Jag tror att om hon inte hade varit expert, så hade hon varit en jävla skitmamma som många andra. Jag kanske hade varit arg och inte velat träffa henne. Men det där glappet som finns hos henne nu kommer jag aldrig att acceptera! Jag kommer aldrig att ursäkta det.

Fokus är tillbaka efter några veckors jullov. De inleder året med en intervju med Felicia Feldt, dotter till Anna Wahlgren, ikonen inom barnuppfostran, och författare till Felicia försvann – som redan toppar Adlibris lista över landets mest sålda böcker. I veckans nummer finns även stora reportage om våldet i Malmö och Mitt Romney. Och så avslöjar Åsa Linderborg att hennes favoritjournalist inte heter Benke, utan Kajsa Ekis Ekman.

Årets starkaste omslag?
“Det har varit ett tacksamt omslagsår. Steve Jobs, Muammar Kadafi, Arabiska våren, 10 år sedan 11/9, Occupy-rörelsen och Utöya. Det gjordes många bra omslag efter katastrofen i Japan. Bäst var svenska Fokus. Annars New York Magazine från 3:e oktober. Fantastiskt!”

Årets roligaste läsning?
“Lars Berges text i Farm om det nya svenska äpplet Frida. 15 000 trollbindande tecken.”

Årets viktigaste text?
“Otroligt svårt att välja, men Michael Lewis texter för Vanity Fair känns alltid viktiga. Att göra komplicerade ekonomiska skeenden begripliga och fascinerande är både viktigt och skickligt. Annars är alla texter som på ett eller annat sätt påverkar människor att ta ett personligt ansvar viktiga. Det skrevs många sådana under 2011, inte minst på Twitter och Facebook i samband med Arabiska våren.”

Årets största besvikelse?
“Graydon Carters beslut att sätta Justin Bieber på omslaget av Vanity Fair. Fel på så många sätt. Carl Bildts agerande för Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Lady Gaga, hon var överallt, med en stark avslutning på Vanity Fairs sista omslag.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“Att fortsätta utveckla och jobba med Icon.”

Joel Persson är chefredaktör på Icon. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.

Årets starkaste omslag?
“Jag gillade Candys James Franco in drag-omslag, men såg att Fredrik Strage redan tagit upp det. Så jag slår ett slag för The New Yorkers WTC-omslag, väldigt stämningsfullt, konstnärligt och starkt på en och samma gång. Franska Libérations Steve Jobs-omslag tyckte jag också mycket om, liksom Vanity Fairs senaste Lady Gaga-omslag, tjusigt, intressant och inbjudande på en och samma gång (men det kanske räknas som 2012?). Sen tycker jag att världens bästa filmmagasin Little White Lies omslag genomgående håller hög klass.”

Årets roligaste läsning?
“Nu låter det här kanske lite förmätet med tanke på att det publicerades i ‘min’ tidning, men Fredrik Strages reportage om fanatiska vhs-samlare i Cinema i somras var helt underbar; rolig, nördig varm och galen på en och samma gång. Älskar när texter är nördiga och gripande på ett osentimentalt sätt, av samma anledning gillade jag Filters knäck på Ludvig Strigeus.”

Årets viktigaste text?
“Filters rep om Hannes Råstam fullständigt golvade mig, annars har jag faktiskt känt mig smått besviken på den på senaste – men kanske har man blivit bortskämd efter alla maffiga rep de publicerat genom åren. Håller med Klas Ekman om att Fokus just nu gör vansinnigt kvalitativ journalistik.”

Årets största besvikelse?
“Blev lite besviken på Icon, faktiskt. Kan inte riktigt sätta fingret på varför, men trots en del riktigt bra artiklar kände jag mig på något sätt lite tom efter det att jag läst första numret. Så tom att jag inte ville köpa nästa utgåva.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Ingen aning. Ghadaffi? Den arabiska våren och utvecklingen i MENA-regionen har vänt upp och ned på mångt och mycket, inte minst medialt.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“En djuplodande diskussion om internets och sociala mediers påverkan på synen på källkritik. Det börjar bli tröttsamt med konspirationsteorier och allt detta ifrågasättande av vedertagna fakta, som flödar på nätet.”

Elin Larsson är chefredaktör på filmtidningen Cinema. Deras sista nummer någonsin finns ute nu. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.

Årets starkaste omslag?
“Offsides regnbågsfärgade fotbollssko till Anders Bengtssons text om Anton Hysén.”

Årets roligaste läsning?
“Det nya datorspelsmagasinet Fienden känns skönt nytänkande i all sin bisarrdism! Debutnumrets text om tjejen som var besatt av Sonic the Hedgehog var i och för sig mer tragisk än rolig, men ändå. Den minns man. Fokus tycker jag också blir allt vassare. Deras text om Lasse Hallström, där de inte pratade med Lasse Hallström, var befriande: den visade att man inte alltid måste prata med dem man skriver om – ibland blir det tvärtom bättre om man låter bli.”

Årets viktigaste text?
“Martin Schibbyes och Johan Perssons uteblivna reportage om Lundingruppens verksamhet i etiopiska Ogaden. Vi kommer förmodligen aldrig få klarhet i vilken roll företagets säkerhetstjänst spelade vid gripandet – digitala spår på Martins webblogg tyder på att de åtminstone höll koll på honom och Johan redan veckorna innan den etiopiska armén gillrade sitt bakhåll – men var målet att slippa undan strålkastarljuset kan man konstatera att de sköt sig själva i foten.”

Årets största besvikelse?
“Besvikelser bygger på icke infriad förväntan, och eftersom jag har så låga förväntningar slipper jag att bli besviken. Det är mer så att jag ibland kan bli förbannad, eller uppgiven: »Men så HÄR jävla uselt kan man väl ändå inte få skriva?« Då kan det handla om småsaker egentligen… som osorterad kronologi. Eller att all spänning i en text avslöjas redan på första raden. Det händer att jag slänger tidningar i väggen, eller sätter mig och bankar dem i soffbordet. Hade jag haft vissa skribenter i rummet hade jag velat klappa till dem. Jag vet att vissa kollegor betraktar mig som något slags textfascist, men för mig är det enkelt: om du ber en takläggare att lägga om taket, blir du förbannad om han dyker upp med pensel och börjar måla om fasaden. Man borde kunna ställa samma hantverksmässiga grundkrav på en journalist, men av någon anledning är landets tidningar fulla av texter som tyder på motsatsen.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Givetvis någon av modeprofilerna, de som gick från att vara just kändisar till att helt bära varsin tidning. Om sedan Blondinbella, Elin Kling eller Sofi Fahrman bäst personifierade 2011 är bortom min bedömningskompetens. Jag är djupt fascinerad av hela fenomenet. Jag förstår hur de stora tidningsförlagens tänker: »Om nu de unga tjejerna sitter och läser de här modebloggarna istället för att läsa våra tidningar, låt oss istället göra tidningar av modebloggarna!« Jag tror inte att det funkar så. I alla fall inte i längden. Det är sällan en smart idé att försöka ta betalt för saker som folk mycket enklare kan få tag på helt gratis.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“På något sätt ska jag se till att klämma in lite pappaledighet. Min yngsta dotter fyller tre snart, och än så länge har jag bara hunnit med de där första tio dagarna.”

Mattias Göransson är chefredaktör på Filter och grundare av Offside. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.

Årets starkaste omslag?
“Jag kommer spontant bara att tänka på Fokus Mad Men-omslag, och Magasin Morbergs får en ju ständigt att tappa hakan. Jag såg att Anton Gustavsson redan dragit samma exempel, men det finns en anledning till det.”

Årets roligaste läsning?
“New York Magazines Just Kids. En föredömligt lång och kärleksfull tungan-i-kinden-artikel om Jeffrey Eugenides, Jonathan Franzen och David Foster Wallace. Man behöver inte på något sätt ha läst författarna för att ha utbyte av den. Jag saknar den sortens kulturjournalistik i Sverige.”

Årets viktigaste text?
“Går det att välja en? Jag tycker att det har varit ett skitbra år med massvis med bra och viktiga texter. SvD gör ekonomijournalistik man förstår och Bonnier Tidskrifter chockar med att lansera Icon (en reportagetidning som slapp den annars givna titeln Allt om Reportage). Fokus har lyckats få till något väldigt svårbeskrivet; jag läser den på ungefär samma sätt som jag en gång läste Pop. Och jag är väldigt imponerad av deras höga kvalitet. Så tidningskrisen har åtminstone inte påverkat kvaliteten på journalistiken, jag tycker att den berättande journalistiken blir bättre och bättre, och delar inte alls Mattias Göransson och Tobias Regnells negativa syn i förordet till Publicistklubbens Årsbok. Men jag antar att det mest gick ut på att skryta över Filter. Det hade inte skadat om de någon gång försökte vara lite mer positiva till andras arbete, för om det finns en fara för den berättande journalistiken är det allt gnäll som möter den i sociala medier, sura mejl och i kommentarstrådar (samt i intervjuer med en viss Göteborgsredaktion). Folk dör sällan av för mycket ryggdunkningar.”

Årets största besvikelse?
“Givetvis att Stockholm City lade ner. Delvis för att jag jobbade där, men även för att jag som läsare saknar den sortens lokaljournalistik. DN:s Stockholmssatsning har ju varit lyckad, med Caremaskandalen och allt, men är ändå väsensskild. Sedan är det synd med alla nedskärningar på dagstidningarna, och då tänker jag särskilt på Sydsvenskan. Att de till exempel förlorar Anna Hellsten är ju oerhört synd, deras redaktion har känts så helgjuten, och Sydsvenskan verkar ibland ha tagit över Värnpliktsnytts roll som branschens främsta plantskola. Lyckligtvis har de lyckats behålla en hel del av plantorna.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Jag kommer inte på någon kändis som känts speciellt spännande. Rooney Mara?”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“Det är ingen ny tanke, Bobo Karlsson gjorde ett försök redan under andra halvan av 70-talet, men det vore roligt med en New York Magazine om Stockholm. Och så hoppas jag att Kristin Lundell, en av Sveriges roligaste skribenter, ska bli ännu mer excentrisk.”

Klas Ekman är frilansjournalist och författare. Han skriver bland annat för Café, Res och Icon. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.

Dessutom två långa, lysande texter av Torbjörn Nilsson. Om det arton dagar långa kaoset kring Håkan Juholt givetvis. Men också om ett annat parti i kris: Fp, idépartiet som tycks ha tappat alla sina idéer bortom skolpolitiken. Köp, läs och begrunda i helgen.

Rolig är han också. I ett nummer av den numera nedlagda tidningen SEX från 2006 berättar han om hur han i perioder enbart levt på vaniljsås, och utbrister: “Hela kostcirkeln är en bluff!” Men senare i samma intervju biter han av mot påståendet att han skulle vara humoristisk: “Att kalla mig rolig är att förytliga det hela.”

Therese Eriksson lägger ett snyggt pussel av författaren, sanningssägaren och mediemanipulatören Stig Larsson i veckans Fokus. Bitarna består bland annat av hans förmåga att ständigt geniförklara sig själv, hans verbala påhopp mot recencenter, hans gubbsjuka citat i Darling och det faktum att stadsbiblioteket i hemstaden Skellefteå inte vill skylta med hans böcker (inte ens briljanta Nyår som utspelar sig i trakten). Och så får vi en möjlig förklaring till hans stora kärlek till Knausgård – de är närmast porträttlika.

Liten bonus från Sidbloggens arkiv: Stig Larsson berättar för Klas Ekman om när han skänkte sina pengar till Horace Engdahl och startade tidskriften Kris – läs här.

Ändå är det den rösten som ljuder överallt nu. Gå längs med gatorna på Södermalm i Stockholm en lördagskväll och hör musiken. Det är vår, snart försommar, alla fönster står öppna, överallt Veronica Maggios musik. Överallt den där höga, ljusa, tunna rösten!

Journalisten Eric Schüldt skriver en fin analys av vårens mest hyllade artist i veckans Fokus. Han jämför hennes andningsteknik med Frank Sinatra, drar paralleller till de spröda stycken som skrevs för katedralerna i Italien på 1700-talet, och förklarar varför Veronica Maggio har gjort det okej att vara popstjärna på det gamla hederliga sättet igen.