Redaktionen
Scientific American är fräschast – den har längst historia, minst fula omslag och den djupt zeitgeistiga systertidningen Mind. Popular Science är populärast – upplagan är dubbelt så stor (1,32 miljoner), alla läser den och i skrivande stund möts på man deras hemsida av kittlande puffar som “Video: Smartest Dog Ever Can Pick Out 1,022 Toys By Name”. Men i år är det varken SciAm eller PopSci (man måste älska amerikanernas förkärlek för akronymer!) som vunnit våra vetenskapshjärtan. Nej, det är faktiskt minispelaren New Scientist (NewSci, 170 000 ex). Den är minst, brittisk och, om vi ska vara ärliga, kanske den vi läst minst genom åren. Men 2010 har varit ett strålande år för den Londonbaserade veckotidningen och … kan man säga “uppstickare” om en produkt som funnits sedan 1956?
Hur som helst:
I januari: “Emotions you didn’t know you had” och fenomenet “exolanguage” (alltså, huruvida vi skulle kunna have a chat med utomjordingar om vi hittade några).
I maj: Michael Shermers fullständigt strålande “Age of Denial”-jobb om vår tids hemsnickrade, privatspanande, kränkta, konspiratoriska och allmänt foliehattbeklädda “skeptiker”.
I juni: Rymdtaxi och teknologiaktivisten/science fiction-författaren Cory Doctorow.
I oktober: Femtio idéer som kommer förändra vetenskapen för alltid.
Och nu senast i december: robottomte, oväntade grävjobbet “Taboo transplant: How new poo defeats superbugs” (ja precis, mördarbajs) och ett sjukt fascinerande besök hos en problemlösningsmaskin uteslutande byggd av Lego.
Summa summarum: ett bra vetenskapsår. Och väldigt långt ifrån den skrivbordsjournalistik som ibland dominerar genren. Läs!
PS: För dig som inte är prenumerant finns en mellannivå på nätet. Man är gratisinloggad och kan läsa det mesta, dock med tidsbegränsning.
Denna vecka listar vi årets bästa titlar. Här hittar du plats 5 , 4 och 3.
Tags: New Scientist · Popular science · Scientific American · Scientific American Mind
Niklas Eriksson
Det finns många tidningar jag läser regelbundet. Men få som jag verkligen älskar. En sådan är Scientific American Mind, systertidning till Scientific American och, har vi förstått, en av inspirationskällorna till fjolårets nykomling på hemmaplan, Modern psykologi. Efter varje nyplöjt nummer måste jag ringa runt till den försvinnande lilla del av min bekantskapskrets som tycker att nya rön om neurocortexutvecklingen på sprätthöns är ett djupt fascinerande samtalsämne. På så sätt är Scientific American Mind, om inte ”kul”, så i alla fall ett magasin med fantastisk eftersmak.
Det senaste numret har rubriken ”The power to pursuade” och handar om hur experter inom ”beteendemodifiering” i grunden kan programmera om dina preferenser. Det är hisnande läsning. På åtta sidor reder Kevin Dutton ut fenomenet supersuasion, ”a brand-new kind of influence that disables our cognitive security systems in seconds. Animals do it. Babies do it. But for reasons that I’ve been exploring, most of us grownups seem to find it difficult.”
Annat man inte bör missa är en helt ny förklaringsmodell av autism (kan det vara så att de inte har nedsatt kognitiv förmåga, utan en förhöjd perceptionsförmåga?) samt frågan varför författaren och Paul Auster-hustrun Siri Hustvedt, när hon skulle läsa en eulogi över sin döda far, började skaka som en asfaltsborr i kroppen men behöll en lugn, samlad röst. Hon har precis skrivit en bok i ämnet, The Shaking Woman or a History of My Nerves, placerad i den tunnsådda men onekligen kittlande genrehyllan för ”neurologiska memoarer”.
Scientific American Mind har ett gäng bloggar också. Min personliga favorit är psykologiforskaren Jesse Berings vildsinta funderingar på (OBS ordvits!) Bering in Mind. Nu senast funderar han utifrån en mycket stor bild av ett hästarsle och vad ett sådant kan sätta igång för mänskliga emotioner (rubriken, ”Animal Lovers: Zoophiles Make Scientists Rethink Human Sexuality”, ger en ledtråd).
Den stora tidningen då? Scientific American. De undersöker i sitt senaste nummer giftiga gaser, mineralernas betydelse för mänskligt liv samt någon mystisk ”mörk energi” i hjärnan som ska kunna förklara allsköns ohälsotillstånd i huvudet. Men det får vi återkomma om.
Tags: Scientific American · Scientific American Mind
