Sidbloggen

Nyheter, åsikter och intervjuer från magasinvärlden varje dag.

Sidbloggen header image 4

SEX

Vår nya medarbetare: Ika Johannesson!

Vår nya medarbetare: Ika Johannesson!

Redaktionen

Låt oss stolt välkomna en ny medarbetare till Sidbloggen – Ika Johannesson! Ni kanske känner igen henne från Studio Pop, som ena halvan bakom tidningen SEX, eller från Filter där hon numera är redaktionsmedlem. Ika kommer tycka och tänka, kritisera och hylla. Vi ställde några frågor för att få reda på lite mer om hennes tidningsintresse.

Hur ser din relation till tidningar ut?
“Djup och passionerad. Jag minns fortfarande dagen då min ett år äldre granne Martin ringde på dörren och visade sitt helt färska exemplar av den nya tidningen Okej. Jag var sju år och Hasse Carlsson i Noice var på omslaget, jag blev alldeles knäsvag. Sedan prenumererade jag tills jag blev alldeles för gammal. Som barn gjorde jag egna tidningar och sålde till grannar och tillverkade presskort för att ha i hatten, mest för att Kalle Anka ibland hade det när han ryckte in som fotograf. Att jag sedan blev journalist förvånade ingen i min familj.”

Vilka tidningar har du jobbat för?
“Jag har gått landsortstidningsvägen och jobbade på Hallands Nyheter och Nynäshamns-Posten innan jag kom till DN 1998. Samma år gjorde jag mitt första stora magasinsjobb, ett porträtt på Cajsa-Lisa Ejemyr för Stereo som var Slitz musikaliska systertidning, när Slitz hade börjat fokusera mer på bröst och brudar. Vi gick ut och åt middag på One Happy Cloud, en då väldigt hipp restaurang i Stockholm, och jag åt sushi för första gången i mitt liv. Det smakade jävligt märkligt. Sedan dess har jag jobbat på radio och TV, och skrivit för magasin som Sonic, Residence och ST Press. 2002 startade jag och Vejde Gustafsson tidningen SEX, en intervjutidning om alternativ populärkultur, som vi drev i fem år. Strax efter att vi lade ner den blev jag erbjuden att vara med och dra igång reportagemagasinet Filter, där jag jobbar idag.”

Ditt bästa tidningsfynd?
“En hög med gamla Interview från början av 80-talet som låg i fönstret på Stadsmissionen vid Nytorget i Stockholm. Jag trodde inte mina ögon och sprang genast in och köpte allihop, för något bisarrt lågt pris som 20 kronor styck.”

Din största tidningsbesvikelse?
“Skjut mig, men ibland känns det som om jag är den enda i hela Sverige som inte tycker att Pop är den bästa tidning som någonsin gjorts. När jag kom in på Journalisthögskolan i Göteborg fick jag förklarat för mig att den var fullkomligt oumbärlig och gick och köpte några nummer, men kände mig sällan vare sig inkluderad eller intresserad av texterna. Det finns självklart briljanta undantag, men det var något med den allmänna interna attityden i tidningen som jag inte pallade. Precis som med Ultra när den kom hem i brevlådan några år tidigare.”

En artikel du aldrig glömmer?
“Jag vet inte om jag skulle tycka att den var lika bra idag, men Thord Erikssons artikel om Micael Bindefeld i ett gammalt nummer av Nöjesguiden bar jag med mig som inspiration under lång tid. Jag kommer ihåg att jag tänkte att sådär vill jag skriva. En annan text som etsat sig fast är det feta Vanity Fair-reportaget om sanningen bakom JT Leroy, som publicerades för ett par år sedan. Det var extra drabbande eftersom jag själv hade gått på bluffen och både pratat med honom/henne i telefon och mailat under flera år.”

Tidningen du gömmer när du får gäster?
“Jag gömmer ingen, men de tidningar jag frekvent läser som inte anses vara coola är väl: Mama, Family Living, Svensk Damtidning och Föreningen Flygande Veteraners medlemstidning. Jo, förresten, jag kan nog fan ha lagt undan Mama någon gång.”

Roligaste intervjun du gjort den senaste tiden?
“Eftersom jag bara jobbar halvtid för Filter och är mammaledig andra halvtiden så gör jag inte så många intervjuer just nu. Roligast under senaste åren var när jag följde med Robyn på Madonnaturnén för ett drygt år sedan. För det första är Robyn fantastisk grym som artist, för det andra är hon astrevlig och för en reporter är turnémiljön väldigt tacksam att skriva om. De flesta av mina favorituppdrag har just varit att följa med band på turné. Bear Quartet för DN På Stan våren 2000 var grymt, men allra roligast var att hänga med Soundtrack of Our Lives på fyra USA-spelningar för Sonic våren 2003. Herregud vilken citatfest det var.”

Den nedlagda titel du saknar mest?
“Det finns naturligtvis hur många som helst som hade varit fantastiska att få läsa när de gavs ut, som Harper’s Bazaar på 50-talet, Rolling Stone på 60-talet, Creem på 70-talet och Ritz på 80-talet – för att nämna några få. Men den tidning som jag själv fick uppleva och som jag saknar är amerikanska intervjutidningen Index. Den började komma ut 1996 och jag upptäckte den två år senare. Då trycktes den i A3-format och i inlagan användes bara typsnittet Courier i rätt stor grad. Jag tyckte om tonen och blandningen av människor, och Index var en stor inspiration för oss när vi startade SEX. Index lades ner 2005, men då hade den varit rätt intetsägande i ett par år. Hemsidan finns fortfarande kvar och lite då och då läggs nya texter ut. Framför allt den roliga webserien Downtown Delusional Divas, som handlar om Swann, Oona och AgNess som försöker ta sig fram i konstvärlden.”

Numret du har läst flest gånger?
“En Index från januari 1999 som innehåller intervjuer med bland andra Diamanda Galás, Genesis P-Orridge och Shane Hewitt. Ett fullständigt lysande nummer.”

Vad kommer du skriva om på Sidbloggen?
“Denna min bloggdebut kommer att bli en ventil för mitt behov av att diskutera tidningsvärlden; allt ifrån innehåll och form till nyheter.”

Tags: · · · · · · · · · · · · · · · · · ·

Hej formgivare!

Hej formgivare!

Redaktionen

Hej Vejde Gustafsson, en av formgivarna på samhällsmagasinet Arena. Vilka är de viktigaste idéerna bakom Arenas layout?
”Tydlighet, omsorg om detaljer, elegans men med bråkiga inslag. Vi tyckte framför allt det var viktigt med tydlighet. Man ska lätt kunna se var man är i tidningen och därför har vi tydliga ingångar och sidhuvuden och sidfötter. Vi har ofta ett temablock med en annan brödtext-typografi än resten av tidningen och färgat papper. Eftersom det handlar om samhällsfrågor, politik och debatt tyckte vi också det var viktigt att lätt kunna se vem det är som skriver en text och vad det är för typ av text. Arena är en väldigt textbaserad tidning så i uppdraget ingick också att göra en form som inte innehåller så mycket bild. Därför ville vi lägga stor omsorg på detaljer i formen och typografin med förhoppningen om att det skulle leda till att även läsaren vill lägga tid på att ta sig igenom långa texter.”

Hur går det till när ni formger en artikel?
”Först läser vi texten så vi vet vad den handlar om och lägger in den i grundmallen med rätt typsnitt och format, sedan bestämmer vi en illustratör eller fotograf som skulle passa. Därefter förfinar vi formen och ger varandra feedback och förslag på förbättringar, sedan går artikeln igenom några korrekturvändor och till sist får vi färdigt foto eller illustration och gör den slutgiltiga formen.”

Era omslag sticker ofta ut i mängden, hur resonerar ni?
”Tanken är att omslaget ska vara en idébaserad fotografisk illustration som blir snygg och förmedlar en tanke, idé eller åsikt att fundera kring eller bli provocerad av. Helst ska bilden inte behöva någon omslagsrubrik för att förstås men kan ibland förstärkas, förtydligas eller kompliceras med hjälp av en rubrik. Vi läser texten noggrant och diskuterar vad kärnan i texten är, skissar i litet format, väljer det bästa förslaget, skaffar rekvisita och låter vår fotograf ta bilden.”

Vad är bra tidningslayout?
”Det är svårt att vara generell. En tidnings form måste vara trogen tidningens själ, ibland passar en stökig fanzine-estetik och ibland passar väl genomtänkt typografi och elegans. Överlag kan man väl säga att vi uppskattar tydliga, starka kontraster i storlek och form på bild och typografi, färg och svartvitt, tomma ytor och fyllda textblock. På samma sätt som en föreläsning med någon som pratar entonigt blir otroligt tråkig gäller det att hitta en bra balans och dramatik i formgivningen där läsarens öga leds in i text och bild på ett intressant sätt. En snygg layout kan dock aldrig rädda en idé- eller innehållslös tidning med dåliga texter.”

Det snyggaste typsnittet?
”Just nu älskar jag Champion Gothic som är inspirerat av gamla trätypsnitt. Champion är en perfekt blandning av funktion, elegans men också gammalt hantverk och en opolerad yta.”

Och det fulaste?
”Jag förundras ofta över att Courier som ska föreställa skrivmaskinstext, som i grunden är så fint, kunde bli så misslyckat.”

Din största layoutmiss?
”Det handlar nog mest om korrekturfel eller missar i kommunikationen med tryckeriet. Ganska nyligen skrev vi ‘feminsmen’ istället för ‘feminismen’ i en stor rubrik i Arena. Och när vi gjorde nummer 9 av tidningen SEX försvann färgen på halva omslaget på nästan hela upplagan för att vi och tryckeriet hade olika inställningar på datorerna. Men de tryckte om.”

Vejde Gustafsson, Jon Edergren och Mia Degerman utgör delar av Electric Boogie som bland annat gör formen för Arena. Vejde Gustafsson och Jon Edengren formgav även tidningen SEX. Intervju: Fanny Westin.

Tags: ·

Enkät: Klas Ekman

Enkät: Klas Ekman

Redaktionen

Världens genom tiderna bästa magasin?
”Jag är en sucker för sextiotalets Esquire, under Harold Hayes, när George Lois gjorde omslagen. Jag har ett par inramade hemma på väggen. Det jag gillar är både formen och innehållet – det var ju Esquire som släppte lös skribenter som Tom Wolfe, Gay Talese och Michael Herr på allvar, och som rekryterade Diane Arbus som fotograf.”

Tidningen du helst läser just nu?
”Jag tvingas nog ändå säga Wired. Man hittar alltid något som känns lite mindblowing där.”

Din favoritskribent alla kategorier?
”Nick Tosches. Han kan ta sig an bortglömda countrymusiker, leta reda på opiumhålor och nörda ner sig i sushi och ändå vara lika underhållande.”

Årets största tidningsbesvikelse?
”Jag blir nästan bara besviken när jag läser mina egna texter och vet att tidningen redan är tryckt och ute i butiken.”

En artikel du aldrig glömmer?
”Jag tror det var Jan Gradvall och Lars Nylin som i gamla Slitz gjorde en extremt detaljerad artikel om de rörelsescheman som olika rockband gjorde på scen. Den tog jag helt och hållet på allvar och försökte få mitt dåvarande punkband att repa in ’Clash-pulsen’. Jag var mer noggrann med den än att lära mig att spela gitarr så jag fick sparken.”

Tidningen du gömmer när du får gäster?
”Jag har slutat att skämmas.”

Sveriges mest intressanta tidningsmakare?
”Ingrid Larsson, Bobo Karlsson och Lars Peder Hedberg. Gamla Sthlm City och Intrig står sig fortfarande väl. Och Ingrid jobbar med Vitalt vetande – som jag tycker verkar väldigt lovande. Sedan tycker jag alltid att Kjell Häglund varit en kvalitetsgarant på alla tidningar han suttit på.”

Nästa nya tidningsgenre att slå igenom?
”Jag tror att det blir mer välgjorda vetenskapliga nischtidningar. Som Språktidningen och deras kommande nya projekt. Jag skulle personligen gärna se någon lite hippare och roligare konkurrent till Illustrerad vetenskap.”

Roligaste intervjun du gjort i år?
”Howlin’ Pelle för Café var väldigt kul, annars kommer de snart i Scanorama och Artlover.”

Den nedlagda titel du saknar mest?
”Intrig och SEX. Internationellt sett var jag förtjust i Portfolio.”

Numret du har läst flest gånger?
”Antagligen tidningen Pops andra nummer, med den stora Brett Anderson-intervjun. Jag läste den så ofta att jag fick köpa två exemplar för det ena föll sönder.”

Världens sämsta tidningsnamn?
”Finns det ens någon konkurrent till Dunderpappa?”

Klas Ekman är en av tre medarbetare på Sidbloggen. Här kommer han regelbundet tycka och tänka kring nyheter och trender inom magasinvärlden.

Tags: · · · · · · · · · · · · ·

Banbrytare: Kris

Banbrytare: Kris

Klas Ekman

Okej, idag är det inte särskilt många som minns den smala litteraturtidningen Kris – men när det gäller svenskt kulturliv har få tidskrifter haft en sådan oerhörd impact. Två av redaktionens medlemmar sitter numera i Svenska Akademien: Horace Engdahl och Anders Olsson. Men själva tidningen, som existerade sent sjuttiotal till åttiotal, startades egentligen av författaren Stig Larsson. Det var i alla fall han som satt på pengarna.

Kris blev, om inte bildande, så åtminstone en av de mest bildade tidningarna i svensk mediehistoria. Stig Larsson är inte intagen i Svenska Akademien riktigt än, däremot blev han tillsammans med en annan kompis – Kristian Petri – en karaktär i den klassiska svenska serien Arne Anka, vilket inte heller är så illa pinkat. I en intervju jag gjorde för tidningen SEX berättade Stig Larsson hur det hela gick till.

– Jag hade flyttat till Stockholm och gick på Dramatiska Institutet. En kväll var jag på en föreläsning med sociologen Göran Therborn och då träffade jag Horace och hans gäng, stora delar av det som sedan blev Kris-redaktionen. Jag hängde med dem på efterfest. Jag och mina kompisar i Umeå hade just fått tidskriftsstöd till vår tidning Kod men jag tyckte att vi egentligen var för unga för att göra den. Här var ett gäng som hade förmågan, så jag erbjöd dem pengarna. Horace och de andra var helt chockerade över mina kunskapsbrister. Jag var visserligen yngre, sju år yngre än Horace och fem år yngre än Anders, men de kunde ändå inte förlika sig med att jag hade sådana oerhörda kunskapsluckor.

Vilka luckor var det?
– Horace och de andra kunde prata om Cicero och när jag undrade vem fan det var så fick jag en halvtimmes föreläsning. Det är idealet för alla universitet, så fort man frågar får man svar. Mitt liv hade gestaltat sig helt annorlunda utan dem. Jag började läsa kolossala mängder skönlitteratur: Balzac, Stendhal och andra moderna författare jag hade dålig pejl på.

Stig Larsson är aktuell som manusförfattare till filmen Metropia. Foto: Ulla Montan.

Tags: ·