Jennifer Aniston som Barbara Streisand. Märkligt, men fantastiskt snyggt.
Harpers Bazaar
Cameron Diaz på ett hustak
Redaktionen
Cover story-intervjuerna i de ledande modetidningarna har en förmåga att vara något slätstrukna, för att inte säga skittråkiga. Är det en Hollywood-stjärna som porträtteras har hon alltid ”a very deep commitment to the craft of acting in a way that most actors of her generation simply do not” (Eva Mendes i senaste numret av W). Inga jobbiga frågor, bara springa filmbolagens ärenden. Det stora Cameron Diaz-jobbet (aktuell med filmen Knight and Day) i Harper’s Bazaars augustinummer är inte ett lika stort sömnpiller (kanske mest för att skribenten Laura Brown ställer frågan ”How much credit does she give her ass for her success?”), men texten blir aldrig roligare än bilderna. Fotografen Terry Richardson har tagit med skådespelaren samt ett gäng taxibilar och skyskrapor i kartong upp på ett hustak mitt på Manhattan.
Tags: Harpers Bazaar
“Jag har en miljon publikationer och för många fotografier för att kunna räkna dem.”
Redaktionen
Michael Gallagher började samla på modemagasin redan som liten pojke. Varje dag gick han runt på New Yorks loppmarknader, bläddrade i Vogue och Harper’s Bazaar och drömde sig bort i fotografier av Richard Avedon, Cecil Beaton och Helmut Newton. 1991 skaffade han en källarlokal i East Village för att ha någonstans att lägga alla högar med magasin som han köpt på sig. Ett dammigt, labyrintiskt utrymme under en knarkarkvart.
Men så började hans vänner titta förbi för att fråga om de inte kunde få köpa några ex och snart hade lokalen förvandlats till en butik. Ryktet om 28-åringen som visste exakt i vilket magasin och nummer så gott som varenda modefoto hade publicerats spreds snabbt. Plötsligt fanns designers som Marc Jacobs, Donna Karan och John Galliano bland stamkunderna och stans kreativa elit vallfärdade till den lilla skattkammaren på 12:e gatan.
Bon åker i sitt senaste nummer till Michael Gallaghers gård i Catskills Mountain, norr om New York, där han numera förvarar de miljontals (!) magasin han samlat på sig genom åren. I en lada som fått namnet The Fashion Farm har han katalogiserat hela sitt livsverk med en passion som gränsar till galenskap. “När Avedon låg för döden ringde han mig och sa: Ta allt”, berättar Michael. Det är en häpnadsväckande historia. Läs den.
Tags: Bon · Harpers Bazaar · Vogue
Tips på helgläsning: Cinema, Res, 10-tal och The Gentlewoman
Redaktionen
Helg strax. Vi tog en runda nere i vår favoritbutik och kom hem med en bunt tidningar. Nanushka Yeamans artikel i Cinema om tjafs mellan svenska filmkritiker är larvigt underhållande – Filmkrönikan-bashing och arga indieregissörer. Sen läser vi i litteraturtidskriften 10-tal före detta Sidbloggen-medarbetaren Annina Rabes intervju med författaren och regissören Johan Kling, där han olustigt slår fast att: “Stockholm har växt in i finkläderna. Folk vet hur man klär sig, hur man äter, hur man reser. Form och estetik är numera ytterst sofistikerade. Människorna är fulländade.”
Vi läser i Res om journalisten Marcus Joons besök på ett Island som sedan krashen hösten 2008 har fått börja om från början. Om raserade framtidsvisioner, lånad lyx och hur en finare sushilunch i Reykjavik idag inte kostar med än en ostburgare och om hur knölvalssafari ska rädda landet. Ska du bara läsa en artikel i helgen – läs den!
Sen lyxbläddrar vi lite i The Gentlewoman, Fantastic Mans dammodesyskon, och förundras mest över hur snygg den är och fastnar på citatet av arkitekten Kazuyo Sejimas “Being an architect. I am just interested in making architecture” och Viviane Sassens fotografier på hav till texten om långdistanssimmaren Lynne Cox.
Till sist måste vi bara nämna det här makalöst fina Harper’s Bazaar-omslaget, Jennifer Aniston plåtad av Alexi Lubomirski. Omslaget sticker verkligen ut i den generiska modehyllan. Och inne i tidningen förklarar Jennifer: “Oh my god, and I am so hooked on Ricky Gervais.” Bara en sån sak. Trevlig helg!
Tags: 10-tal · Cinema · Harpers Bazaar · RES · The Gentlewoman
Vår nya medarbetare: Ika Johannesson!
Redaktionen
Låt oss stolt välkomna en ny medarbetare till Sidbloggen – Ika Johannesson! Ni kanske känner igen henne från Studio Pop, som ena halvan bakom tidningen SEX, eller från Filter där hon numera är redaktionsmedlem. Ika kommer tycka och tänka, kritisera och hylla. Vi ställde några frågor för att få reda på lite mer om hennes tidningsintresse.
Hur ser din relation till tidningar ut?
“Djup och passionerad. Jag minns fortfarande dagen då min ett år äldre granne Martin ringde på dörren och visade sitt helt färska exemplar av den nya tidningen Okej. Jag var sju år och Hasse Carlsson i Noice var på omslaget, jag blev alldeles knäsvag. Sedan prenumererade jag tills jag blev alldeles för gammal. Som barn gjorde jag egna tidningar och sålde till grannar och tillverkade presskort för att ha i hatten, mest för att Kalle Anka ibland hade det när han ryckte in som fotograf. Att jag sedan blev journalist förvånade ingen i min familj.”
Vilka tidningar har du jobbat för?
“Jag har gått landsortstidningsvägen och jobbade på Hallands Nyheter och Nynäshamns-Posten innan jag kom till DN 1998. Samma år gjorde jag mitt första stora magasinsjobb, ett porträtt på Cajsa-Lisa Ejemyr för Stereo som var Slitz musikaliska systertidning, när Slitz hade börjat fokusera mer på bröst och brudar. Vi gick ut och åt middag på One Happy Cloud, en då väldigt hipp restaurang i Stockholm, och jag åt sushi för första gången i mitt liv. Det smakade jävligt märkligt. Sedan dess har jag jobbat på radio och TV, och skrivit för magasin som Sonic, Residence och ST Press. 2002 startade jag och Vejde Gustafsson tidningen SEX, en intervjutidning om alternativ populärkultur, som vi drev i fem år. Strax efter att vi lade ner den blev jag erbjuden att vara med och dra igång reportagemagasinet Filter, där jag jobbar idag.”
Ditt bästa tidningsfynd?
“En hög med gamla Interview från början av 80-talet som låg i fönstret på Stadsmissionen vid Nytorget i Stockholm. Jag trodde inte mina ögon och sprang genast in och köpte allihop, för något bisarrt lågt pris som 20 kronor styck.”
Din största tidningsbesvikelse?
“Skjut mig, men ibland känns det som om jag är den enda i hela Sverige som inte tycker att Pop är den bästa tidning som någonsin gjorts. När jag kom in på Journalisthögskolan i Göteborg fick jag förklarat för mig att den var fullkomligt oumbärlig och gick och köpte några nummer, men kände mig sällan vare sig inkluderad eller intresserad av texterna. Det finns självklart briljanta undantag, men det var något med den allmänna interna attityden i tidningen som jag inte pallade. Precis som med Ultra när den kom hem i brevlådan några år tidigare.”
En artikel du aldrig glömmer?
“Jag vet inte om jag skulle tycka att den var lika bra idag, men Thord Erikssons artikel om Micael Bindefeld i ett gammalt nummer av Nöjesguiden bar jag med mig som inspiration under lång tid. Jag kommer ihåg att jag tänkte att sådär vill jag skriva. En annan text som etsat sig fast är det feta Vanity Fair-reportaget om sanningen bakom JT Leroy, som publicerades för ett par år sedan. Det var extra drabbande eftersom jag själv hade gått på bluffen och både pratat med honom/henne i telefon och mailat under flera år.”
Tidningen du gömmer när du får gäster?
“Jag gömmer ingen, men de tidningar jag frekvent läser som inte anses vara coola är väl: Mama, Family Living, Svensk Damtidning och Föreningen Flygande Veteraners medlemstidning. Jo, förresten, jag kan nog fan ha lagt undan Mama någon gång.”
Roligaste intervjun du gjort den senaste tiden?
“Eftersom jag bara jobbar halvtid för Filter och är mammaledig andra halvtiden så gör jag inte så många intervjuer just nu. Roligast under senaste åren var när jag följde med Robyn på Madonnaturnén för ett drygt år sedan. För det första är Robyn fantastisk grym som artist, för det andra är hon astrevlig och för en reporter är turnémiljön väldigt tacksam att skriva om. De flesta av mina favorituppdrag har just varit att följa med band på turné. Bear Quartet för DN På Stan våren 2000 var grymt, men allra roligast var att hänga med Soundtrack of Our Lives på fyra USA-spelningar för Sonic våren 2003. Herregud vilken citatfest det var.”
Den nedlagda titel du saknar mest?
“Det finns naturligtvis hur många som helst som hade varit fantastiska att få läsa när de gavs ut, som Harper’s Bazaar på 50-talet, Rolling Stone på 60-talet, Creem på 70-talet och Ritz på 80-talet – för att nämna några få. Men den tidning som jag själv fick uppleva och som jag saknar är amerikanska intervjutidningen Index. Den började komma ut 1996 och jag upptäckte den två år senare. Då trycktes den i A3-format och i inlagan användes bara typsnittet Courier i rätt stor grad. Jag tyckte om tonen och blandningen av människor, och Index var en stor inspiration för oss när vi startade SEX. Index lades ner 2005, men då hade den varit rätt intetsägande i ett par år. Hemsidan finns fortfarande kvar och lite då och då läggs nya texter ut. Framför allt den roliga webserien Downtown Delusional Divas, som handlar om Swann, Oona och AgNess som försöker ta sig fram i konstvärlden.”
Numret du har läst flest gånger?
“En Index från januari 1999 som innehåller intervjuer med bland andra Diamanda Galás, Genesis P-Orridge och Shane Hewitt. Ett fullständigt lysande nummer.”
Vad kommer du skriva om på Sidbloggen?
“Denna min bloggdebut kommer att bli en ventil för mitt behov av att diskutera tidningsvärlden; allt ifrån innehåll och form till nyheter.”
Tags: Creem · Family Living · Filter · Harpers Bazaar · Index · Interview · Kalle Anka · Mama · Nöjesguiden · Okej · Pop · Residence · Rolling Stone · SEX · Slitz · Sonic · Svensk Damtidning · Ultra · Vanity Fair
Modeveckor på Pressbyrån!
Redaktionen
Modeveckorna duggar tätt den här månaden. Just nu avlöser modevisningarna varandra i Bryant Park i New York och nästa vecka är det dags för Paris. Pressbyrån vill också vara med på ett hörn, så mellan vecka 8 och 11 är det modeveckor i landets alla butiker, vilket betyder Cosmopolitan, Harpers Bazaar (se bild), Elle UK, In Style, Marie Claire, Teen Vogue, Wallpapers modenummer, amerikanska Vogue och Tatler för endast 39 kronor. Och som om inte det vore nog så får du även Bon för en femtiolapp. Passa på!
Tags: Bon · Elle · Harpers Bazaar · InStyle · Marie Claire · Teen Vogue · Wallpaper
Tidningsåret 2009: Susanne Ljung
Redaktionen
Årets bästa tidning?
“Financial Times Weekend. Kunniga och initierade skribenter i alla ämnen, inklusive mode och skönhet.”
Årets starkaste omslag?
“Mest omtalat var väl ändå den nakna Beth Ditto på Love.”
Årets snyggaste modejobb?
”Back to basics av Peter Lindbergh i februarinumret av amerikanska Harper’s Bazaar. Enkel storyline (affärskvinna på jobbet, mister jobbet, skaffar nytt liv och ledighet) klädd i plagg som kan rädda vilken garderob som helst. Glamorös vardagsrealism. Gillade även Mr Big gets downsized i samma tidnings julinummer av Alexi Lubomirski med Chris Noth och Milla Jovovich. Inget fel med lite humor ibland.”
Årets roligaste läsning?
“Tja, det mesta som Christopher Hitchens skriver är roligt, oavsett ämne.”
Årets största besvikelse?
“Att man så sällan blir överraskad av oväntade grepp och udda vinklar i (mode)magasin. Det är formatering till döds.”
Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2009?
“Den photoshoppade. Sällan, om någonsin, har både kändisar och modeller putsats, slimmats och gjorts om till oigenkännlighet, inte minst på tidningsomslag. Året avslutades helt följdriktigt med en märklig avatar-Demi Moore med tändsticktunna lår på omslaget av W, och en syntetiskt utslätad Penelope Cruz på Interview.”
Susanne Ljung är journalist, författare och programledare för Stil i P1.
Tags: Financial Times · Harpers Bazaar · Interview · Love · W
Dagens citat
Redaktionen
Look at Vogue. Oh my God. Vogue and Harper’s once were very well designed magazines. I mean they were exciting to look at. You could not give a shit about fashion and be excited by the whole look of the magazine. You look at Vogue now: it’s not even designed. What a difference. You pick up a Vogue back in the days of Alexander Lieberman and those guys, and you look at it now, and it’s a disgrace.
George Lois, legendarisk reklam-AD och mannen bakom de ännu mer legendariska Esquire-omslagen, har svårt att andas när han läser dagens modemagasin och förklarar varför i tidningen Black Book. Missa heller inte Klas Ekmans kontorsstolsintervju med George Lois här.
Tags: Black Book · Esquire · Harpers Bazaar · Vogue
Om konsten att göra sig av med gamla tidningar
Redaktionen
Jag har med stort intresse följt Sidbloggens serie om kontorsstolar på sista tiden. Själv bekänner jag mig till den gruppen som skriver allra bäst i soffor eller fåtöljer. I synnerhet soffor. Av någon anledning sjunker mina krav på mig själv när jag sitter mjukt; allt blir liksom lite snällare och inte lika mycket på liv och död. I mitt arbetsrum har jag en gammal nedsutten IKEA-soffa, som för övrigt är den enda riktigt bekväma sittmöbel vi har hemma. Jag bor med en arkitekt, och sådana föredrar ju som bekant hårda och obekväma sittmöbler.
Tyvärr har soffan i snart ett år varit osynlig, dränkt i högar med böcker, tidningar och kläder. När vi renoverade lägenheten för en tid sedan fick arbetsrummet bli förråd, och så har det förblivit alldeles för länge. Först nu har jag tagit tag i de närmast arkeologiska utgrävningar som krävs för att göra det till ett användbart rum igen. Det är nödvändigt. Jag saknar min läs- och skrivsoffa för mycket.
Det är vid dessa utgrävningar som ett liv av tidningsmissbruk gör sig påmint. Manshöga travar med magasin som jag bara inte har klarat av att slänga. Jag gissar att jag inte är ensam.
För just magasinen är ju ett slags mellanting mellan tidning och bok. Många är helt enkelt för fina för att bara gå i pappersinsamlingen. Att sortera mina gamla tidningshögar är som att gå igenom de senaste femton, nej, tjugo årens mode- och kulturhistoria. I högen hittar jag till exempel det monumentalt snygga Harper’s Bazaar-omslaget där Patrick Demarchelier har fotograferat Linda Evangelista i svart spetskreation. Omslagstexten lyder ”Enter the era of elegance”. Det var septembernumret 1992, supermodellernas heyday, chefredaktören Liz Tilberis’ första nummer och inledningen på en av den tidningens bästa perioder någonsin. I sin avskalade och lite femtiotalsinspirerade enkelhet (Fabien Baron gjorde formen) är det ett av de snyggaste tidningsomslagen någonsin. Hur, jag frågar bara hur, skulle man kunna låta ett sådant gå ner i pappersinsamlingen? Det går förstås inte. Det får stanna.
Problemet är att ju fler av mina gamla magasin som jag bläddrar i, desto fler hittar jag som absolut inte går att göra sig av med. Det är kanske artiklar som betytt mycket, modejobb som absolut måste sparas, inredningsjobb som jag fortfarande finner synnerligen inspirerande. Magasin – i alla fall de som är kvalitativa – är kulturhistoria, mediahistoria och de vackraste tidskrifterna är troféer.
Det är också intressant att jämföra hur många av magasinen som har utvecklats och förändrats under åren, och inte alltid till det bättre. Dagens Harper’s Bazaar är inte ens en blek skugga av den som Liz Tilberis och Fabien Baron gjorde på nittiotalet; under en stor del av den tiden genomgick Liz Tilberis dessutom svåra cellgiftsbehandlingar mot sin äggstockscancer (hon avled 1999). Men det var en av tidningens mest glamorösa epoker någonsin.
Man kan också i mina högar se hur brittiska Vogue har förvandlats från en betydligt stramare produkt till att mer och mer efterlikna de mer folkliga systrarna Elle och Marie Claire. Brittiska Vogue har haft sina ups and downs under åren men just nu tycker jag att den har hittat en rätt bra balans mellan high street och haute couture. Amerikanska Vogue däremot, har under Anna Wintours järngrepp hållit en jämn kvalitet under åren. Den köper jag fortfarande regelbundet, men Harper’s Bazaar var det länge sedan jag köpte.
Till slut inser jag att enda sättet att göra sig av med sina magasin är att helt enkelt inte börja bläddra i dem. Snarare borde man blunda och lägga dem i pappersinsamlingen. Bara för att man ska ha plats för de nya. För redan i eftermiddag kommer jag att komma hem med en fullproppad kasse igen.
Tags: Elle · Harpers Bazaar · Marie Claire · Vogue





