Han måste ta bort sina tatueringar. Han måste färga tillbaka håret till råttfärgat. Han måste byta klädstil. Han måste dämpa hela sina personlighet och sluta vara gapig och skrikig. Jag tror absolut han kan tvätta bort stämpeln som flickfotograf, men om han ska bli seriös och svår och kreddig, då måste han ändra hela sin personlighet.

Bloggprofilen och PR-konsulten Katrin Zytomierska på frågan om vad pojkvännen Bingo Rimér måste göra för att bli tagen på allvar. Sveriges mest kände flickfotograf vill nämligen byta stil, spela in en långfilm och få respekt av kultureliten. Det verkar, av reportaget i nya Filter att döma, gå sådär.

I Tre Solar var vi ett dundergäng. Problemet var att Richard Hobert inte hade bestämt hur vi skulle förhålla oss till manuset – om vi skulle tala gammalsvenska, eftersom filmen utspelade sig på 1100-talet, eller använda ett modernare språk. Det blev lite av varje. Det var intressant att läsa, men det ska ju ur käften också.

Skådespelaren Kjell Bergqvist förklarar vad som gick fel med Tre Solar i nya numret av Filter. Där analyserar han även några andra av sina största kalkoner: Gangster och Lust. Senare i vår gör han huvudrollen i filmen Åsa-Nisse 21.

Hur ser din relation till tidningar ut?
“Djup och passionerad. Jag minns fortfarande dagen då min ett år äldre granne Martin ringde på dörren och visade sitt helt färska exemplar av den nya tidningen Okej. Jag var sju år och Hasse Carlsson i Noice var på omslaget, jag blev alldeles knäsvag. Sedan prenumererade jag tills jag blev alldeles för gammal. Som barn gjorde jag egna tidningar och sålde till grannar och tillverkade presskort för att ha i hatten, mest för att Kalle Anka ibland hade det när han ryckte in som fotograf. Att jag sedan blev journalist förvånade ingen i min familj.”

Vilka tidningar har du jobbat för?
“Jag har gått landsortstidningsvägen och jobbade på Hallands Nyheter och Nynäshamns-Posten innan jag kom till DN 1998. Samma år gjorde jag mitt första stora magasinsjobb, ett porträtt på Cajsa-Lisa Ejemyr för Stereo som var Slitz musikaliska systertidning, när Slitz hade börjat fokusera mer på bröst och brudar. Vi gick ut och åt middag på One Happy Cloud, en då väldigt hipp restaurang i Stockholm, och jag åt sushi för första gången i mitt liv. Det smakade jävligt märkligt. Sedan dess har jag jobbat på radio och TV, och skrivit för magasin som Sonic, Residence och ST Press. 2002 startade jag och Vejde Gustafsson tidningen SEX, en intervjutidning om alternativ populärkultur, som vi drev i fem år. Strax efter att vi lade ner den blev jag erbjuden att vara med och dra igång reportagemagasinet Filter, där jag jobbar idag.”

Ditt bästa tidningsfynd?
“En hög med gamla Interview från början av 80-talet som låg i fönstret på Stadsmissionen vid Nytorget i Stockholm. Jag trodde inte mina ögon och sprang genast in och köpte allihop, för något bisarrt lågt pris som 20 kronor styck.”

Din största tidningsbesvikelse?
“Skjut mig, men ibland känns det som om jag är den enda i hela Sverige som inte tycker att Pop är den bästa tidning som någonsin gjorts. När jag kom in på Journalisthögskolan i Göteborg fick jag förklarat för mig att den var fullkomligt oumbärlig och gick och köpte några nummer, men kände mig sällan vare sig inkluderad eller intresserad av texterna. Det finns självklart briljanta undantag, men det var något med den allmänna interna attityden i tidningen som jag inte pallade. Precis som med Ultra när den kom hem i brevlådan några år tidigare.”

En artikel du aldrig glömmer?
“Jag vet inte om jag skulle tycka att den var lika bra idag, men Thord Erikssons artikel om Micael Bindefeld i ett gammalt nummer av Nöjesguiden bar jag med mig som inspiration under lång tid. Jag kommer ihåg att jag tänkte att sådär vill jag skriva. En annan text som etsat sig fast är det feta Vanity Fair-reportaget om sanningen bakom JT Leroy, som publicerades för ett par år sedan. Det var extra drabbande eftersom jag själv hade gått på bluffen och både pratat med honom/henne i telefon och mailat under flera år.”

Tidningen du gömmer när du får gäster?
“Jag gömmer ingen, men de tidningar jag frekvent läser som inte anses vara coola är väl: Mama, Family Living, Svensk Damtidning och Föreningen Flygande Veteraners medlemstidning. Jo, förresten, jag kan nog fan ha lagt undan Mama någon gång.”

Roligaste intervjun du gjort den senaste tiden?
“Eftersom jag bara jobbar halvtid för Filter och är mammaledig andra halvtiden så gör jag inte så många intervjuer just nu. Roligast under senaste åren var när jag följde med Robyn på Madonnaturnén för ett drygt år sedan. För det första är Robyn fantastisk grym som artist, för det andra är hon astrevlig och för en reporter är turnémiljön väldigt tacksam att skriva om. De flesta av mina favorituppdrag har just varit att följa med band på turné. Bear Quartet för DN På Stan våren 2000 var grymt, men allra roligast var att hänga med Soundtrack of Our Lives på fyra USA-spelningar för Sonic våren 2003. Herregud vilken citatfest det var.”

Den nedlagda titel du saknar mest?
“Det finns naturligtvis hur många som helst som hade varit fantastiska att få läsa när de gavs ut, som Harper’s Bazaar på 50-talet, Rolling Stone på 60-talet, Creem på 70-talet och Ritz på 80-talet – för att nämna några få. Men den tidning som jag själv fick uppleva och som jag saknar är amerikanska intervjutidningen Index. Den började komma ut 1996 och jag upptäckte den två år senare. Då trycktes den i A3-format och i inlagan användes bara typsnittet Courier i rätt stor grad. Jag tyckte om tonen och blandningen av människor, och Index var en stor inspiration för oss när vi startade SEX. Index lades ner 2005, men då hade den varit rätt intetsägande i ett par år. Hemsidan finns fortfarande kvar och lite då och då läggs nya texter ut. Framför allt den roliga webserien Downtown Delusional Divas, som handlar om Swann, Oona och AgNess som försöker ta sig fram i konstvärlden.”

Numret du har läst flest gånger?
“En Index från januari 1999 som innehåller intervjuer med bland andra Diamanda Galás, Genesis P-Orridge och Shane Hewitt. Ett fullständigt lysande nummer.”

Vad kommer du skriva om på Sidbloggen?
“Denna min bloggdebut kommer att bli en ventil för mitt behov av att diskutera tidningsvärlden; allt ifrån innehåll och form till nyheter.”

Hur fick ni idén till Camino?
“Johanna Stål och Caroline Petersson brainstormade affärsidéer och inspirerades av det brittiska magasinet New Consumer. Detta var 2007 och klimatfrågan hade precis exploderat i medierna, så de kände att det var först till mållinjen som gällde. Om de inte startade ett magasin om hållbar livsstil nu, skulle någon annan hinna före. Tobias Jansson tände på idén och på några månader hade runt 50 finansiärer till första numret hittats. Själv frilansade jag då och började på Camino först ett år senare.”

Vem hoppas du ska läsa er tidning?
“Engagerade människor som är intresserade av planeten och sina medmänniskors väl och ve, men som inte vill ge avkall på livskvalitet.”

Vilka tidningar läser ni själva helst?
“Det är ett brett spann. Vi läser allt mellan samhällsmagasin, såsom Filter, Fokus och Omvärlden och konsumenttidningar såsom Råd & Rön, till livsstilsmagasin såsom Bon och Cap & Design. Det återspeglar också vårt magasin som är en hybrid av de tre olika kategorierna.”

Vilken konsumtionsfråga känns viktigast just nu?
“Det gamla mantrat ‘Bilen, biffen, bostaden’ är inte dumt. Vi måste åka mindre bil, äta mindre och bättre kött och göra våra hem klimatsmarta. Men är man intresserad av att förändra sin livsstil finns en massa små och stora förändringar som dessutom gör livet roligare att leva. Läs Camino så får ni se!’

Vilken artikel ur Camino du är mest stolt över?
“I Camino nummer 13 träffade jag ett företag som hade som affärsidé att knyta flera olika transportsätt till ett elektroniskt kort. Med detta kort kunde du låsa upp elbilarna i bilpoolen, låna gratis cyklar och resa med kollektivtrafiken. När du kan nyttja dessa tre transportsätt på ett så enkelt sätt, så behöver du ingen egen bil. Smart.”

Hur brukar arbetet inför ett nummer gå till?
“Vi brukar börja med att spika våra teman, sedan jobbar vi efter dem. Vi diskuterar först hur vi föreställer oss ett nummer med till exempel tema Växa – vad bör det innehålla för element? Sedan börjar vi göra research på mer konkret innehåll.”

Din absoluta drömintervju i Camino?
“Jag måste nog säga Barack Obama. Undra hur det kändes att bli en sådan symbol för hopp…”

Jag vill inte gå så långt som att säga att han brutit helt med Sverige, men nu får man bara kontakt med honom via hans franska agent. Det är väldigt trist. Alla hans vänner tycker det. Vi brukade ha kontakt varje år, vid jul. Men nu har vi inte hörts på femton år. Inte sedan han föll för en beskyddande fransyska.

Filmproducenten Bengt Forslund i nya numret av Filter. Erik Almqvist försöker ta reda på varför skådespelaren Max von Sydow sedan 1994 helt har brutit med Sverige. Vad var det egentligen som hände? Almqvist pratar med filmfolk, personer som tidigare stod Max nära och får till slut tag på Liv Ullman som berättar att “ingen har telefonnumret, och vill man ringa hans agent får man prata franska och jag kan inte det.” Läs den spännande artikeln i Filter #12, finns ute nu!

Årets starkaste omslag?
“Också svårt. Jag tänker genast på Vogue Hommes International nr 2 av Hedi Slimane. Och Vogue Italia leder i alla fall kategorin. Jag är så fruktansvärt trött på omslag med retuscherade kändisar inträngda bland världens sämsta copy. Det finns ingen finess i dagens omslag. De internationella utgåvorna är så livrädda för att ta risker och inte sälja, att de gjort omslagen till en sorglig roterande formula.”

Årets snyggaste modejobb?
“Det här var en väldigt väldigt svår fråga. Snälla ställ den inte igen, den gör mig helt utmattad. Det finns så många olika kategorier på modejobb, och jag personligen gillar stillsamma, skarpa bilder som ändå går mot något nytt. Jag gillar inte den senaste tidens glossy och pråliga jobb man hittar överallt. Det som imponerade mest i år var nog Juergen Teller i Paradis, när han fotade Raqel Zimmermann och Charlotte Rampling inne i Louvren. Sedan tänker jag på Art + Commerce av Inez och Vinoodh i novembernumret av W. Jag är inte säker på om det var i år, men ‘Bloomsbury Family’ av Liselotte Watkins, Naomi Itkes, Malin Sixtensson och Edward Scheller i Fashion Tale känns given som en årsbästa. Det bästa skönhetsjobbet står fantastiska Tyen för, med Anja Rubik i ‘Peintures de Guerre’ Vouge Paris november. Och Tim Walker är i en kategori för sig själv. Jag älskade ‘The lady who fell to earth’ i oktobernumret av Vogue UK.”

Årets roligaste läsning?
“Porträttet på Eric Ericson i Filter var kul. Och intervjun mellan Miuccia Prada och Francesco Vezzoli i I-D. Och jag minns även en fin Alber Elbaz-text i Intelligent Life.”

Årets största besvikelse?
“Den futtiga hyllningen till Irving Penn i amerikanska Vogue. Jag hoppas verkligen det kommer komma mer än två sidor. Och att så många tidningar fått skala ner på sina upplagor.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2009?
“Någon halvt bortglömd kändis på rutin, som å andra sidan kan göra storstilad comeback när de väl vill, typ Drew Barrymore eller Gwyneth.”

Agnes Braunerhielm är moderedaktör på Rodeo. Hennes blogg utnämndes tidigare i år av tidningen Glamour till en av världens femton bästa.

Årets snyggaste omslag?
“V Magazines Grace Jones-comeback omslag. By the grace of Goude.”

Årets viktigaste resejobb?
“Stora RES-priset 2010 i nästa nummer av RES. Hur ska ni annars veta vart ni ska åka och vilka hotell ni ska bo på?”

Årets roligaste läsning?
“Filters Killing-intervju var väldigt kul.”

Årets största besvikelse?
“Love – och alla andra kreddiga modetidningar som ser exakt likadana ut.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2009?
“Kronprinsessan Victoria.”

Peter Smirnakos är tf chefredaktör på tidningen RES.

Hur går du tillväga när du skriver?
“Själva skrivandet är en ganska liten del av mitt arbete. Den mesta tiden ägnar jag åt att vara på platsen, hänga med personen eller lära mig om företeelsen jag ska skriva om. Att jag har tillräckligt mycket bra reportermaterial i blocket när jag sätter mig vid skrivbordet är en förutsättning för att kunna skriva något över huvud taget. Har man gjort reporterdelen av arbetet ordentligt behöver man inte vara så påhittig som skribent. Då blir det oftast bättre ju mindre man krånglar till det.”

Har du några fasta rutiner kring ditt skrivande?
“Inte direkt, mer än att jag när jag skriver något längre går ner i undervattensläge under några dagar. Jag lägger allting annat åt sidan, drar för gardinerna och sitter vid skrivbordet dygnet runt. Det är en dålig och utmattande metod, men jag har inte hittat någon annan som fungerar.”

Hur lång tid tar det att skriva ett reportage av Filterlängd, till exempel det du gjorde om ståuppkomiker i förra numret eller om Marcus Samuelsson i förrförra?
“Själva skrivdelen tar kanske en knapp vecka sammantaget. Jag är ganska långsam. Men research- och reporterjobbet tar längre tid.”

Brukar du skriva om dina texter och i så fall hur många gånger?
“Om jag hinner printar jag det jag skrivit och kladdar på utskriften med en blyertspenna. Oftast blir pappren så nedklottrade att man sedan knappt ser den ursprungliga texten. Hinner jag inte det brukar jag arbeta om texten efter att jag gett den till redaktören och han/hon kommit med sina synpunkter.”

Vilken tid på dygnet är du mest effektiv?
“Jag är som mest effektiv när jag är hungrig, precis före lunch och tidigt på kvällen innan jag käkat middag.”

Var någonstans trivs du bäst med att sitta och skriva?
“Hemma vid skrivbordet.”

Vad använder du för skrivredskap?
“Jag skriver i Word. När jag skrivit ut texten gör jag ändringar och tillägg med blyerts. Om jag har svårt att komma igång börjar jag ibland skriva för hand.”

Får du ofta skrivkramp?
“Hela tiden. När jag är inne i skrivprocessen hatar jag att skriva. Jag tycker att varenda formulering är avskyvärd. Enda sättet att hantera det är att ignorera det, skriva på, och hoppas att jag hinner gå igenom texten noga och förbättra den i efterhand.”

Vilken av dina texter är du mest nöjd med just nu?
“Ett porträtt jag skrev i Offside för tre år sedan om en före detta fotbollsspelare i Landskrona som heter Sonny Johansson. Såväl Sonny som staden och laget (Bois) har sina bästa dagar bakom sig. Men i Landskrona kallar alla fortfarande Sonny för ‘Kungen’.”

Erik Almqvist är reporter på Filter och utsågs nyligen till Årets Journalist av Sveriges Tidskrifter med motiveringen: “Texterna visar på ett skifte – en ny ton. Reportern utgår från det enskilda människoödet och vidgar sedan sin berättelse till en ibland oroande samtidsskildring”. Intervju: Fanny Westin. Filter #11 finns ute nu.

”STOCKHOLM S/S/A/W är ett kollektionsmagasin för svenskt mode, inte bara det som visas i Stockholm utan också de som flydde till Köpenhamn och London. Vi har valt att inte som ett traditionellt kollektionsmagasin endast visa runway-bilder utan mestadels backstage-bilder. På något sätt verkligheten bakom den perfekta ytan,” säger Jakob Hedberg.

Vad läser du annars?
”Jag kikar gärna i danska magasinet FAT. Sveriges bästa måste vara Offside och Filter. Och så älskar jag såklart Visionaire, V och V Man.”

STOCKHOLM S/S säljs i 17 städer världen över. Och självklart på Press Stop. Kolla in en bakomfilm från ett av modejobben:

Topplistan baseras på omsättning (i kronor) i alla Pressbyråer under oktober.