Det feministiska livsstilsmagasinet Bust med säte i New York klarar sig hyfsat bra, trots den ekonomiska krisen. Chefredaktören Debbie Stoller tror att deras bakgrund som fanzine gör dem mindre konjunkturkänsliga. Sidbloggen hälsade på hos redaktionen på Manhattan.
Bust har funnits sedan 1993. När Debbie Stoller och Laurie Henzel drog igång tidningen var den ett litet fanzine som de gjorde på sin fritid och tryckte upp på kopieringsapparaten på jobbet. De kom ut med tre nummer per år, och kunde inte betala sina skribenter.
”Vi kunde ingenting om grunderna i att göra tidning. Vi hade typ 30 långa artiklar i början, för vi förstod inte att man måste ha en bra dynamik”, säger Debbie.
Vi träffas på den stökiga, men mysiga redaktionen på 5:e avenyn i New York, mitt under pressläggningen för decembernumret. Debbie Stoller är stressad men vänlig. Hon passar på att knapra i sig några kryddade kex som ligger inom räckhåll där vi sitter i den svarta, nedsuttna skinnsoffan i ett hörn av det enda rummet som utgör redaktionen. Ovanför oss på väggen hänger omslagen från alla nummer, och det är tydligt att Bust idag blivit en ”riktig” tidning med glansigt tryck och proffsigt upplägg. På nittiotalet inspirerade de många andra feministiska tidningar, även här i Sverige. Till exempel hade grundarna av Darling Bust i tankarna när de drog igång. Men enligt Debbie Stoller är Bust inte en tidning om feminism.
”Aldrig! Det finns redan så många andra som rapporterar om sådana ämnen. Jag vill inte göra en tidning som bara handlar om aborter och våldtäkter. Jag vill göra en tidning som är informerad av feminismen. Som helt enkelt sätter kvinnor i centrum för allting, tvärtemot vad mainstream-kulturen gör, där kvinnor står på sidlinjen som fruar och flickvänner”, säger hon.
Bust är på många sätt som vilket livsstilsmagasin som helst, med modereportage, skivrecensioner och matlagning. Skillnaden är att huvudpersonerna i reportagen oftast är kvinnor, och att det ofta handlar om hur man kan göra saker själv. Alltifrån att bygga en hylla till att sticka eller göra vegangodis. Den feministiska grundtanken visar sig också i att modereportagen visar kvinnor i aktiva situationer. I förra numret inspirerades de till exempel av den rödhåriga tonårsdetektiven Kitty, eller Nancy Drew som hon heter i USA.
Tidningen är förhållandevis liten, med en redaktion på ungefär tio personer (alla kvinnor), och en handfull obetalda praktikanter. Utan något stort förlag i ryggen kämpar de mot den ekonomiska nedgången.
”Vi är mycket försiktiga med våra pengar här på Bust. Till skillnad från många andra amerikanska företag tar vi inga lån, utan alla pengar vi spenderar är våra egna”, säger Debbie och gestikulerar ut över redaktionen, där travar med böcker, papper, garn och kläder samsas med datorer och möbler som ser ut att komma från någon loppis.”
Enligt Busts hemsida hade de förra året en upplaga på ungefär 100 000 per nummer, och uppemot en halv miljon läsare. Ungefär en tredjedel av deras annonsintäkter kommer från små företag, något som till viss del är deras räddning eftersom de inte är så snabba att dra ner sina annonsutgifter.
”Stora företag, däremot, behandlar alla sina budgetar på samma sätt, genom att skära i sin marknadsföring. Om vi var beroende av dem skulle vi vara i värre skick”, säger Debbie, men påpekar samtidigt att det inte handlar om någon medveten strategi från deras sida.
”Vi tar tacksamt emot alla som vill annonsera i Bust, men i början kämpade vi för att få stora annonsörer som sedan visade sig inte förstå sig på oss. Så till slut bestämde vi oss för att vända oss till mindre företag som faktiskt förstod sig på vår tidning och våra läsare.”
Det nya december/januari-numret av Bust finns i butik nu och går att bläddra i här. Debbie Stroller är även författare till den populära stickbokserien Stitch ‘N Bitch. Text: Cecilia Fors.
