Låt oss stolt välkomna en ny medarbetare till Sidbloggen – Ika Johannesson! Ni kanske känner igen henne från Studio Pop, som ena halvan bakom tidningen SEX, eller från Filter där hon numera är redaktionsmedlem. Ika kommer tycka och tänka, kritisera och hylla. Vi ställde några frågor för att få reda på lite mer om hennes tidningsintresse.
Hur ser din relation till tidningar ut?
“Djup och passionerad. Jag minns fortfarande dagen då min ett år äldre granne Martin ringde på dörren och visade sitt helt färska exemplar av den nya tidningen Okej. Jag var sju år och Hasse Carlsson i Noice var på omslaget, jag blev alldeles knäsvag. Sedan prenumererade jag tills jag blev alldeles för gammal. Som barn gjorde jag egna tidningar och sålde till grannar och tillverkade presskort för att ha i hatten, mest för att Kalle Anka ibland hade det när han ryckte in som fotograf. Att jag sedan blev journalist förvånade ingen i min familj.”
Vilka tidningar har du jobbat för?
“Jag har gått landsortstidningsvägen och jobbade på Hallands Nyheter och Nynäshamns-Posten innan jag kom till DN 1998. Samma år gjorde jag mitt första stora magasinsjobb, ett porträtt på Cajsa-Lisa Ejemyr för Stereo som var Slitz musikaliska systertidning, när Slitz hade börjat fokusera mer på bröst och brudar. Vi gick ut och åt middag på One Happy Cloud, en då väldigt hipp restaurang i Stockholm, och jag åt sushi för första gången i mitt liv. Det smakade jävligt märkligt. Sedan dess har jag jobbat på radio och TV, och skrivit för magasin som Sonic, Residence och ST Press. 2002 startade jag och Vejde Gustafsson tidningen SEX, en intervjutidning om alternativ populärkultur, som vi drev i fem år. Strax efter att vi lade ner den blev jag erbjuden att vara med och dra igång reportagemagasinet Filter, där jag jobbar idag.”
Ditt bästa tidningsfynd?
“En hög med gamla Interview från början av 80-talet som låg i fönstret på Stadsmissionen vid Nytorget i Stockholm. Jag trodde inte mina ögon och sprang genast in och köpte allihop, för något bisarrt lågt pris som 20 kronor styck.”
Din största tidningsbesvikelse?
“Skjut mig, men ibland känns det som om jag är den enda i hela Sverige som inte tycker att Pop är den bästa tidning som någonsin gjorts. När jag kom in på Journalisthögskolan i Göteborg fick jag förklarat för mig att den var fullkomligt oumbärlig och gick och köpte några nummer, men kände mig sällan vare sig inkluderad eller intresserad av texterna. Det finns självklart briljanta undantag, men det var något med den allmänna interna attityden i tidningen som jag inte pallade. Precis som med Ultra när den kom hem i brevlådan några år tidigare.”
En artikel du aldrig glömmer?
“Jag vet inte om jag skulle tycka att den var lika bra idag, men Thord Erikssons artikel om Micael Bindefeld i ett gammalt nummer av Nöjesguiden bar jag med mig som inspiration under lång tid. Jag kommer ihåg att jag tänkte att sådär vill jag skriva. En annan text som etsat sig fast är det feta Vanity Fair-reportaget om sanningen bakom JT Leroy, som publicerades för ett par år sedan. Det var extra drabbande eftersom jag själv hade gått på bluffen och både pratat med honom/henne i telefon och mailat under flera år.”
Tidningen du gömmer när du får gäster?
“Jag gömmer ingen, men de tidningar jag frekvent läser som inte anses vara coola är väl: Mama, Family Living, Svensk Damtidning och Föreningen Flygande Veteraners medlemstidning. Jo, förresten, jag kan nog fan ha lagt undan Mama någon gång.”
Roligaste intervjun du gjort den senaste tiden?
“Eftersom jag bara jobbar halvtid för Filter och är mammaledig andra halvtiden så gör jag inte så många intervjuer just nu. Roligast under senaste åren var när jag följde med Robyn på Madonnaturnén för ett drygt år sedan. För det första är Robyn fantastisk grym som artist, för det andra är hon astrevlig och för en reporter är turnémiljön väldigt tacksam att skriva om. De flesta av mina favorituppdrag har just varit att följa med band på turné. Bear Quartet för DN På Stan våren 2000 var grymt, men allra roligast var att hänga med Soundtrack of Our Lives på fyra USA-spelningar för Sonic våren 2003. Herregud vilken citatfest det var.”
Den nedlagda titel du saknar mest?
“Det finns naturligtvis hur många som helst som hade varit fantastiska att få läsa när de gavs ut, som Harper’s Bazaar på 50-talet, Rolling Stone på 60-talet, Creem på 70-talet och Ritz på 80-talet – för att nämna några få. Men den tidning som jag själv fick uppleva och som jag saknar är amerikanska intervjutidningen Index. Den började komma ut 1996 och jag upptäckte den två år senare. Då trycktes den i A3-format och i inlagan användes bara typsnittet Courier i rätt stor grad. Jag tyckte om tonen och blandningen av människor, och Index var en stor inspiration för oss när vi startade SEX. Index lades ner 2005, men då hade den varit rätt intetsägande i ett par år. Hemsidan finns fortfarande kvar och lite då och då läggs nya texter ut. Framför allt den roliga webserien Downtown Delusional Divas, som handlar om Swann, Oona och AgNess som försöker ta sig fram i konstvärlden.”
Numret du har läst flest gånger?
“En Index från januari 1999 som innehåller intervjuer med bland andra Diamanda Galás, Genesis P-Orridge och Shane Hewitt. Ett fullständigt lysande nummer.”
Vad kommer du skriva om på Sidbloggen?
“Denna min bloggdebut kommer att bli en ventil för mitt behov av att diskutera tidningsvärlden; allt ifrån innehåll och form till nyheter.”
