vaska fram de egna drivkrafterna och lustarna är helt avgörande om man ska lyckas skapa något som man också, som sagt, orkar få i hamn. Jag är själv jäkligt förtjust i det lilla läsvänliga formatet, och det kanske inte kommit om vi inte haft Filter i närheten?”

Vad vore det ultimata drömjobbet i Bruno?
“Kanske att hänga med designtrion Front en vecka när de reser jorden runt? Och verkligen skriva ned allt, från kaffepauserna till avtalsdiskussionerna. En sådan där klassisk Playboy-sak! Annat drömjobb är den tjugotvåsidiga intervjun med Philippe Starck hemma i Parisvåningen. Eller en riktigt underhållande sak om varför bilindustrin är så förbannat enhetlig och fattig på originalitet… Men det kostar pengar att sätta sådana projekt i sjön. Kanske är vi där om ett år?”

Snart släpps ert andra nummer. Vad kan du avslöja om det?
“Nästa nummer handlar mycket om FÄRG. Efter en lång rad av år där det mesta varit svart och vitt eller naturfärgat, så har plötsligt färgpytsarna tagits till heders igen. Jag gillar färg och är hemskt förtjust i plasthistorien som ju var någon av regnbågens julafton! Vi har också en stor sak om Peepoople, ett livsavgörande svensk designprojekt skapat av arkitekten Anders Wilhelmsson. Du vet, den där bajspåsen i självförbrännande plast som kan ge över två miljarder människor en toa för några tioöringar. Att vi i Bruno kan berätta den historien, som nu i dagarna blir industri på riktigt med egna tillverkningsfabriker, det är jag stolt över. Men jag är också stolt över att vi har Alice, vår redaktionshund. Precis som Tintin har sin Milou ska varje tidningsredaktion ha en jycke med bra väderkorn. Som sniffar sig fram till sanningen!”

Bruno #2 finns ute i butik den 16 december.

Har du någon personlig favorit i genren?
“Elle Interiör, för att det är så snygga hem.”

Vilka inredningstrender dominerar i höst?
“Jag tror att vi kommer se mer av ‘fuskeko’. Det ska se ut som att det är gammalt, återanvänt och naturligt, men vid en närmare titt är det fejk. Rent till synes obehandlat trä i inredningen verkar vara en stor trend just nu och den håller säkert i sig en tid framöver.”

Vad är du mest stolt över i nya numret av Kloka Hem?
“Att vi är först i Sverige med att berätta om Sveriges vanligaste energislukande hus, en ordinär sjuttiotalsvilla, ombyggd till ett plusenergihus. Vi skriver även om smarta energilösningar och hållbara byggmaterial för hus och hem.”

Gunilla Welin är ansvarig utgivare på Kloka Hem. Nya numret av Sveriges första och enda inredningstidning med ekologiskt fokus finns ute nu till kampanjpriset 39 kr.