“Baz Luhrmann’s vulgarity is designed to win over the young audience, and it suggests that he’s less a filmmaker than a music-video director with endless resources and a stunning absence of taste.”
Nästa vecka inviger Baz Luhrmanns efterlängtade The Great Gatsby filmfestivalen i Cannes. Nu när de första recensionerna börjar dyka upp i USA är kritiken minst sagt blandad. En av dem som går hårdast åt storfilmen är David Denby i veckans The New Yorker. Även om han gillar Leonardo DiCaprio i titelrollen, menar han att Luhrmanns vulgära estetik slutar i ett smärre övergrepp på F. Scott Fitzgeralds 20-talsklassiker.
Veckans omslag, på tema mors dag, är för övrigt skapat av Chris Ware. Och när vi ändå pratar The New Yorker, ni har väl inte missat Haruki Murakamis fina kärleksförklaring till sitt favoritlopp alla kategorier – Boston Marathon. Finns att läsa här.
Konstnären och The New Yorker-medarbetaren Eric Drooker har målat omslaget på veckans nummer av The New Yorker. I fokus står händelserna vid Boston maraton i förra veckan. “Shadow over Boston” heter konstverket som utgör grunden till veckans starkaste omslag!
“In those first seconds, all I could think was, How can I relieve the pain?” Filin told me later. “The burning was so awful. I tried to move. I fell face first into the snow. I started grabbing handfuls of snow and rubbing it into my face and eyes. I felt some small relief from the snow.”
Veckans The New Yorker bjuder på mycket stark läsning. Inte minst David Remnicks lika mästerliga som otäcka reportage om skandalen på Bolsjojbaletten i Moskva. Remnick tar oss med till den där kalla januarikvällen när konstnärlige ledaren Sergej Filin utsattes för en syreattack utanför sitt hem, iscensatt av en av sina egna dansare, och nystar upp hela bakgrunden till tragedin. Läs texten här.
Årets bästa tidning?
“Fokus. Ett bra år är vi bäst i Sverige, och 2012 var ett ganska bra år. Vi hade landets bästa reportrar och landet bästa omslagsmakare.”
Årets starkaste omslag?
“Jag gillade Novells Loreen-etta och den där hästen med huvudet i väggen som i New York Magazine beskrev hur man lyckas som modern konstnär. Men ska jag välja ett blir det när New Yorker i förväg sammanfattade det amerikanska valet med en teckning på en cirkus kombinerat med copyn: Bring in the clowns!”
Årets roligaste läsning?
“Det allra roligaste var ju ingen artikel utan en video där Gay Talese visade upp sitt källararkiv. Men annars tyckte jag bland annat om Madelene Engstrand Anderssons artikel om Donald Boström i Filter och nästan allt som Land Skogsbruk skrev.”
Årets största besvikelse?
“Så många, både egensignerade och lästa, att de är omöjliga att lista.”
Vad ser du mest fram emot tidningsåret 2013?
“Ännu ett år av strävsamma försök att i konkurrens med andra uträtta något som är lite bättre än det som funnits tidigare.”
Torbjörn Nilsson är politisk redaktör på Fokus och utsågs till Årets Journalist 2012.
He never named that danger in the halls, the shooter, or the Bushmaster semi-automatic assault rifle he primarily used, or the Glock and Sig Sauer pistol he had with him, or the shotgun in his car. The President didn’t use the word “gun” at all. And yet his speech, to a striking degree, was all about guns.
Idag skriver The New Yorkers senior editor Amy Davidson om Barack Obamas tal i Newtown igår. Hon skriver om varför vapenlobbyns USA kan få ett tal att kännas radikalt trots att det inte nämner ordet “vapen” en enda gång. Fler läsvärda texter om tragedin i fredags finns på tidningens sajt. Veckans nummer – där vi bland annat får följa med på en båtresa genom ett smältande Arktis – ger inte en särskilt mycket ljusare bild av världen.
Alla verkar eniga om att Barack Obama vann den sista debatten i natt. Frågan är bara om det räcker hela vägen. The New Yorker gör i alla fall ingen hemlighet av vem de håller på. Veckans omslag av Barry Blitt visar Mitt Romney som sjöman, fast med namnen på gamla flickvänner utbytta mot övergivna åsikter och valfrågor. En fyndig tolkning av den här tavlan och den veliga hållning som Obama förra veckan gav öknamnet “Romnesia”.
Missa inte heller tidningens art director Françoise Moulys nystartade blogg Blown Covers. Där bjuder hon på omslagsidéer som inte höll måttet och uppmanar läsarna att skicka in sina egna skisser utifrån veckans ämne. Många är faktiskt riktigt bra – som exempelvis bidragen till den senaste tävlingen på temat Halloween.
Den här var rätt kul. Mick Stevens teckning ovan har skapat en egen liten Nipplegate. När The New Yorker postade den på sin Facebooksida häromdagen blev man portade. Orsaken var att två små prickar ansågs bryta mot reglerna om “Sex & Nudity”. Så Stevens ritade en ny version där Adam och Eva fick ta på sig kläderna. Läs tidningens serieredaktör reda ut begreppen här.
Missa inte heller Philip Roths bisarra bråk med Wikipedia eller veckans nummer som bland annat innehåller ett tretton sidor långt epos av Salman Rushdie om livet efter fatwan.
Our collective challenge – and it is a worthy one! – should be to go back and give Scott his proper critical dues. We urge everyone reading this to go home this evening and raise a glass to Scott by lighting up the biggest cigar you can buy, donning a batted red baseball cap and remember him by (re)watching one of movies.
Igår hittades regissören Tony Scott död under en bro i södra Los Angeles. Idag kan vi läsa nekrologer i stort sett överallt. Bland annat hos brittiska filmtidningen Little White Lies, där David Jenkins skriver om sina kluvna känslor inför mannen bakom True Romance och Top Gun. LWL har förresten precis avslöjat vilken film som står i fokus för deras nästa nummer – se omslaget ovan.
Och på tal om tragiskt bortgångna regissörer, ni missade väl inte Girls-skaparen Lena Dunhams gripande, personliga och samtidigt väldigt roliga text om sin idol och vän Nora Ephron i The New Yorker tidigare i somras. Den går fortfarande att hitta här.
När The New Yorker släppte sin iPad-app härom året lät de Jason Schwartzman i pyjamas dema den i ett kort klipp. Nu, när det är dags att lansera en ny avancerad iPhone-app, väljer de att arbeta med Girls-skaparen – och världens just nu roligaste person – Lena Dunham. Dunham har i sin tur plockat in Mad Mens Jon Hamm och Girls Alex Karpovksy. Se och njut.
Tidningsåret 2012 – vad har varit bäst och sämst hittills?
“Bäst: Att Spermaharen-mannen David Sundin startat en svensk version av longform.org. På Långläsning.se samlar han flera av de bästa, svenska magasinstexterna från senare år. Som Sigge Eklunds text om jakten på den mystiske nigerianen som spelade titelrollen i Alien, Claes Lönegårds karaktärsmord på Jan Eliasson och Kim Veerabuthroo Nordbergs Dogge-porträtt. Tyvärr har de utvalda texterna hittills nästan uteslutande varit skrivna av män, men jag räknar med att David bättrar sig omgående. Sämst: Jag vet inte… Var 2012 året då Gay Talese officiellt blev gaggig?”
Vilka tidningar tänker du läsa under sommarsemestern?
“Världens tråkigaste svar, men jag har precis tecknat en ny prenumeration på New Yorker, och gläder mig åt att de första tidningarna snart dimper ner i brevlådan.”
Vad är det mest spännande som händer på er redaktion i höst?
“Utöver att jag själv ska vara tjänstledig för att ägna mig åt möbelsnickeri, boxning och trettioårskrisande i Köpenhamn ser jag mest fram emot att läsa vår nya medarbetares, Madelene Engstrand Anderssons, texter i Filter. Det finns också planer på att ersätta vår sömniga hemsida med en ny, ambitiös webbversion av Filter.”
Erik Almqvist är reporter på Filter. Foto: Erik framför Gay Taleses hus på 61:a gatan på Manhattan. (“Där, i källaren, har han skrivit de flesta av sina reportage och böcker, och någonstans innanför fönstret på bilden hänger hans »painting of a naked woman with a rainbow coming out of her vagina«, som omnämns i starten på den här texten.”)
