Vill du veta mer om den nyblivna popstjärnan Lana Del Ray ska du läsa Fredrik Strages krönika i dagens DN. Och så plockar du upp kommande numret av brittiska poptidningen Q, där en blodig Lana Del Ray pryder omslaget. Och så kollar ni in den här:

2012 kommer onekligen bli Lana Del Rays år.

If one of us is down about something it can be resolved by grabbing some guitars and playing a Smiths song.

Coldplays trummis Will Champion berättar – med en rätt sliten rockkliché – hur man smidigast löser en konflikt i bandet. Hela intervjun med den albumaktuella kvartetten finns att läsa i nya numret av Q, som släpps i England idag och borde nå svensk mark inom kort. Där hittar vi även tidningens lista över årets 50 bästa skivor. Väldigt mycket brittiskt blir det med Florence + The Machine i topp före PJ Harvey, Adele och nämnda Coldplay på femte plats. Men en svensk artist lyckades ta sig in på plats 26. Smygläs hela listan här.

I had a bit of a crush on him and I totally went for a D’Angelo style in the guys I was dating for a while. Me and my lookalike boyfriend would listen to Voodoo past bedtime.

Under vinjetten My record collection listar Lykke Li sina topp nio favoritalbum från pophistorien. D’Angelos Voodoo från 2000 är ett av dem. Lauryn Hills första och Neil Youngs Harvest Moon två andra. Inga direkta överraskningar, mer nio förbaskat bra skivor. Plocka isär Lykkes senaste fullängdare, Wounded Rhymes, och du hittar tydliga spår från alla nio favoritalbum.

My memory of the time when Born Slippy was written is incredibly cloudy as I was drunk throughout the whole period. I remember Rick playing me this fantastic groove. The lyric was written on a drunken trawl through the streets of Soho. The first time we played it live my heart sank cos loads of people were holding cans of lager aloft. The song was a cry for help.

“I just came out of The Ship, talking to the most blonde I ever met, shouting lager lager lager lager…”, sjunger Underworlds Karl Hyde i en av nittiotalets största och finaste dansgolvsrökare Born Slippy. När musiktidningen Q listar 50 ultimate british songs hamnar Born Slippy högst upp, precis före låtar som Shipbuilding, Up The Bracket och Wuthering Heights. Citatet ovan är Hydes. I Q berättar han vidare om succén med Trainspotting och var titeln Born Slippy kom ifrån: “a dog I won a bet on at Romford races.”

På tal om att bilda hög. Många är det som bildat hög på Q genom åren, inte minst den kräsna indiepubliken som upplevt att publikationen, för varje år som gått, flirtat mer och mer med topplistorna och vänt den brittiska gitarrocken ryggen. Reaktionerna på Take That-omslaget är inte nådiga (men väldigt roliga): “another stinker”, “Great – smash hits is back!”, “Take That and Green Day you have to be fuckin kidding what next? Justin Beiber?” och ”we want Suede at Q’s cover…not Take That LOOOOL”.

Vanity Fair uppmärksammar detta genom att låta skribenten David Kamp författa en fiktiv intervju med den framlidne popstjärnan, en text som inleds med orden: “The scars run up and down John Lennon’s torso, unignorable souvenirs of that night nearly 30 years ago when a team of Roosevelt Hospital physicians, led by Dr. Stephan Lynn, heroically patched back together an upper body torn open by the gun of Mark David Chapman.” Osmakligt? Något. Finns att läsa här.

Brittiska poptidningen Q gör hela novembernumret till en specialare, fyra exklusiva omslag, bland annat två med tidigare opublicerade bilder tagna av Yoko Ono och David Bailey. Ono skriver även förordet till tidningen. “We have been collaborating exclusively for some time with Yoko Ono to deliver this genuine collector’s issue”, säger chefredaktören Paul Rees till The Guardian.

Även Uncut uppmärksammar dagen genom specialaren Lennon – The ultimate music guide. 148 sidor av gamla intervjuer plockade från Melody Maker och NME. Ute nu!