Dasha Zhukovas – ryskan som tog över chefredaktörsrollen på Pop efter Katie Grand häromåret – tredje nummer av den brittiska modebibeln är på ingång (ni minns kanske hennes två förra nummer, här och här). Art directorn Takashi Murakami har klätt ut Britney Spears till en japansk docka och Todd Cole har plåtat med softad lins. Strax i butik!
Tags: Pop
“My dad has started collecting magazines with us in… he’s got a small pile of stuff now”, säger Romy Madley Croft i vårnumret av den brittiska modebibeln Pop. Vi har nämnt det brittiska popbandet The xx tidigare här på Sidbloggen. Då prydde de omslaget av svenska musiktidningen Sonic. Sedan debutalbumet släpptes i somras har The xx omfamnats i tur och ordning av musikbloggarna, musikkritikerna och, inte helt oväntat, modevärlden. En modetidning våren 2010 utan en The xx-intervju (helst med den moderiktigt androgyna Romy Madley Croft då) är ingen modetidning. Ingen brittisk iallafall. Ungefär som den obligatoriska Grace Jones-artikeln ifjol.
Dazed & Confused går hela linjen och slänger upp bandet på omslaget av sitt aprilnummer. Pierre Debusschere plåtar och rubriken “quiet revolution” får (för nionde gången?) sammanfatta vad The xx står för. Nu gör inte det här så mycket. The xx är trots allt ett bra popband med en bra look och de tre medlemmarna ger i intervjuerna ett sympatiskt, om än ett rätt slätstruket, intryck.
Romys pappa får nog vara beredd på att bygga på den där högen av tidningar – då främst med modetidningar från vår/sommar 10.
Tags: Dazed & Confused · Pop · Sonic
Låt oss stolt välkomna en ny medarbetare till Sidbloggen – Ika Johannesson! Ni kanske känner igen henne från Studio Pop, som ena halvan bakom tidningen SEX, eller från Filter där hon numera är redaktionsmedlem. Ika kommer tycka och tänka, kritisera och hylla. Vi ställde några frågor för att få reda på lite mer om hennes tidningsintresse.
Hur ser din relation till tidningar ut?
“Djup och passionerad. Jag minns fortfarande dagen då min ett år äldre granne Martin ringde på dörren och visade sitt helt färska exemplar av den nya tidningen Okej. Jag var sju år och Hasse Carlsson i Noice var på omslaget, jag blev alldeles knäsvag. Sedan prenumererade jag tills jag blev alldeles för gammal. Som barn gjorde jag egna tidningar och sålde till grannar och tillverkade presskort för att ha i hatten, mest för att Kalle Anka ibland hade det när han ryckte in som fotograf. Att jag sedan blev journalist förvånade ingen i min familj.”
Vilka tidningar har du jobbat för?
“Jag har gått landsortstidningsvägen och jobbade på Hallands Nyheter och Nynäshamns-Posten innan jag kom till DN 1998. Samma år gjorde jag mitt första stora magasinsjobb, ett porträtt på Cajsa-Lisa Ejemyr för Stereo som var Slitz musikaliska systertidning, när Slitz hade börjat fokusera mer på bröst och brudar. Vi gick ut och åt middag på One Happy Cloud, en då väldigt hipp restaurang i Stockholm, och jag åt sushi för första gången i mitt liv. Det smakade jävligt märkligt. Sedan dess har jag jobbat på radio och TV, och skrivit för magasin som Sonic, Residence och ST Press. 2002 startade jag och Vejde Gustafsson tidningen SEX, en intervjutidning om alternativ populärkultur, som vi drev i fem år. Strax efter att vi lade ner den blev jag erbjuden att vara med och dra igång reportagemagasinet Filter, där jag jobbar idag.”
Ditt bästa tidningsfynd?
“En hög med gamla Interview från början av 80-talet som låg i fönstret på Stadsmissionen vid Nytorget i Stockholm. Jag trodde inte mina ögon och sprang genast in och köpte allihop, för något bisarrt lågt pris som 20 kronor styck.”
Din största tidningsbesvikelse?
“Skjut mig, men ibland känns det som om jag är den enda i hela Sverige som inte tycker att Pop är den bästa tidning som någonsin gjorts. När jag kom in på Journalisthögskolan i Göteborg fick jag förklarat för mig att den var fullkomligt oumbärlig och gick och köpte några nummer, men kände mig sällan vare sig inkluderad eller intresserad av texterna. Det finns självklart briljanta undantag, men det var något med den allmänna interna attityden i tidningen som jag inte pallade. Precis som med Ultra när den kom hem i brevlådan några år tidigare.”
En artikel du aldrig glömmer?
“Jag vet inte om jag skulle tycka att den var lika bra idag, men Thord Erikssons artikel om Micael Bindefeld i ett gammalt nummer av Nöjesguiden bar jag med mig som inspiration under lång tid. Jag kommer ihåg att jag tänkte att sådär vill jag skriva. En annan text som etsat sig fast är det feta Vanity Fair-reportaget om sanningen bakom JT Leroy, som publicerades för ett par år sedan. Det var extra drabbande eftersom jag själv hade gått på bluffen och både pratat med honom/henne i telefon och mailat under flera år.”
Tidningen du gömmer när du får gäster?
“Jag gömmer ingen, men de tidningar jag frekvent läser som inte anses vara coola är väl: Mama, Family Living, Svensk Damtidning och Föreningen Flygande Veteraners medlemstidning. Jo, förresten, jag kan nog fan ha lagt undan Mama någon gång.”
Roligaste intervjun du gjort den senaste tiden?
“Eftersom jag bara jobbar halvtid för Filter och är mammaledig andra halvtiden så gör jag inte så många intervjuer just nu. Roligast under senaste åren var när jag följde med Robyn på Madonnaturnén för ett drygt år sedan. För det första är Robyn fantastisk grym som artist, för det andra är hon astrevlig och för en reporter är turnémiljön väldigt tacksam att skriva om. De flesta av mina favorituppdrag har just varit att följa med band på turné. Bear Quartet för DN På Stan våren 2000 var grymt, men allra roligast var att hänga med Soundtrack of Our Lives på fyra USA-spelningar för Sonic våren 2003. Herregud vilken citatfest det var.”
Den nedlagda titel du saknar mest?
“Det finns naturligtvis hur många som helst som hade varit fantastiska att få läsa när de gavs ut, som Harper’s Bazaar på 50-talet, Rolling Stone på 60-talet, Creem på 70-talet och Ritz på 80-talet – för att nämna några få. Men den tidning som jag själv fick uppleva och som jag saknar är amerikanska intervjutidningen Index. Den började komma ut 1996 och jag upptäckte den två år senare. Då trycktes den i A3-format och i inlagan användes bara typsnittet Courier i rätt stor grad. Jag tyckte om tonen och blandningen av människor, och Index var en stor inspiration för oss när vi startade SEX. Index lades ner 2005, men då hade den varit rätt intetsägande i ett par år. Hemsidan finns fortfarande kvar och lite då och då läggs nya texter ut. Framför allt den roliga webserien Downtown Delusional Divas, som handlar om Swann, Oona och AgNess som försöker ta sig fram i konstvärlden.”
Numret du har läst flest gånger?
“En Index från januari 1999 som innehåller intervjuer med bland andra Diamanda Galás, Genesis P-Orridge och Shane Hewitt. Ett fullständigt lysande nummer.”
Vad kommer du skriva om på Sidbloggen?
“Denna min bloggdebut kommer att bli en ventil för mitt behov av att diskutera tidningsvärlden; allt ifrån innehåll och form till nyheter.”
Tags: Creem · Family Living · Filter · Harpers Bazaar · Index · Interview · Kalle Anka · Mama · Nöjesguiden · Okej · Pop · Residence · Rolling Stone · SEX · Slitz · Sonic · Svensk Damtidning · Ultra · Vanity Fair
Minns ni förra numret av Pop? Det med den sjuåriga modebloggaren Tavi på omslaget och loggor designade av konstnären Damien Hirst. Det var första numret med ryskan Dasha Zhukova vid chefredaktörsposten, ett väldigt bra nummer enligt oss. Nu är hennes andra nummer klart. Den här gången pryds omslaget av en supermodell (Abbey Lee Kershaw) och en motorcykel (modell okänd). Det hela är fotograferat av konstnären Richard Prince och det genomgående temat i tidningen verkar vara typ “ute på safari”. Intervjuer med The xx, Sade och Condoleezza Rice. Och så är Tavi tillbaka! Snart i butik!
Tags: Pop
Svenska journalister och kritiker är för snälla. I höstas försökte Jan Gradvall dra igång ett gräl med kvällspressens utsända i samband med Fleetwood Macs konsert i Globen. Han anklagade dem, på Expressens kultursida (läs här), bland annat för att ha tittat på en fotbollsmatch istället för att koncentrera sig på konserten.
Resultatet: den ende som gick i svaromål var Dagens Nyheters Po Tidholm (läs här). De egentligen utpekade syndarna var tysta och ett potentiellt storgräl rann ut i sanden.
Tyvärr, får man säga. Jag har förgäves väntat på svar eller tjuvnyp utan att läsa ens några antydningar till motangrepp i deras krönikor eller recensioner. Ett sådant bråk hade inte bara blivit underhållande läsning, det hade förmodligen även varit nyttigt för musikjournalistiken som tappat enormt mycket mark efter nittiotalets glansdagar. Ett litet inbördeskrig hade kunnat fungera som en elchock som väckt lite liv i genren. Minns ni när Bibel och Pop-gänget fick på nöten av Mattias Göransson i Dagens Nyheter och rättshaveristiskt kallade honom för ”Stjärten” i nästan varje nummer under resten av tidningarnas existens. Hur kunde man inte gilla det?
Journalistiska angrepp kan ibland även resultera i stor journalistik. Tom Wolfe satte en gång New York Magazine i kulturvärldens fokus genom att förlöjliga konkurrenten New Yorker i ”Tiny Mummies! The True Story of the Ruler of 43rd Street’s Land of the Walking Dead!”. Till följd fick han bland annat ett argt brev av J.D Salinger.
Den artikeln skulle kunna fungera som en utmärkt förlaga. Ett förslag skulle vara att Sonic gjorde något liknande om Novell, eller tvärtom.
Jag bjuder på den idén.
P.S. Kära läsare! Mitt huvud står helt still (som vanligt). Vilka är egentligen de bästa mediebråken genom tiderna? Fan vet om inte det kan bli en lista framöver.
Foto: Tom Wolfe plåtad för New York Magazine 2004.
Tags: Bibel · New York Magazine · New Yorker · Novell · Pop · Sonic
En vän sa så här: ”Årslistor är som shoppinglistor. De säger inget om helheten men indikerar vad som fanns tillgängligt under en avgränsad period och ger därmed en fingervisning om våra konsumtionsmönster.” Med det må det vara som det är, men hur som helst: Vi är mitt i 2009 års listsäsong och den är längre, både tidsmässigt och sett till antalet listor som produceras, än någonsin. Ett helt decennium ska ju sammanfattas.
Förutom att dags- och månadstidningar den senaste månaden varit breddfyllda av listor med allt som varit bra i år och på 00-talet, eller artiklar om listor med allt som varit bra i år och på 00-talet, översvämmas vi av siter, böcker och ännu fler siter med listor över allt som varit bra i år och på 00-talet.
Det är förstås ett 00-talsfenomen i sig. Det totala överflödet av information – och sättet att hantera det just i form av listor. Sidbloggen ska inte vara sämre. Därför lät vi ett antal listiga personer lista listorna de aldrig missar.
Kjell Häglund, redaktionschef Residence samt chefredaktör Weirdscience.se.
“Grejen är att jag avskyr årslistor. De kan ibland vara ett bra instrument för att hitta saker man missat eller glömt, och jag ögnar andras listor av det skälet, men bara när jag råkar få dem framför ögonen och aldrig lustfyllt. Jag gissar att jag är lite skadad av min uppväxt och mina första tio år i yrket, från Aftonbladet till Pop, då jag var helt besatt av att uttrycka min coola ‘personlighet’ via listor. Jag gick med i årslisteknarkarnas Narcotics Anonymous när Pop lades ner och har lyckats hålla mig ren sen dess!”
Lisa Corneliusson, chefredaktör Rodeo.net.
“Jag läser alltid New York Magazines listor över årets bästa filmer och böcker. Sedan beställer jag hem alla böckerna på listan, förra året till exempel Aleksandar Hermons The Lazarus Project som är fantastisk.”
Fredrik Strage, författare och journalist.
“Jag läser alltid listorna över årets bästa skivor i Sonic, Uncut, Word, Close-Up och XXL. Jag är ett stort fan av årsbästalistor oavsett vad de handlar om. De är både allmänbildande och underhållande. Ibland saknar jag de maffiga nyårsnummer som Nöjesguiden gav ut i mitten av 90-talet. Då var tidningen hur tjock som helst och innehöll svindlande många årsbästalistor om allt från efterrätter till drum’n'bass-tolvor.”
Jan Eklund, redaktör DN Boklördag.
“Jag missar inte Guardians om årets bästa böcker. Brukar oftast vara författare som tipsar, oftast mycket roligare än när kritikerna gör det.”
Liselotte Watkins, illustratör.
“Best Dressed-listan i Vanity Fair såklart!”
Martin Gelin, författare och journalist.
“Auktoritära årssammanfattningar är kanske en utdöende idé, men New York Times söndagsmagasin brukar ha en fin lista på årets bästa nya idéer och Benjamin Schwarz lista på årets böcker för Atlantic är bra. Time Out New York gör även en lista på årets bästa maträtter i New York som man kan bli helt galen av.”
Björn Jeffery, strateg nya medier Bonnier R&D.
“Jag missar inte Monocle’s årssummering – de är lite listornas magasin med genomgångar och rankingar i varje nummer. De missar aldrig chansen att lyfta fram en bra kvartershandlare från valfri centraleuropeisk stad som ingen har hört talas om. Roligt, på ett oerhört torrt sätt. Förutom det inväntar jag The Economist boklista. Jag läser betydligt fler tidskrifter än böcker, men om jag någon gång ska börja kommer jag att välja någonting från deras lista.”
Margret Attladottir, chefredaktör Nöjesguiden.
“Jag vill se DIN lista över höjdpunkter i nån tidning. Annars ser jag som alltid fram emot Nöjesguidens traditionella Årets bästa skivor och Årets bästa filmer, finns ute nu. Den enda årssammanfattning jag brukar gilla utöver våra egna är journalisten Marcus Joons årsbästalistor, så jag hoppas att någon tidning har den goda smaken att publicera en sådan.”
Daniel Lindström, moderedaktör Café.
“Årets skivor av Andres Lokko i Svenska Dagbladet, Jan Gradvall i Dagens Industri, Fredrik Strage i Dagens Nyheter och Anders Nunstedt i Expressen. Förra året klippte jag till och med ut Jan Gradvalls sida i DI Weekend, satte upp den hemma på kylskåpsdörren, och köpte skivorna – fysiskt – på Rough Trade i London. Det hänger kvar sedan Pop-tiden på 90-talet, den årsbästalistan var ett sätt att leva. Men det var före Spotify, nu blir listorna mer marginaliserade. Jag är plötsligt bara intresserad av helt ny musik, det som släppts i dag, inte för ett halvår sedan. Inom mode, som jag bevakar, är listor av det här slaget fullständigt ointressant. Kläderna är ju redan gamla och slut i butik, eller hur?”
Karin Pettersson, kommunikationschef Socialdemokraterna, tidigare chefredaktör Fokus.
“Jag missar aldrig Guardians lista över årets bästa böcker och julklappstips.”
PS. Mer årslistor: mellan jul och nyår publicerar Sidbloggen årsbästaenkäter där några av Sveriges kunnigaste tidningsmakare sammanfattar tidningsåret 2009. Missa inte det.
Tags: Close-Up · Fokus · Monocle · New York Times · Nöjesguiden · Pop · Sonic · Time Out · Uncut · Vanity Fair · Word · XXL
Katie Grand brukade skolka från skolan för att styla modejobb i Dazed & Confused. Det här var i början av nittiotalet. Sedan dess har den idag 38-åriga brittiskan varit inblandad i det mesta i modemagasinväg som kommit från London. I många år var hon boss uppe på Pop, innan hon ifjol drog igång projektet Love – det senaste årets mest omtalade modetidning. Häromdagen damp en teaser av vårnumret 2010 ner på vårt bord. På omslaget står den holländska supermodellen Lara Stone naken i ett par svarta pumps. Omslaget är plåtat av fotografparet Mert Alas och Marcus Piggott och allt är väldigt Helmut Newton. Kanske inte lika utmanande som det första numret (med en lika naken Beth Ditto) men, tycker vi, väldigt snyggt. On sale den 8:e februari 2010. Bara att vänta.
Tags: Dazed & Confused · Love · Pop
Det finns tidningsnördar. Sedan finns det riktiga jäkla galningar, som till exempel den anonyma personen bakom Pop vi minns – en blogg som löpande letar upp de bästa artiklarna ur tidningen Pop, skriver av texterna och skannar in bilderna. Du kan bland annat återuppleva Kjell Häglunds intervju med ett purungt Brainpool, Andres Lokkos möte med remixkungen Ashley Beedle samt läsa en av Fredrik Strages sämsta intervjuer (den med rapgruppen A Tribe Called Quest). Personen bakom bloggen berättar: ”Jag har ingen som helst rätt att återpublicera artiklarna från min absoluta favorittidskrift. Dock så gör jag det ändå. Man kan se det som ett folkbildningsprojekt. Man kan se det som en kärleksförklaring.” En god gärning, tycker vi.
Tags: Pop
1. Thom E Yorke, 1995
Radioheads sångare somnade under intervjun. Och skyllde på jetlag. Han hade just flugit in från London.
2. Douglas Coupland, 1996
Generation X-författaren somnade också under intervjun. Och påpekade att jag pratade väldigt dålig engelska. Jag fick inte ur honom några användbara citat förrän vi gick och handlade skivor tillsammans. När Coupland förstod att jag gillade New Order blev han lite mer samarbetsvillig.
3. A Tribe Called Quest, 1996
Världens mest överskattade raptrio var lika träig att intervjua som att lyssna på. Jag tackade bara ja till att göra den här intervjun eftersom jag fick åka till New York.
4. Thåström, 1994
”Thåström ger inte intervjuer”, står det numera i alla Thåströms pressutskick. 1994 pratade han fortfarande med medierna. Skivbolaget tvingade honom eftersom Peace, Love & Pitbulls andra album ”Red sonic underwear” var en osäljbar katastrof. Att skivan just fått 1 av 10 i betyg i tidningen Pop, som jag skrev för, bidrog möjligen till Pimmes dåliga humör och fåordiga svar.
5. Jaheim, 2001
En otrevlig artist är alltid att föredra framför en tråkig. Och tråkigast av alla jag träffat är Jaheim, en R&B-sångare som i början av nollnolltalet kallades ”soulmusikens framtid”. Han sprutade ur sig plågsamma klichéer om kärlek, soul och gemenskap. Min halvtimme med honom kändes som en vecka. Nästa dag ringde en skivbolagstjej och sa att Jaheim bett henne tacka mig för intervjun. Han ansåg att vi fått extra fin kontakt.
Fredrik Strage är författare och skribent på Dagens Nyheter. 2008 fick han Stora Journalistpriset för sin lista över de 100 största rockögonblicken på Youtube. I morgon släpper han boken Strage Text med reportage, krönikor och intervjuer skrivna mellan 1989 och 2009. Foto: Fredrik Strage tillsammans med den amerikanska rapparen 50 Cent, efter en intervju som gick alldeles utmärkt.
Tags: Dagens Nyheter · Pop
Världens genom tiderna bästa magasin?
”Jag är en sucker för sextiotalets Esquire, under Harold Hayes, när George Lois gjorde omslagen. Jag har ett par inramade hemma på väggen. Det jag gillar är både formen och innehållet – det var ju Esquire som släppte lös skribenter som Tom Wolfe, Gay Talese och Michael Herr på allvar, och som rekryterade Diane Arbus som fotograf.”
Tidningen du helst läser just nu?
”Jag tvingas nog ändå säga Wired. Man hittar alltid något som känns lite mindblowing där.”
Din favoritskribent alla kategorier?
”Nick Tosches. Han kan ta sig an bortglömda countrymusiker, leta reda på opiumhålor och nörda ner sig i sushi och ändå vara lika underhållande.”
Årets största tidningsbesvikelse?
”Jag blir nästan bara besviken när jag läser mina egna texter och vet att tidningen redan är tryckt och ute i butiken.”
En artikel du aldrig glömmer?
”Jag tror det var Jan Gradvall och Lars Nylin som i gamla Slitz gjorde en extremt detaljerad artikel om de rörelsescheman som olika rockband gjorde på scen. Den tog jag helt och hållet på allvar och försökte få mitt dåvarande punkband att repa in ’Clash-pulsen’. Jag var mer noggrann med den än att lära mig att spela gitarr så jag fick sparken.”
Tidningen du gömmer när du får gäster?
”Jag har slutat att skämmas.”
Sveriges mest intressanta tidningsmakare?
”Ingrid Larsson, Bobo Karlsson och Lars Peder Hedberg. Gamla Sthlm City och Intrig står sig fortfarande väl. Och Ingrid jobbar med Vitalt vetande – som jag tycker verkar väldigt lovande. Sedan tycker jag alltid att Kjell Häglund varit en kvalitetsgarant på alla tidningar han suttit på.”
Nästa nya tidningsgenre att slå igenom?
”Jag tror att det blir mer välgjorda vetenskapliga nischtidningar. Som Språktidningen och deras kommande nya projekt. Jag skulle personligen gärna se någon lite hippare och roligare konkurrent till Illustrerad vetenskap.”
Roligaste intervjun du gjort i år?
”Howlin’ Pelle för Café var väldigt kul, annars kommer de snart i Scanorama och Artlover.”
Den nedlagda titel du saknar mest?
”Intrig och SEX. Internationellt sett var jag förtjust i Portfolio.”
Numret du har läst flest gånger?
”Antagligen tidningen Pops andra nummer, med den stora Brett Anderson-intervjun. Jag läste den så ofta att jag fick köpa två exemplar för det ena föll sönder.”
Världens sämsta tidningsnamn?
”Finns det ens någon konkurrent till Dunderpappa?”
Klas Ekman är en av tre medarbetare på Sidbloggen. Här kommer han regelbundet tycka och tänka kring nyheter och trender inom magasinvärlden.
Tags: Artlover · Café · Dunderpappa · Esquire · Illustrerad vetenskap · Intrig · Pop · Portfolio · SEX · Slitz · Språktidningen · Sthlm City · Vitalt vetande · Wired
Följ oss på Twitter!