Det blir aldrig riktigt som det var. Plötsligt har man inte tid. Man har inte ork. Man prioriterar bort varandra. Blir vuxna. Det är kanske därför vi gör den här resan nu. För att slåss för vår vänskap. Rädda hamburgaren, rädda världen.
Bakom en larvig artikelidé om en bisarr jätteburgare gömmer sig den roligaste och mest gripande text vi har läst i Café på väldigt länge. Skribenten och bloggaren Fredrik Backman och hans vän E åker bil från Stockholm till Jämtland. Väl där äter de en hamburgare. Sen åker de hem igen. Finns att läsa i nya numret av Café. Gör det!
Årets bästa tidning?
“Offside har verkligen levererat igen, inte minst #5 – en utsökt redigerad lästripp från Sierra Leone till svenska landsbygdsarenor.”
Årets starkaste omslag?
“ELLE:s sommarnummer, med den kurbitsmålade ramen av konstnären Slotts Barbro, var väldigt snyggt. Men årets roligaste etta var den sämsta: Vanity Fairs Robert Pattinson-omslag. Säckig pedofilskjorta, Jerry Seinfeld-jeans och en alligator runt halsen. Ett riktigt rop på hjälp från Annie ‘Lyxfällan’ Leibovitz. Hon måste ha bakat en extra stor laddning funny brownies inför den plåtningen.”
Årets roligaste läsning?
“Kapitlet i Neil Strauss antologi Everyone Loves You when You’re Dead som handlar om hans språk- och redigeringsbråk med olika redaktörer på New York Times (fullt av citat som ‘whenever I write gangsta, you change it to gangster’ och ‘It’s a family newspaper. You and I might like to talk about scumbags, but that’s on our own time.’).”
Årets viktigaste text?
“Här visade Vanity Fair sig från sin vassaste sida: Mark Bowdens reportage The Case of the Vanishing Blonde. Publicerades vid årsskiftet och handlar om jakten på en våldtäktsman i Florida. Det främsta crimejobb jag läst.”
Årets största besvikelse?
“Att bara runt fem personer retweetade min tweet: Frasen ’julhandeln väntas slå rekord i år igen’ väntas slå rekord i år igen.”
Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Håkan Juholt, mannen som lockar Carema- och Allianströtta mittenväljare med bedövade efterlysningar av ‘breda uppgörelser över blockgränserna’. Kom igen – du leder oppositionen, inte Röda korset.”
Vad ser du mest fram emot 2012?
“Cafés kommande redesign, andra säsongen av Homeland och Guns N’ Roses möjliga reunionspelning i Rock and Roll Hall of Fame.”
Markus Kylen är tf chefredaktör på Café. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.
Årets bästa tidning? “The Economists kulturmagasin Intelligent Life. Och det i popkulturella kretsar numera ganska underskattade Vice Magazine, särskilt intervjun med black metal-sångaren Gaahl om hans homosexualitet (‘I could never be physical with a female being. I dislike their curves and I never understood breasts.’)”
Årets starkaste omslag? “James Franco, fotograferad av Terry Richardson, på omslaget till den oerhört tjocka och oerhört glamourösa transvestittidningen Candy. Reportagen om Divine och könsbytarpionjären Christine Jorgensen, samt modebilderna på en ung drag king stajlad som River Phoenix, gör Candy nästan värd sina 400 kronor.”
Årets roligaste läsning? “Elin Unnes stilistiskt perfekta reportage om Fröken Sverige-tävlingen i Bon.”
Årets viktigaste text? “Carl Linneaus gripande artikel om den rävsminkade Kiss-trummisen Eric Carr i Sweden Rock Magazine. Jag älskar när tidningar publicerar långa reportage utan att bry sig om ifall artisterna är skivaktuella. Ingen annan uppmärksammade att det gått tjugo år sedan Eric Carrs tragiska död i cancer. Att den stackaren dog samma dag som Freddie Mercury gjorde att han hamnade i evig medieskugga.”
Årets största besvikelse? “Att filmtidningen Cinema lades ner.”
Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011? “Diktatorer på väg att störtas. I Café skrev Jonas Cramby en insiktsfull krönika om diktatorernas underhållningsvärde, där han bland annat nämner att Kongos envåldshärskare Mobuto bytte namn till ‘den allsmäktige krigaren som genom sin uthållighet och obändliga vilja att segra, går från erövring till erövring, lämnande ett spår av eld efter sig’.”
Vad ser du mest fram emot 2012? “Att Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg, som skrev årets bästa bok ‘Blod eld död‘, ger ut fler nummer av sitt metalfanzine Necrospya.”
Fredrik Strage är kritiker, journalist och författare. Du läser honom bland annat i DN. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare. Håll utkik.
För några år sedan gav Café ut de bästa artiklarna Filip & Fredrik skrivit för tidningen i antologin “Så tar du ut din lön i choklad”. Nu är det dags igen. Den här gången är Jonas Cramby som fått ett tjugotal av sina hyllade krönikor om den moderna svenske mannen samlade i en pocket (med illustrationer av Jonas Bergstrand). Boken har titeln “Män kan också amma” och medföljer till nya numret av Café.
Här avhandlar Jonas Cramby – som utsågs till Årets Krönikör 2009 – allt från skäggväxt och marinader till papparoller och manlig vänskap på sitt oefterhärmliga vis. Se honom berätta lite mer om boken här nedan. Och missa inte nya numret där Nicklas Lidström bjuder på både magmuskler och en naken skildring av NHL-livet i Per Bjurmans stora intervju. Släpps idag.
På den tiden var vi i Backyard Babies närmast att betrakta som lyxprostituerade. Under turnéerna låg man med tjejer bara för att få äta frukost och sova i en riktig säng.
Ni har väl inte missat intervjun med Dregen i nya numret av Café? Den är proppfull av citat i samma skamlösa stil som ovan. Och så påstår hans sig riskera att få betala en miljon dollar i böter för sina avslöjanden om när han var på vippen att värvas av Guns N’ Roses.
Varför kom vi inte på den här idén själva? Inför sitt nya nummer har Café gjort en fin liten serie intervjufilmer. Under parollen “Café älskar magasin” låter man tre av sina tyngsta skribenter – Jan Gradvall, Jonas Cramby och Daniel Lindström – prata om sin passion för tidningar. Två delar per person.
“Det är dels ett sätt att marknadsföra våra medarbetare, vilket vi traditionellt varit lite dåliga på, dels en påminnelse om vilka unika egenskaper magasinet fortfarande har som medieform. Framför allt hoppas vi att alla som ser filmerna ska inspireras till mer läsning, både av oss och andra tidningar”, säger Cafés vikarierande chefredaktör Markus Kylén.
Först ut är frilansjournalisten och författaren Jan Gradvall. Han berättar bland annat om sina drömreportage (U2 och Madonna), vikten av att lära sig läsa New Yorker, och varför magasin är överlägsna både böcker, tv och radio. Kolla in del 1 och 2 här nedan. Serien fortsätter på Cafés hemsida imorgon!
Den här intervjun finns även att läsa i nya numret av SID. Tyvärr föll andra frågan bort i tidningen, vilket fick Markus Kylén, som han själv uttrycker det, att framstå som något douchig. “Crampa är och förblir, surfandet till trots, min favoritskribent”, låter han hälsa.
Markus Kylén, vikarierande chefredaktör på Café, vem är Sveriges sämsta skribent när det kommer till att hålla deadline? – Jonas Cramby. Dagsfärskt case in point: En och en halv månad innan lämningsdatum informerade jag honom om deadline för hans nästa krönika. Fyra påminnelser senare, två veckor efter utsatt tid, är min inbox fortfarande tom. Vi pratar totalt två månader alltså. Jag såg på Twitter att han drack öl och köpte en Nansen-tröja på Svalbard igår. Grattis, Crampa – tjacka nu en timmes uppkoppling i hotellobbyn och langa iväg den där satans texten också.
Och vem är värd att vänta längst på?
– Samma svar här. När Jonas jobb väl kommer in, oavsett om det gäller en analys av kostymfilmer eller ett resereportage från det värsta Warsteinertältet på Oktoberfest, är de i regel så bra att jag nästan börjar gråta.
Hur ärlig är du när du ger en skribent en deadline?
– Beror helt på, förstås. Språk- och deadlinemaskiner som Janne Gradvall och Fredrik Strage kan man vara väldigt frikostig och uppriktig mot rent datummässigt, medan andra kräver markanta buffertar. I nämnda polarresenärs fall har vi exempelvis minst någon vecka till på oss. Jag visste att det skulle bli så här.
Det gäller att vara försiktig med slang och svordomar. Det är bara två svordomar kvar på skivan. “Hur fan kan du spela glad” och “Allt du säger blir samma skit”. När mamma fick höra skivan frågade hon: “Säger du skit?” Ja, det gör jag faktiskt.
Veronica Maggio pratar textförfattande med Jan Gradvall i nya Café. Där berättar hon även att hon låtsas att hon är en filmkamera när hon skriver låtar. Och gör åkningar genom scenen hon beskriver: “Titta, där ligger alla skor. Titta, där står alla runt fläkten.” Ute nu.
Livet deluxe, den sista delen i Jens Lapidus kioskvältande Stockholm Noir-serie, har fått blandad kritik. Allt från kollegan Jens Liljestrands parodiska (men väldigt roliga) lustmord i DN. Till Stig Larssons eleganta hyllning i Expressen, där han hörde ekon av såväl Lars Gustafsson som Linda Skugge. Själv verkar författaren säker på sin sak: “De sista hundra sidorna i Livet deluxe kan vara de bästa jag någonsin skrivit. Jag är verkligen nöjd. Boken är så jävla mogen”, säger han i nya Café som släpps i butik idag.
Det är en intressant intervju, signerad tidigare Sidbloggaren Klas Ekman. Inte minst för att den är inne och nosar på så många olika ämnen. Det handlar om uppväxten i Gröndal. Om varför hustrun Heddas väninnor kallade honom för “Den Fanatiske”. Om hur destruktivt det är att bara jobba för pengar. Om varför alla advokater har äktenskapsförord. Om varför alla journalister är så imponerade av hans effektivitet. Och så berättar han några kul anekdoter, som bakgrunden till att han hamnade på just Wahlström & Widstrand.
“Natur och Kultur och Albert Bonnier tackade nej. Jag har kvar refuseringarna. Fast jag skickade inte manuset till så många. Jag hade ingen skrivare, och ganska många sidor. Flera förlag ville ha manuset utskrivet på A4 och jag kände inte att jag kunde stå på Mannheimer Swartling och tjuvprinta tusentals sidor. Min urvalsprocess var efter vilka förlag som accepterade att ta emot mitt manus per mejl. Det var ett ganska irrationellt sätt att skicka ut det på.”
En snabb genomgång av resetidningshyllan nere på vår lokala Pressbyrå. Tydligen är det New York som gäller i vår. Både Res och Vagabond flaggar för staden på sina omslag. I Res pekar journalisten Marcus Joons ut det allra hetaste hotellen, barerna och restaurangerna just nu. Vagabond väljer istället, under rubriken Himlen runt hörnet, att bara fokusera på de bästa skybarerna Manhattan har att erbjuda.
Och som om inte detta vore nog kör Café fem sidor “11 skäl att åka till New York”, signerat Per Bjurman – som, inte helt oväntat, vill att man ska äta bacon, kolla hockey, handla på J.Crew, dricka sprit på Rodeo Bar och besöka Apple Store. Inga jätteöverraskningar med andra ord. Men det kan absolut vara värt att bläddra i Res, Vagabond och Café inför resan över Atlanten.
