Årets starkaste omslag?
“Acne Paper nr 12. Vogue Paris från augusti. Dazed & Confused sommarnummer med Beyoncé. The New Yorkers radioaktiva körsbärsträd. Senaste Fire & Knives.”

Årets roligaste läsning?
“Will Oldhams intervju med R Kelly i Interviews februarinummer. Natalia Kazmierskas extremt öppenhjärtiga intervju med Marianne Lindberg de Geer i Konstnären. Nancy Jo Sales intervju med den förvirrade Twilight-stjärnan Robert Pattinson i Vanity Fair: ‘My brain doesn’t work anymore. I haven’t any memory’.”

Årets viktigaste text?
“Den skrivs förhoppningsvis i Addis Abeba just nu. Annars: Ai Weiweis mardrömsskildring av Peking i Newsweek.”

Årets största besvikelse?
“Tidningar som är imponerade av precis allt, och berättar för oss att vi också måste vara imponerade. Att Cinema och Stockholm City lades ner. Tidningen Pappa.”

Vilken kändis sammanfattar bäst tidningsåret 2011?
“Lil Wayne. På omslaget av Interview.”

Vad ser ni mest fram emot 2012?
“SID 2012. Och nya nummer av FLM, Novell, Icon, Bon, Filter, Damernas Värld, Vi Läser, Modern Psykologi, Offside, Arena, Bruno, Skriva, Rodeo, Bang, Fienden, Expo, Fokus… Vi frågar igen - har svenska tidningshyllor någonsin mått bättre?”

Gott nytt år önskar vi på Sidbloggen!

Årets starkaste omslag?
“Måste säga att jag är – precis som Coverjunkies omslagsjury – är otrolig svag för Fast Companys Conan-take. Räkna med att den kommer lanseras som motivtapet innan 2012 är slut. Sedan är jag – precis som den outtröttlige Popfabriken – förstås rent tekniskt sett imponerad av det där Wired-omslaget om ‘personlig information’ och grejer.”

Årets roligaste läsning?
“Conan O’Briens twitter. Sedan får ni ursäkta om jag stockkonservativt återkommer till gamla hjältar, men Nancy Jo Sales Courtney Love-story var inte precis dålig. Bubblare: Ricky Gervais-gate. Oj så argt det blev.”

Årets viktigaste text?
“Den har säkert skrivits på någon minimal blogg som jag aldrig hört talas om. Men den här New York Times-texten kommer jag minnas.”

Årets största besvikelse?
“Ingen.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Usch, det vågar jag inte ens tänka på.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“Fler nummer av Icon. Färre nummer av alla mattidningar förutom Fire & Knives (hur jag nu ska bli lyckligare av det).”

Niklas Eriksson är frilansskribent, manusförfattare och hängiven infographics-vän. Han är dessutom tidigare medarbetare här på Sidbloggen.

Årets starkaste omslag?
“Grantas sex-omslag från 2010 är bäst även 2011 och förmodligen för ett par år framöver.”

Årets roligaste läsning?
“Liv Strömqvist i alla format, att läsa henne är som att lägga in sina tankar i en tvättmaskin. All maktstruktur sätts under nya luppar och inga gamla manliga fördelar får vila i fred. Men det är klart, det är årets sorgligaste också. Att vi har det som vi har det. Och så gillar jag att Lena Andersson i DN har en plats på våra svenska frukostbord.”

Årets finaste formgivning?
“Årets finaste är som alltid Casa Vogue. Inte en millimeter är fel. Inte ens när det är fult är det fult. Det är så himla bra gjort. Och det är skönt att inte förstå vad det står, bildtexter i inredningstidningar är bland det värsta jag vet, i textform.”

Årets största besvikelse?
“Att medierna blir fler och fler men de klara tankarna bara färre och färre. Och twitter. Så tråkigt. Så himla tråkigt. Och att P1 sänder Underbara Clara utan att skämmas. Och DN:s omgörning. En gång var den finast (hm, nog 15 år sedan), det verkar dröja tills den blir det igen.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Per Moberg. Får du inte nog av dig själv – starta en tidning.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“Jag brukar inte se fram emot något så mycket. Men det ska bli skönt att bli färdig med Vi Läsers omgörning. Och kanske att se hur fin och ny Bang kommer bli.”

Johanna Jonsson är Art Director på Vi Läser – och omslagsmodell på årets SID. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.

Fire & Knives finns på Press Stop.

Sedan det första numret (som bland annat kartlade all mat och dryck i den brittiska komedin Whitnail and I) har Fire & Knives växt till att bli en av våra absoluta favorittitlar. Och i årets SID passade vi på att fösa ihop Tim med Jamie Magazines chefredaktör Andy Harris. Nu, efter några turer, finns till slut Fire & Knives att köpa på Press Stop.

För ynka 109 kr kan du idag få med dig nummer 4 hem, fyllt av intressanta matessäer, en granskning av de bästa griskokböckerna, en hyllning till Big Mac:en, samt en genomgång av “Top 10 booze moments in history”. Gör dig själv en tjänst – köp den!

Stramt formgivna journalen Remedy Quarterly är ett försök att föra vidare den fina community cookbook-traditionen, med allt vad det innebär av lokala grödor och vänligt tilltal. Varje nummer har ett tema och hittills har man betat av “hemmet” och “begär”. I nästa lär det ska handla om vacker thaimat.

Amerikanska Condiment har undertiteln »Adventures in Food and Form« och är ett slags födoämnenas Lyrikvännen, om man så vill. I det första, och hittills ända, numret bjuder man på tankar om fruktkonst och en enorm glassbåt i papier maché.

Mest sympatiskt av de nya food culture-magasinen är kanske det lilla New York-fanzinet Put An Egg On It. Startat av de två konstnärerna Sarah Keough och Ralph McGinnis handlar det mindre om mat som sådant och mer om att äta med sina kompisar – och då i synnerhet svullmat som tacos, burgare och bönor (recepttemat i senaste numret). Bilderna är fantastiska, tonen skruvad och glad.

Och till sist; det var förstås bara en tidsfråga innan en produkt som London-magasinet Eat me dök upp. Inuti: konst, lifestyle, ekologiska vaktelägg. På omslaget: kåta brudar som äter råvaror. Det är alltså lite samma tänk som Suicidegirls, fast med käk istället för svanktaturering. Vi anar att vi kan få anledning att återkomma till den här titeln.

Fotnot: Ingen av ovanstående titlar kan för närvarande köpas på Press-stop. Vi återkommer när så blir fallet.

Hur som helst. STACK. Fantastisk idé. Testa själv!

“Jag och många av mina matskribentkollegor brottas alla med problemet att få längre, mer specifika kvalitétsjobb publicerade i mattidningar. De flesta tidningar har blivit alltmer populistiska i jakten på läsare och annonsörer. Eftersom jag jobbar mycket online fick jag många kommentarer från läsare som saknade just läsning om mat. Jag har en del erfarenhet från litterära tidningar, och det verkade finnas tillräckligt mycket intresse för excentriska mattexter för att starta en tidning. Så jag kontaktade Rob Lowe och Cathy Olmedillas på Present Joys som har otrolig erfarenhet från magasindesign.”

Hur ser produktionsprocessen ut?
”Vi jobbar alla på var sitt håll. Jag beställer texter från skribenter, både etablerade som har en bra historia att berätta, nya från onlinevärlden och experter inom andra områden som har något att säga om mat. Sen blir texterna ‘DropBoxed’ till Rob som designar allt och lägger ut illustrationer.”

Layoutmässigt har Fire & Knives tydliga litterära drag och skiljer sig en hel del från andra mattidningar på marknaden. Hur gick tankarna?
”Det är helt medvetet. Mattidningar har i alla tider byggts på många och framförallt dyra foton. Vi bestämde oss tidigt för att Fire & Knives inte skulle innehålla några recept, restaurangrecensioner eller kändiskockar – de finns andra som gör det bättre. Vi har alltid sett framför oss Fire & Knives liggandes på ett nattduksbord eller i ett bibliotek, snarare än på soffbordet eller i köket. Det är en funktionell produkt för folk som vill läsa om mat.”

Mat ligger verkligen rätt i tiden. Ska man starta ett livsstilsmagasin idag ska den handla om mat – inte om mode. Håller du med?
”Det är roligt att du säger det, men vår plan var aldrig att vara trendiga. Tvärtom. Vi ville återvända till de gamla värdena i mat, text och tidningsmakande. Sen stämmer det nog att själva ämnet är rätt hett just nu och Rob Lowes magasindesign är ju tidlöst briljant. Okej då, på det hela taget, trots våra initiala avsikter, hell yes! Vi är så trendiga att det gör ont!”

Vilka andra mattidningar gillar du?
”San Francisco-baserade Meatpaper är väldigt inspirerande. Jag tror de tänker och jobbar lite på samma sätt som vi gör. Precis som många andra sörjer jag nedläggningen av Gourmet, fast deras larvigt dyra produktionsgång kunde ju aldrig överleva i den här tiden av matbloggare. Saveur är egentligen den enda mattidningen som fortfarande lockar när det kommer till text. Cuisine från Nya Zeeland är visuellt helt fantastisk.”

Vad gör en mattidning dålig?
”En dålig mattidning är en som reducerar mat till marknadsföring. Jag mår skitdåligt när jag ser en tidning som satts ihop av pressreleaser från matföretag, puffar för kändisars nya kokböcker eller tv-program och pr-drivna restaurangrecensioner – de fungerar bara som fordon för glossiga annonser! Jag blir också väldigt avtänd av tidningar som smickrar läsaren genom att förmedla en känsla av konnässörskap. Det är så elitistiskt. Food & Knives är för ’amatören’, inte för en konnässör som ’vet’”.

Vem ska läsa Fire & Knives?
”En person som älskar mat och som då och då gillar att slå sig ner i en stor stol och läsa om det.”

Någon drömartikeln du väntar på att få skriva?
”Min drömartikel är så nördigt obskyr att jag egentligen inte ser att någon skulle vilja läsa den – men som är så bra skriven att det inte går att värja sig.”