Årets starkaste omslag?
“Vice Magazines ‘Goat Demon Issue’. Fler tidningar borde sätta en getdemon på omslaget. Vice är bättre än någonsin. Välskriven, smart, hysteriskt rolig och fylld av häpnadsväckande bilder.”

Årets snyggaste modejobb?
“Konstnären eller ‘kroppsarkitekten’ Lucy McRae och hennes herrmodeller i asymmetriskt utbuktande sumodräkter. När hon intervjuades i Bon påminde bilderna om den legendariska performancetransan Leigh Bowery.”

Årets roligaste läsning?
“Carl Reinholdtzon Belfrages texter om vin i Nöjesguiden: ‘Lika viktigt som det är att komma ihåg att hämta sina barn på dagis är det att tänka på att köpa rätt vinglas.’ Och Björn af Kleens måleriska krogrecensioner i Metro. De borde starta ett kulinariskt fanzine tillsammans. Det bästa jag läst i år var dock Annina Rabes text om sin glamourösa mamma i tidningen Mums.”

Årets största besvikelse?
“Att den utmärkta hipsterbibeln Rodeo bara kom ut två gånger.”

Vilken kändis sammanfattar tidningsåret 2009?
“Michael Jackson.”

Fredrik Strage är Fredrik Strage.

Sidbloggen önskar gott nytt år!

Vestoj betyder ”kläder” på esperanto, och det ger väl en fingervisning om ungefär på vilken höjd redaktionens ribba ligger. Det finns antagligen fler referenser till filosofer som Walther Benjamin och Roland Barthes i Vestojs första nummer än vad DN och SvD:s kulturdelar tillsammans mäktar med under en månad. Dessutom är Vestoj skriven på akademisk engelska.

Med andra ord är det inte en modetidskrift för dem som läser sådana som avkoppling eller för shoppinginspiration. Däremot är Vestoj ett av de hittills mest lyckade försöken att förse den unga akademiska disciplinen modevetenskap med en motsvarighet till, säg, medicinarnas The Lancet. I redaktionsrådet ingår flera av den globala modeakademins tungviktare – londonprofessorerna Caroline Evans och Elisabeth Wilson, Valerie Steele som är chefskurator på Fashion Institute of Technologys museum i New York – såväl som sprätten Hamish Bowles från amerikanska Vogue och svensk modeteoris egen grand old dame Ingrid Giertz-Mårtenson.

Det är också med den uttalade ambitionen att ”överbrygga akademi och industri” som redaktionen – där, transparens, chefredaktör Anja Cronberg och redaktör Agnes af Geijerstam är goda vänner till mig – har startat Vestoj.

Första numrets tema är ”Material Memories”. Utifrån detta avhandlas bland annat hertigen av Windsor, modefotots internaliserade melankoli, den amerikanska societetskvinnan Betsy Bloomingdale, nytillverkat ”vintagemode” ur ett postmodernt perspektiv, David Byrnes turnékostymer och annat gött att krydda middagssamtalen med.

Inte helt oväntat lider en del av de där artiklarna av den typ av ogenomtränglighet som är de flesta akademiska tidskrifters adelsmärke. Andra skulle vi – om vi fått korta dem några tusen tecken – lika gärna ha kunnat publicera i Rodeo.

”Mode måste alltid tas på allvar. Vi får aldrig vara rädda för att ha pretentioner”, står det i en av punkterna i Vestojs manifest. Jag tycker inte alls att mode alltid måste tas på allvar. Men jag gillar att Vestojredaktionen tycker det och så uppenbart skiter i alla prettoanklagelser som eventuellt kan följa på en sådan hållning. Vestoj rör sig i en perifer del av modevärlden där ”pretentiös” är en komplimang – och det tycker jag är en komplimang.

Man skulle antagligen kunna göra en tidning med samma idémässiga innehåll och tyngd, men som ur ett läsarperspektiv vore bra mycket tillgängligare än vad Vestoj faktiskt är. Det må vara hänt. Som modetidskrift stakar Vestoj ut en smal och snårig, men väldigt intressant väg mot framtiden. Håller man på med sådant skadar det inte att ta i lite extra.

(Läs mer om Vestoj hos Agnes Braunerhielm, som intervjuar Anja Cronberg.)

Vilket är det galnaste fotojobbet du har gjort?
”När jag assisterade hände det en hel del. Den galnaste var en plåtning för en konstig hälsotidning i slutet av nittiotalet. Vi var nio personer som under två veckor reste runt i Karibien och letade efter ett vattenfall på en bortglömd ö. Vi var med om allt – vi åt bergsgroda, såg en ö rinna bort i en lerig landslide och höll på att spolas ut i Atlanten av undervattensströmmar. En bisarr resa.”

Du har fotat Zlatan Ibrahimovic flera gånger, senast för Café, hur var det?
”Det är alltid lite speciellt att fota så pass stora människor som Zlatan. Ofta är det löjliga många människor inblandade. Samtidigt har du löjligt lite tid på dig. Men Zlatan själv är en väldigt trevlig och sympatisk person, han har nästan alltid ett leende på läpparna. Ett roligt minne var när Zlatan tog med mig in i omklädningsrummet på Inters träningsanläggning. Där fick jag se hur spelarna verkligen hade det. Tydligen gillade inte ledningen att jag gick omkring där, så jag ska nog inte berätta vad jag såg. Men du skulle ändå inte tro mig.”

Vilka magasin läser du helst?
”Jag läser mest när jag gör research och är ute och reser. I researcharbetet så lusläser jag i stort sätt alla modetidningar. När jag reser så köper jag det vanliga paketet med Economist, Vanity Fair och The New Yorker. Förut läste jag helst den nu nedlagda NEST, galnare tidning får man leta efter.”

Vilka fotografer inspireras du av?
“Bob Richardsson, Terry Richardsson, Irving Penn och Helmut Newton. Klassiker.”

Vilken tidningsmakare, journalist och fotograf skulle du vilja se att vi intervjuade?
”Joseph Holtzman, Malcom Gladwell och Irving Penn.”

Fredrik Skogkvist är fotograf. Hans porträtt syns ofta i tidningar som Café och Rodeo. Kolla in hans porträtt av artisten Adiam Dymott i det nya numret av modetidningen The Last Magazine. Han bloggar även flitigt på fredrikskogkvist.blogspot.com.

Hur gör man Sveriges bästa tidning?
Plats: Sergels Torg

Debattpanel:
Mattias Göransson (Filter)
Karin Petterson (Fokus)
Charlotta Flinkenberg (Chic)
Johan Wirfält (Rodeo)

Moderator:
Anders Rydell