Niklas Eriksson
Han är bundis med Joan Rivers. Han har spelat dragqueen i Cyndi Laupers Girls just want to have fun-video. John Waters håller honom som ”the best social columnist in New York”. Rosie O’Donnell nöjde sig, under en omtalad sittning hos Larry King, med det mer kärnfulla ”gay nazi”.
Nu har Michael Musto hunnit fira 25 år som Village Voices skalpellskarpa gossipkolumnist. Till skillnad från många andra som i den här åldern mest inväntar guldklocka och finslipar pensionsavtal, har Michael Musto egentligen bara blivit mer relevant med åren. Hans blogg La Dolce Musto är en modern HBT-institution och han ser med jämna mellanrum till att mynta någon ny förnedrande kulturkritikfras – som när Paris Hilton för något år sedan sorterades in under paraplybegreppet ”celebutard” (celebrity+debutant+retard).
Här skulle vi kunna mala på bra länge om hur mycket vi älskar Michael Mustos seriefigurslika framtoning som nebbish, närsynt och överintelligent. Eller om hur smockfullt med transor det var på 25-årsfesten. Men egentligen vill vi bara säga: Grattis!
Tags: Village Voice
Ika Johannesson
Till er som bor i Stockholm: I måndags började Läsesalongen på Kulturhuset sälja av gamla tidskrifter till vrakpriser, typ 20 spänn per hög, och det finns fortfarande en massa fynd att göra. Igår eftermiddag var borden fyllda med gamla årgångar av bland andra Filmkonst, Paris Review, Index, i-D, Grafik, Architectural Review, Form, Granta, flm och Frieze.
Skynda att fynda alltså! På vårt köksbord ligger det en stor hög med Print och några ex av Index från 2004 som jag ska ägna kvällen åt.
Tags:
Jonatan Leman
Ikväll sänder SVT säsongens sista Dom kallar oss artister med Robyn. Vill du ha den perfekta uppladdningen inför programmet köper du senaste numret av Bon på väg hem. Där finns nämligen en lång intervju med Robin Miriam Carlsson, gjord av den belgiske konstnären Carsten Höller. Ingressens formulering om ”ett ärligt samtal långt bortom de regelrätta promotionintervjuer hon gjort i 15 år” kanske inte är helt rättvis med tanke på att Robyn är en av få svenska artister som verkar ha befriande svårt att vara annat än uppriktig (bland annat här). Men ett läsvärt samtal är det, som liksom slingrar sig fram mellan biologiska klockor, robotsamhällen och afrikansk dans. Allra mest intressant blir det när den nyblivna trettioåringen resonerar kring hur man behåller sin position i den kommersiella musikvärlden utan att slaviskt följa pr-mallarna. Robyns lösning tycks av texten att döma vara att släppa tre skivor under samma år, för att därefter uppfinna ”ett värdigt sätt att försvinna”. Det verkar inte lätt att vara popstjärna 2010.
Dom kallar oss artister visas ikväll kl 20.30 på SVT2.
Tags: Bon
Adam Holmberg
“We are dreamers in Sweden,” he says, by way of explaining the album’s sound. “We dream our way to far away places. The winters are so long, we spend our time wishing for the summer.”
Den svenska dansmusikproducenten och discjockeyn Eric Prydz intervjuas i marsnumret av engelska DJ-Mag. Ett djupgående samtal om flygrädsla, hans ovilja att vara popstjärna (”I don’t want to push music in someone’s face, like ‘Oh look at me! Look at me!’”), favoritlåtarna och historien om hur det gick till när en enkel kille från Täby, via megahiten Call On Me, blev en av världens största discjockeys. Finns ute nu!
Tags: DJ Mag
Jonatan Leman
I höstens nummer av SID. berättade Dagens Nyheters vetenskapsredaktör Karin Bojs att New Scientist är en av få tidskrifter hon läser för nöjes skull. Vi förstår henne. Den Londonbaserade populärvetenskapliga veckotidningen är sällan först med de senaste forskningsrönen, men få vet hur man presenterar dem på ett lika underhållande och lättsamt sätt. Kanske lite för lättsamt ibland. När tidningen på ett av sina omslag från i fjol ropade ut att ”Darwin was wrong” ansåg flera evolutionsexperter att de totalt spårat ur i spekulativ populism och manade till läsarbojkott.
Låt oss hoppas att den bojkotten är över nu. New Scientists ambition att göra modern vetenskap relevant för läsare utanför forskarvärlden förlåter helt klart deras fäbless för kvällstidningsretorik. Veckans nummer är inget undantag. Amanda Gefter skriver en svindlande text om kosmologen Raphael Bousso som hittat en helt ny metod för att undersöka parallella universum och slår fast: ”We are learning how to formulate a quantum gravity theory of the multiverse.” Och bland alla banbrytande studier finns där också en märkligt upplyftande liten artikel om att lyckliga människor är mer själviska, trångsynta och lättlurade än olyckliga.
Tags: New Scientist · SID
Adam Holmberg
Tycka vad man vill om amerikanen Terry Richardson och hans distinkta och rätt uttjatade fotomanér, men få fotografer kan locka fram samma självsäkerhet och attityd hos sina modeller. Eller bara få dem att se lika charmigt korkade ut. Som i senaste Rolling Stone där Richardson porträtterat snowboardåkaren Shaun White, vars helt makalösa åk i Vancouver häromveckan gav honom spelens mest välförtjänta guld. En vit studio, stjärnbanersmönstrade tights, en brinnande snowboard, en bar, rödlätt överkropp och en stor dos energi. Man kan nästan höra hur Guns N’ Roses spelas i studion. Mer från fotograferingen hittar ni på Terry Richardsons märkliga blogg. Som den här. Eller den här.
Tags: Rolling Stone
Niklas Eriksson
Under den här årstiden av aggressiv arktisk kyla infinner sig lätt ett inslag av anarki. Saker får bli lite som de blir. Kan man inte åka till jobbet idag, kanske man kan göra det imorgon.
Strängt taget finns det bara två saker som man kan veta helt säkert: Gunde Svan kommer vara på gott humör – och tidningarna kommer excellera i specialutgåvor om Oscarsgalan. Det första ska vi inte fördjupa oss i, utan noterar att det av allt att döma är Entertainment Weekly som tagit över den roll som brittiska Premiere hade fram till sitt (pappers)frånfälle 2007: Att skrika högst och ivrigast om jättebranschfesten på söndag.
Årets telefonkatalogtjocka Oscarsnummer ska inte läsas för de många oväntade infallens skull: Man förklarar att den stora kampen utspelar sig mellan smurfthrillern Avatar och krigsskildringen The Hurt Locker (jämnt skägg); man korskör Sandra Bullocks och Meryl Streeps cv:n för att avgöra vem som vinner (Bullock); man hyllar J.D. Salinger (Å ja, så synd var det inte, han skulle fyllt 155 i år).
Ändå finns det något vackert i den här typen av överpeppade och djupt marknadstillvända genomgångar. De behövs. De enar. På samma sätt som fotbolls-VM skulle kännas lite futtigare om inte Sportbladet redan under försommaren börjat med specialbilagor om Polens assisterande materialförvaltare, behöver Oscarsgalan en taktfast militärorkester som kan gå längst fram och piska upp stämningen.
Disclaimer: Är man bara ute efter heta tips på vilka som vinner är det enklare att gå direkt till den nyrestaurerade filmkritikern Roger Eberts hemsida. Han har alltid rätt.
Kanal 9 direktsänder Oscarsgalan på söndag med start vid midnatt.
Tags: Entertainment Weekly
Johan Wirfält
Den amerikanska tidskriftsbranschen har ställt sig frågan sedan förlagsjätten Condé Nast slaktade sex titlar, bland annat den klassiska mattidningen Gourmet, i höstas: Varför sparades Details, GQ:s något mindre modeintresserade, mer existensiellt självhjälpsinriktade och – eventuellt – något bögigare lillebror?
Från en svensk horisont kan det tyckas som en fråga endast för de mest insnöade magasinsnördarna. Men det svar som New York Observers John Koblin igår formulerade i en artikel om Details tioårsjubileumsnummer (som inte alls är ett tioårsjubileumsnummer), säger något intressant också om den amerikanska mediemarknaden som helhet.
Details, menar Koblin, överlevde Condé Nasts stålbad eftersom tidningen är för liten för att göra någon större skada. Den har få anställda, låga kostnader, ingen upplaga att tala om. Den är bra att ha som experimentverkstad för sådant som sedan kan plockas in i GQ om det fungerar. Och även om Details inte tjänar några pengar, förlorar den inte heller mer än vad som kan skrivas av som “avrundningsfel” i Condé Nasts samlade årsredovisning.
Dessutom: Om Details läggs ner, vart går dess annonsörer då? De flesta varumärken som annonserar i den gör redan samma sak i GQ – alltså kommer de inte flytta dit. Återstår då, enligt affärslogiken på den amerikanska mansmagasinsmarknaden, Esquire.
Esquire må vara GQ:s värsta konkurrent, men internt hos Condé Nast anser man inte att den är “med i tävlingen just nu”. Utan en Details på marknaden, som suger upp en del av Esquires potentiella annonsunderlag, skulle det snabbt kunna förändras. Esquire skulle kunna växa ikapp GQ, plötsligt man hamna i en “Elle vs Vogue-situation”. Det vill förstås inte Condé Nasts ledarduo Si Newhouse och Chuck Townsend.
Och alltså överlever Details.
Helheten ryms i detaljerna, eller hur var det nu?
Tags: Details · GQ
Redaktionen
Att tidningen Monocle gillar Sverige och svenskar är ingen hemlighet. I senaste numret som besöker tidningen en ultradesignad advokatfirma i Stockholm samt analyserar hur svenskarnas förhållande till sjukledighet, som tydligen är under stor förändring, ser ut: ”Swedes are known for taking more sick leave than most, but recently, they seem to be getting fitter.” Men den bästa och längsta Sverige-relaterade artiklen har rubriken Road to salvation om handlar om Trollhättan. Texten ligger över tiotalet sidor och betar av nedläggningar, hopp och förtvivlan, nya ägare och hur det gick när Trollhättan blev Sveriges filmmetropol. Texten kantas av karga, mjölkiga foton på fabriker, tomma stadsmiljöer och kantiga konferensrum. Enligt Monocle ser framtiden ljus ut för den lilla staden. Läs den!
Tags: Monocle
Redaktionen
Påsken närmar sig. Häromveckan lekte Lindsay Lohan korsfäst jungfru i Terry Richardssons bländvita tolkning för Purple. Och nu är det alltså Heidi Slimane som låter modellstjärnskottet Brad Bowers posera med törnekrona, Jesus-frisyr och bibliska referenser på omslaget till Vogue Hommes Japans vårnummer. Resultatet är återigen ett samarbete med stylisten Nicola Formichetti och kanske inte riktigt når upp till samma sublima nivå som den här gamla favoriten. Men vi tycker ändå man än en gång kan slå fast att de finaste omslagen just nu görs i Tokyo. Borde landa i Sverige i mitten av mars.
Tags: Vogue Hommes Japan
