Det finns en viss flora av tidskrifter som handlar om Italien, med icke-italienare som primär målgrupp. Det är alltså inte en fråga om italienska tidningar för italienare, utan för alla oss som går omkring och drömmer om Italien lite till vardags; vi som då och då tänker bort Berlusconi, maffia och allmän korruption och bara älskar Italien.
Vi är ganska många, av floran med tidskrifter att döma. För två år sedan lanserades en brittisk mattidskrift med bara autentiska italienska recept, Taste Italia. Den blev snabbt en ny storfavorit hos mig, lite skamset insåg jag att jag tillhörde den perfekta målgruppen. Vi som drömmer om Italien, ständigt. Och gärna vill göra det även i köket.
Taste Italia är en sällsynt lyckad tidskrift. Personlig i tonen, lagom initierad utan att vara för exkluderande (gourmetkockar har kanske inte så mycket att hämta bland recepten, men de kan å andra sidan roa sig med reportagen från olika vingårdar eller italienska restauranger, restipsen med vidhängande restaurangtips, eller min favoritsida: ”Come la nonna”, som mormor/farmor gjorde det).
Snygg är den dessutom. En gång i månaden har denna härlighet kommit ut, jag tror faktiskt inte jag har missat ett enda nummer sedan starten. Men på senare tid har det gått längre mellan utgivningarna, sedan i somras utkommer Taste Italia bara varannan månad till min stora irritation. Under tiden kan man trösta sig med den nystartade systertidningen Taste Britain, som är nästan lika kul, om man nu bortser från det faktum att hur mycket man än moderniserar det brittiska köket så kan det ändå aldrig mäta sig med det italienska.
Men Taste Britain är väldigt läsvärd ändå; och den som tror att brittisk mat fortfarande består av överkokta grönsaker och smaklösa stekar kommer att bli grundligt förvånade. Det brittiska köket har betydligt bättre självförtroende nu, det visar inte minst den här tidningen.
Taste Italia och Taste Britain finns hos Press Stop.
