Sidbloggen

Nyheter, åsikter och intervjuer från magasinvärlden varje dag.

Sidbloggen header image 4

National Geographic

National Geographic: Vad tusan är en hund?

National Geographic: Vad tusan är en hund?

Redaktionen

The difference between the dachshund’s diminutive body and the Rottweiler’s massive one hangs on the sequence of a single gene. The disparity between the dachshund’s stumpy legs—known officially as disproportionate dwarfism, or chondrodysplasia—and a greyhound’s sleek ones is determined by another one.

National Geographics journalist Evan Ratliff går på en hundutställning i New York och ställer sig frågan: Varför ser hundar ut som de gör? Det är obligatorisk läsning för alla hundägare där ute. Som bonus har den duktiga fotografen Robert Clark plåtat porträtt av massa fina (och fula) hundar.

Tags:

National Geographic: Hur lika är tvillingar?

National Geographic: Hur lika är tvillingar?

Redaktionen

Ja, exakt hur lika är egentligen tvillingar? Svaret på den frågan kan avslöja en hel del om hur vi människor fungerar. National Geographic besöker i sitt senaste nummer Twins Days Festival i Twinsburg utanför Cleveland, dit tusentals tvillingar vallfärdar varje år. På plats finns också flera forskare som insett vilken genetisk guldgruva detta är. Genom att jämföra enäggstvillingar med tvåäggtvillingar ur en mängd olika aspekter – hudkvalitet, politiska värderingar, ölsinne – kan man nämligen få en allt tydligare bild av vad i våra liv som bestäms av arv respektive miljö.

Bland annat har man upptäckt att det måste finnas en tredje faktor. För även identiska tvillingar som uppfostrats på precis samma sätt kan ibland vara helt olika. Genetikern Danielle Reed beskriver det så här: “Mother Nature writes some things in pencil and some things in pen. Things written in pen you can’t change. That’s DNA. But things written in pencil you can. That’s epigenetics. Now that we’re actually able to look at the DNA and see where the pencil writings are, it’s sort of a whole new world.” Det är en spännande, och lite skrämmande, artikel.

PS. I natt dog en av Sveriges främsta journalister, Hannes Råstam. Nu finns Filters magnifika reportage om hans liv och gärning från i höstas att läsa här. Gör det!

Tags:

Tidningsåret 2011: Mattias Göransson

Tidningsåret 2011: Mattias Göransson

Redaktionen

Årets bästa tidning?
“39 är egentligen ingen ålder, men efter sexton år som journalist, och de senaste elva även som redaktör, kan jag inte längre läsa som en vettig människa. Därför är jag eventuellt helt fel person för den här typen av enkäter. I min hjärna är det mesta bara mönster: bokstäver, ord och meningar som antingen ligger i rätt ordning – tack! – eller, vilket tyvärr är det vanligast förekommande i Sverige, fel. Det jag jagar är därför de där sällsynta kickar som uppstår när något är ovanligt välformulerat, eller skrivet ur en annorlunda vinkel, eller i alla fall bygger på en idé eller tanke som känns ny. Det är också det målet vi strävar efter när vi gör Filter och Offside: att i åtminstone någon text per nummer, gärna några, överraska läsaren positivt på något av de sätten. Vilka andra tidningar ger mig de kickarna? Jag inser att jag låter som en gnällig gammal gubbe nu, en sådan som hittade sin musiksmak vid tjugo och som sedan tycker att allt som kommit därefter låter sämre, men ska jag vara ärlig finner jag dem alltmer sällan. Det rör sig oftare om små, inspirerande detaljer än om att en hel tidning känns bra. Karin Bojs vetenskapstexter i DN. Fredrik Strages krönikor. Krogrecensionerna i The New Yorker! Michael Lewis ekonomitexter i Vanity Fair. Tyska Stern Verlag ger ut två tidningar som heter Neon och Nido, som ofta kläcker annorlunda artikelidéer, även om texterna sedan inte alltid är så välskrivna. Samma sak känner jag med amerikanska New York Magazine och webbmagasinet Slate. Men en hel tidning? Jag passar. Eller, nej: gänget som gör National Geographic är alltid sjukt imponerande i sin vansinniga noggrannhet. Vilka hjältar.”

Årets starkaste omslag?
“Offsides regnbågsfärgade fotbollssko till Anders Bengtssons text om Anton Hysén.”

Årets roligaste läsning?
“Det nya datorspelsmagasinet Fienden känns skönt nytänkande i all sin bisarrdism! Debutnumrets text om tjejen som var besatt av Sonic the Hedgehog var i och för sig mer tragisk än rolig, men ändå. Den minns man. Fokus tycker jag också blir allt vassare. Deras text om Lasse Hallström, där de inte pratade med Lasse Hallström, var befriande: den visade att man inte alltid måste prata med dem man skriver om – ibland blir det tvärtom bättre om man låter bli.”

Årets viktigaste text?
“Martin Schibbyes och Johan Perssons uteblivna reportage om Lundingruppens verksamhet i etiopiska Ogaden. Vi kommer förmodligen aldrig få klarhet i vilken roll företagets säkerhetstjänst spelade vid gripandet – digitala spår på Martins webblogg tyder på att de åtminstone höll koll på honom och Johan redan veckorna innan den etiopiska armén gillrade sitt bakhåll – men var målet att slippa undan strålkastarljuset kan man konstatera att de sköt sig själva i foten.”

Årets största besvikelse?
“Besvikelser bygger på icke infriad förväntan, och eftersom jag har så låga förväntningar slipper jag att bli besviken. Det är mer så att jag ibland kan bli förbannad, eller uppgiven: »Men så HÄR jävla uselt kan man väl ändå inte få skriva?« Då kan det handla om småsaker egentligen… som osorterad kronologi. Eller att all spänning i en text avslöjas redan på första raden. Det händer att jag slänger tidningar i väggen, eller sätter mig och bankar dem i soffbordet. Hade jag haft vissa skribenter i rummet hade jag velat klappa till dem. Jag vet att vissa kollegor betraktar mig som något slags textfascist, men för mig är det enkelt: om du ber en takläggare att lägga om taket, blir du förbannad om han dyker upp med pensel och börjar måla om fasaden. Man borde kunna ställa samma hantverksmässiga grundkrav på en journalist, men av någon anledning är landets tidningar fulla av texter som tyder på motsatsen.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2011?
“Givetvis någon av modeprofilerna, de som gick från att vara just kändisar till att helt bära varsin tidning. Om sedan Blondinbella, Elin Kling eller Sofi Fahrman bäst personifierade 2011 är bortom min bedömningskompetens. Jag är djupt fascinerad av hela fenomenet. Jag förstår hur de stora tidningsförlagens tänker: »Om nu de unga tjejerna sitter och läser de här modebloggarna istället för att läsa våra tidningar, låt oss istället göra tidningar av modebloggarna!« Jag tror inte att det funkar så. I alla fall inte i längden. Det är sällan en smart idé att försöka ta betalt för saker som folk mycket enklare kan få tag på helt gratis.”

Vad ser du mest fram emot 2012?
“På något sätt ska jag se till att klämma in lite pappaledighet. Min yngsta dotter fyller tre snart, och än så länge har jag bara hunnit med de där första tio dagarna.”

Mattias Göransson är chefredaktör på Filter och grundare av Offside. Under hela december kommer vi att fortsätta summera tidningsåret 2011 här på Sidbloggen, med hjälp av några av landets bästa tidningsmakare.

Tags: · · · · · · · · · ·

National Geographic om klättring utan linor

National Geographic om klättring utan linor

Redaktionen

“My foot will never stay on that,” Alex Honnold says to himself, staring at a greasy bump on the rock face. “Oh God, I’m screwed.”

National Geographic skriver om den senaste trenden bland klättrare – att klättra helt utan rep, hjälm och kilar. Till Yosemite National Park i Kalifornien kommer varje år tusentals klättrare för att bestiga den 650 meter höga granitklippan Half Dome, endast utrustade med lite kritpuder. 83 har redan omkommit. Alex Honnold var svindlande nära att bli en av dem, men lyckades istället beta av berget på nya rekordtiden 2 timmar och 50 minuter. Läs hela historien i majnumret!

Tags:

National Geographic vilse i Paris underjord

National Geographic vilse i Paris underjord

Redaktionen

”We go deeper. At the end of a corridor we sit and contemplate the small dark hole I was warned of hours before. It’s barely as wide as my shoulders. No one is sure where it goes. A young member of the team stuffs himself into the hole, his legs kicking the air. I glance at my guide, and she shakes her head, as if to say: No way am I going in there. But she also waves her hand: Be my guest.”

Paris har som bekant världens rikaste underjord. Några meter under marken öppnar sig katakomber på flera hundra mil, där över sex miljoner människor ligger begravna. Så sent som 1961 försvann ett helt bostadsområde (!) rakt ner genom den porösa ytan. I National Geographics februarinummer tar man rygg på några ”cataphiles”. De älskar underjorden och besöker den regelbundet för att festa, måla, leta guld, gå på dater, starta klubbar eller bara fly markplanets regler. Läs den klaustrofobiska artikeln och kolla in bildspelet.

Tags:

National Geographic, Etiopien och världens äldsta spädbarn

National Geographic, Etiopien och världens äldsta spädbarn

Redaktionen

Det är en egendomlig tidning, National Geographic. 122 år efter första numret ser den nästan exakt likadan ut. Samma gula ram, samma typsnitt, till och med samma sidantal. Men börjar man läsa inser man snabbt att mycket har hänt. Hur hela världen förändrats. Istället för exotiska djur och sublim morgondimma möts man av en socialantropologisk expedition genom tid och rum. Senaste numret (ute nu) bjuder exempelvis på allt ifrån pakistanska talibaner och intelligenta kraftledningar till brasilianska berg av sand.

Omslagsjobbet handlar om spåren efter världens äldsta kända spädbarn som föddes för ungefär 4,4 miljoner år sedan vid floden Awash i nordöstra Etiopien. Tydligen finns det ingen bättre plats om man vill förstå sig på den mänskliga evolutionen än i detta ”window of time”. National Geographics reporter Jamie Shreeve har under flera månader följt en grupp biologer från Ohio som just här söker svaren på varför vi ser ut, tänker, fungerar, lever som vi gör. Det är faktiskt precis lika omvälvande läsning som det låter. I bästa fall kanske den rentav gör oss till lite, lite bättre människor.

Tags:

Omslagsnördorama

Omslagsnördorama

Redaktionen

Ni vet hur det här. Ibland vaknar Göran Everdahl-nörden inom en och kräver ett gränslöst frosseri i månadstidningstrivia. Man kan inte gå och lägga sig innan man kontrollerat hur många pilar det egentligen var som genomborrade Muhammad Alis lekamen på omslaget till Esquire i april 1968. Man bara måste återse Annie Leibovitz lekfulla Rolling Stones-porträtt av John Lennon och Yoko Ono, taget några timmar innan dödsskjutningen i december 1980.

Arkiveringsprojektet coverbrowser.com bjuder inte bara på den här typen av legendarisk bildhistoria, utan täcker det mesta från Vogue och National Geographic till bilblaskor och ofattbart esoteriska japanska modellflygplanstidningar. Oftast med ambitionen att vara komplett – The New Yorker är till exempel representerad med hela 3 696 omslag och täcker hela klabbet fram till och med våren 2007.

På bilden: Esquire från den fina 50-talsera när art directorn Henry Wolf hade fria händer; tidningen Mad tolkar Woodstockgenerationen; det allra första numret av The New Yorker i februari 1925; franska filmsnobbtidningen Positif peppar för A Clockwork Orange.

Fotnot: För den som är lagd åt det hållet har coverbrowser.com även en försvarlig mängd historiska serietidningsomslag att utforska, men det bör göras i samråd med din husläkare.

Text: Niklas Eriksson

Tags: · · · · · ·

Favoriter: Mattias Göransson

Favoriter: Mattias Göransson

Redaktionen

  • National Geographic. Av nördskäl och läseskäl. De har tagit tidningsmakandet till en helt annan nivå. De har ju aldrig fel, de är enormt noggranna, enkla och självklara. Därför är det ingen slump att vi har samma format på Filter och Offside.
  • Rolling Stone. Den har färgat mig hela livet. I fjol bestämde de sig för att ändra inriktning och bli mer samhälle och attityd och mindre musik. Man har börjat styra upp skeppet igen och jag hoppas de lyckas. Det skulle kännas jävligt skönt.
  • Sydsvenska Dagbladet. De har samlat goda berättare. De känns som de sista nittiotalisterna, de har gott självförtroende och reportrarna får borra ner sig i ämnen och skriva böcker. Sydsvenskan gör saker de själva tror på när dagstidningarna i Stockholm är upptagna med anpassningsprojekt.

Mattias Göransson är chefredaktör på tidningen Filter och grundare av fotbollsmagasinet Offside.

Tags: · · · ·

Enkät: Johan Wirfält

Enkät: Johan Wirfält

Redaktionen

Världens genom tiderna bästa magasin?
“Harper’s Bazaar runt 1955, när Alexey Brodovitch var art director och Richard Avedon husfotograf, är rent objektivt den bästa modetidning som gjorts. Av tidningar jag själv upplevt så att säga i realtid har National Geographic, tidningen Pop, The Face och New York Magazine – samt sedan länge insomnade, svenska rollspelstidningen Sinkadus – gjort störst intryck.”

Tidningen du helst läser just nu?
“Franska finporrtidningarna Paradis och Purple, Granta, David Edelsteins filmrecensioner i New York Magazine, porträtten och de undersökande reportagen i New Yorker. Jag borde läsa New York Review of Books mycket grundligare än vad jag gör. Nu är den mest en källa till dåligt samvete när den dimper ner på hallmattan. Men jag älskar kontaktannonserna. Av svenska magasin cykeltidningen Kadens – som har fantastiska analyser av hur en korrekt genomförd sladd sätter cyklisten i kontakt med existensens stora frågor – och Livraison, när den kommer någon gång om året. Fokus och Filter för makthavarporträtten och reportagen.”

Favoritskribent alla kategorier?
“Per Olov Enquist.”

Årets snyggaste magasinomslag?
Vogue Hommes Japans andra nummer, fotograferat av Hedi Slimane.”

Nästa stora nya tidningsgenre?
“Tidningar om fågelskådning respektive cykling.”

Roligaste intervjun du gjort i år?
“Anna Järvinen för DN. Hon är Sveriges bästa sångerska och har ett fantastiskt band, med bland annat Dungen och Reine Fiske i. Att vara med när de repade i ett trångt källarrum är en av de större musikaliska upplevelser jag haft de senaste åren. Att träffa Bryan Adams för SID. var också väldigt roligt. Många kändisar har fullständigt suddat ut gränsen mellan sitt privata och sitt offentliga jag, och är därför helt outhärdliga. Det verkade inte vara någon som helst skillnad mellan den privata eller offentliga Bryan Adams heller. Men Bryans offentliga persona är kanske den vänligaste människan i världen. Man ville nästan ge honom en örfil för att se om han, liksom i förbifarten, skulle vända andra kinden till.”

Titeln du saknar mest i hyllorna?
“The Face gillade jag som sagt väldigt mycket. Men jag vet inte om den skulle kännas så relevant idag. Om jag vänder på frågan: En tidning jag saknar i Sverige och kommer göra när jag själv startar en ny tidning nästa gång, är en tjock, stramt fyrtiotalstypograferad historia som uteslutande består av långa samtal med överåriga kulturmänniskor. Och kanske ett och annat fint foto.”

Hur förvarar du gamla magasin?
“De befinner sig i ett ständigt kretslopp: börjar på soffbordet, trycks sedan in i bokhyllor eller stuvas om på diverse andra bord innan de förpassas längst ner i hierarkin och hamnar i högar på golvet runt om i lägenheten i väntan på transport till pappersinsamlingen. Efter senaste utrensningen ligger det ett par hundra magasin på golvet. Om någon vill ha dem är det bara att höra av sig. Det är rätt bra grejer.”

Världens sämsta tidningsnamn?
“Twitterdiskuterade det här för ett tag sedan. Vi kom fram till att danska magasinet Euroman i alla fall är ett av dem. Det låter som något man skulle få om man korsade folkpartisten Fredrik Malms personvalskampanj till EU-parlamentet med en norsk lågprisklädkedja. Ganska obehagligt.”

Tidningen du gömmer när du får gäster?
“Ovannämnda New York Review of Books. Eftersom alla ändå tror att man lagt fram dem för syns skull gör jag tvärtom – och gömmer dem för syns skull.”

Johan Wirfält är en av tre medarbetare på Sidbloggen. Här kommer han regelbundet tycka och tänka kring nyheter och trender inom magasinvärlden.

Tags: · · · · · · · · · · · · · · · · · · ·