På grund av mina bilder tror folk ofta att jag själv är som något som stigit ut ur en virtuell verklighet. Men jag är av kött och blod. Och ganska vanlig dessutom. Som barn var jag liksom de flesta andra barn medlem i Unga Pionjärer, kommunistpartiets ungdomsrörelse.
Blev du lite nyfiken på fotografen bakom i-D:s senaste tolv omslag? Då ska du plocka upp nya numret av tidningen Foto. Där finns nämligen en intervju med det kinesiska stjärnskottet Chen Man. Hennes originella hybrid av modern digital teknik, traditionellt måleri, buddhistisk filosofi och sofistikerad samhällskritik har rönt stor framgång i såväl reklamvärlden som modebranschen. Själv kallar den 32-åriga fotografen sin stil för “socialism med kinesisk karaktär”.
Tidningen Foto har förresten gjort rätt så rejäla förändringar i år. Större format, tjockare papper för bättre bildåtergivning, mer natur, fler tester och nya krönikörer. Kolla in.
I dagarna landade årets första Arena i hyllan. Det är också första numret med Malena Rydell som ny chefredaktör (en tjänst hon delar med Mikael Feldbaum). Under 2012 ska samhällsmagasinet göras om rejält både till innehåll och form. Och efter Malenas lysande insatser på bland annat City och Bang har vi förstås höga förväntningar. Sidbloggen bad henne svara på tre snabba.
Nu har du jobbat på Arena i snart en månad – hur känns det?
“Otroligt roligt, jag har så himla mycket idéer på artiklar och nya skribenter som jag vill ska skriva för oss. Just nu tänker jag många nummer framåt, men jag satt faktiskt precis och bläddrade i några av de allra första numren – snart tjugo år gamla! – och slogs av hur mycket av det bästa med Arena som finns att inspireras av där, det oortodoxa, oväntade.”
På vilket sätt kommer läsaren märka att du är ny chefredaktör?
“Det kommer märkas gradvis. Jag vill att tidningen ska få mycket mer tidningskänsla och bli mer journalistisk. Den ska röra sig mer på gränsen mellan kultur och politik igen. Fortsätta vara internationellt utblickande och intellektuellt tung men bli roligare att läsa. Förhoppningsvis kan en redesignad Arena presenteras i slutet av året.” Vad får vi inte missa i årets första nummer?
“Omslaget är Apornas planet-inspirerat och vi tar tillbaka den gula färgen från National Geographic-hyllan till ett tema om den akademiska trenden med ‘ny politisk ekologi’. Missa inte Hishaam Aidis essä om hur amerikanska utrikesdepartementet bedriver diplomati med hjälp av hiphopartister och Magnus Lintons text om Breivik och nykonservatismen.”
Arena #1 2012 finns ute nu. Läs mer om det gula numret här.
Då lyfte hon på huvudet och log mot mig. Inget Hollywood- smil utan ett mänskligt. Bert Stern fotograferade Marilyn Monroe. Jag tog en bild på Norma Jeane Baker.
Ni har väl inte missat årets första Icon? Mycket bra läsning där. Inte minst det storslagna omslagsjobbet förstås. Där Marcus Joons och Bjarne Jonasson flyger till Jamaica för att åka jetski och spela backgammon med Chris Blackwell, mannen som upptäckte Bob Marley. Men vi fastnade också för intervjun med svenske arkitekten Magnus Larsson som vill bygga ett 600 mil långt sandslott genom hela Sahara. Eller den fina lilla historien om när Leif Erik Nygårds tog den allra sista bilden på Marilyn Monroe. Perfekt helglektyr.
Som ett kalejdoskop över vår planet fortsätter Monocle sin strävan efter att fånga tidsandan. Ytterst få tidningar rör sig lika världsvant mellan oljeindustrin i Ghana, besök i studion hos den franska duon Air, Nya Zeelands mest progressiva strandvillor, 400 år gamla recept på wienerschnitzel och kärleksfulla guider till Kungsholmen. Utöver det handlar februarinumret mycket om charm. Man utforskar charmen som nyckel till framgång och utser världens tio charmigaste platser.
Monocles chefredaktör Tyler Brûlè verkar också rätt bra på att charma. Läs New Yorks Times artikel om varför alla vill vara som Tyler. Där förklarar han även varför det inte finns planer på att lansera tidningen på Ipad – för då kan ingen se dig läsa den: “So many media companies these days forget the power of people actually displaying, and wearing, the brand. In public circumstances, you can look at a person’s shoes, you can look at their luggage, and oftentimes, it’s interesting to see what they’re reading as well. Do I want to be near that person or not?”
Tidningen RES firar 30 år i resandets tjänst. Detta gör man genom att låta några av sina tidigare medarbetare bjuda på sina bästa minnen genom åren. Och det blir förstås rolig läsning. Peter Smirnakos berättar om när han drack öl med heliga munkar i Bhutan. Zac O’Yeah om när han blev rånad på pass och pengar vid en assamesisk järnvägsstation. Richard Björnelid om en tävling i korvätning i Louisiana. Elin af Klintberg om en Norénsk segling i Grekland med hela redaktionen. Klas Ekman om när han stirrade döden i vitögat i en peruansk tryckkammare. Och så vidare.
Kolla in massa gamla omslag här. Dessutom innehåller jubileumsnumret reportage från New Dehlis tunnelbana, Berlins gallerier, Hollands högland, Thailands snyggaste stränder och San Franciscos bästa barer. Alla så medryckande att man genast vill stänga av datorn och dra på semester.
Har du inte fått nog av listor? Då kan vi tipsa om februarinumret av brittiska Wired som lanserar en ny variant – The Smart List 2012. I jakt på personerna som kommer förändra världen i framtiden har de ställt samma fråga till femtio riktigt smarta människor: If you could have lunch or dinner with an emerging talent in your field, from today, who would it be? Bland de tillfrågade finns namn som Ai Weiwei, Richard Branson, Melinda Gates och svenske Niklas Zennström. Och svaren är en orgie i sydafrikanska designers, bulgariska aktivister, franska IT-forskare och en massa andra genier man aldrig hört talas om. Men snart lär det alltså bli ändring på det. Ute nu.
Ja, exakt hur lika är egentligen tvillingar? Svaret på den frågan kan avslöja en hel del om hur vi människor fungerar. National Geographic besöker i sitt senaste nummer Twins Days Festival i Twinsburg utanför Cleveland, dit tusentals tvillingar vallfärdar varje år. På plats finns också flera forskare som insett vilken genetisk guldgruva detta är. Genom att jämföra enäggstvillingar med tvåäggtvillingar ur en mängd olika aspekter – hudkvalitet, politiska värderingar, ölsinne – kan man nämligen få en allt tydligare bild av vad i våra liv som bestäms av arv respektive miljö.
Bland annat har man upptäckt att det måste finnas en tredje faktor. För även identiska tvillingar som uppfostrats på precis samma sätt kan ibland vara helt olika. Genetikern Danielle Reed beskriver det så här: “Mother Nature writes some things in pencil and some things in pen. Things written in pen you can’t change. That’s DNA. But things written in pencil you can. That’s epigenetics. Now that we’re actually able to look at the DNA and see where the pencil writings are, it’s sort of a whole new world.” Det är en spännande, och lite skrämmande, artikel.
PS. I natt dog en av Sveriges främsta journalister, Hannes Råstam. Nu finns Filters magnifika reportage om hans liv och gärning från i höstas att läsa här. Gör det!
Miserable, he sold the Ferrari and moved into a cabin near his parents, where he played guitar and meditated. Ek had already started three tech companies, but he now toyed with the idea of getting by as a professional musician. (Ek plays guitar, bass, drums, piano and harmonica; he doesn’t sing). “I wouldn’t be rich, but I could have made a living.”
Det tunga amerikanska affärsmagasinet Forbes sätter Daniel Ek på omslaget. I ett långt reportage under rubriken “The Most Important Man In Music” skildrar man den svenske Spotifygrundarens resa från fattig student till musikindustrins räddare i nöden. Det är en riktigt idolporträtt, komplett med hyllningar från Sean Parker och Mark Zuckerberg. Läs texten här och beställ numret här.
Årets första nummer av holländska designtidningen Frame handlar om urbana mötesplatser. Om byggnader som sätter den sociala funktionen i första rummet, eller som de själva väljer att kalla det “The city inside”. In i minsta detalj kartlägger man bland annat Clive Wilkinsons sex våningar höga kontor för Macquarie Bank i London, Jean Nouvels lyxiga galleria Excelsior i Milano och Zaha Hadids enorma Wangjing Soho showroom i Peking som verkar rymma ett helt samhälle. Det är, även för den som är helt aningslös inom arkitektur, väldigt inspirerande. Ute nu.
En mus med enbart mänskliga hjärnceller skulle fortfarande vara en mus. Den skulle inte prata, skriva romaner eller göra något annat typiskt mänskligt.
Hur mänskligt kan ett djur bli innan vi slutar se det som ett djur? Det söker Forskning & Framsteg svar på i en lika intressant som läskig artikel i nya numret. Genom att modifiera försöksdjur till att likna oss kan den medicinska forskningen idag nå helt ny kunskap om mänskliga sjukdomar. Möss med mänsklig hjärnvävnad är ett sådant exempel. Kaniner med mänsklig hud är ett annat. Frågan är förstås bara hur långt vi är redo att gå rent moraliskt. På omslaget ser vi konstnären Patricia Piccinis verk Surrogate. Läs mer här.
