Sidbloggen

Nyheter, åsikter och intervjuer från magasinvärlden varje dag.

Sidbloggen header image 4

Vogue

Dagens citat

Redaktionen

Look at Vogue. Oh my God. Vogue and Harper’s once were very well designed magazines. I mean they were exciting to look at. You could not give a shit about fashion and be excited by the whole look of the magazine. You look at Vogue now: it’s not even designed. What a difference. You pick up a Vogue back in the days of Alexander Lieberman and those guys, and you look at it now, and it’s a disgrace.

George Lois, legendarisk reklam-AD och mannen bakom de ännu mer legendariska Esquire-omslagen, har svårt att andas när han läser dagens modemagasin och förklarar varför i tidningen Black Book. Missa heller inte Klas Ekmans kontorsstolsintervju med George Lois här.

Tags: · · ·

Time listar årets omslag

Time listar årets omslag

Redaktionen

När vi ändå är inne på omslag. Time Magazine sammanfattar tidningsåret 2009 genom att lista årets bästa omslag. Inga direkta överraskningar, men 2009 kan stolt titulera sig ett utmärkt omslagsår! Två The New Yorker (bland annat det fina Halloween-omslaget vi skrev om), W:s Art Issue, Tar med Kate Moss i genomskärning, Interview-numret med Kristen Stewart, samt australiensiska Vogue med en avmålad Cate Blanchett (som vi också uppmärksammade). Vinnare blev inte helt överraskande New York Magazine från februari med storsvindlaren Bernie Madoff som Batman-boven Jokern: “He looks like a clown, but unfortunately, he was all too serious; the joke was on us.”

Tags: · · · · · ·

Veckans omslag

Veckans omslag

Redaktionen

Veckans omslag här på Sidbloggen är ofta en modetidning. Kanske för att de vågar bryta mot reglerna, ungefär som decembernumret av italienska Vogue där modefotografen Steven Meisel låtit några av världens mäktigaste fotomodeller – Lara Stone, Gisele Bündchen, Natalia Vodianova, Christy Turlington och Kasia Struss – plåta av sig själva. Meisel har därefter formgivit det hela inspirerad av Twitter-bildtjänsten Twitpic.

Spektaklet inne i tidningen är döpt efter Meisels Twitter-uppmaning till modellerna: “Feeling a touch swine flu… so not coming to work today. I’m sending you some clothes… wear what you like, Meiselpic it back to me”. Banbrytande, inspirerande eller bara gräsligt? Vi kan inte riktigt bestämma oss. Men bemödandet i sig ska självklart applåderas.

Tags:

6 dec: The September Issue (två scener)

6 dec: The September Issue (två scener)

Klas Ekman

1. Bee Shaffer dissar sin morsa
Hon är modevärldens motsvarighet till Stora Mårran. Ingen annan verkar kunna få omgivningen att stelna och frysa till is som Vouges chefredaktör Anna Wintour.

Därför var de bästa scenerna i filmen The September Issue, som handlade om arbetet med tidningens tjockaste nummer genom tiden, de där Bee Shaffer intervjuades.

Bee är Anna Wintours dotter – och den enda människan på jorden som verkar ha en hälsosam distans till sin mamma. I stort sett avfärdar hon hela modebranschen och sin mors livsgärning som varandes rätt fjantig.

“She wants me to be an editor. I would never put it down, but I just don’t want to take it too seriously. People in there act like fashion is life. It’s really amusing, but if that’s your career – there are other things out there, seriously… I think I want to be a lawyer”, säger dottern.

Man behöver inte hålla med, men att se Anna Wintour reagera med lite mänsklighet kändes som ett riktigt jävla scoop.

2. André Leon Talley spelar tennis
Jag sjönk djupt ner i biostolen när den här scenen visades.

Anledningen var att jag kände igen mig själv.

André Leon Talley är den mest excentriske redaktören på Vogue och han försöker hålla sig i form genom att spela tennis. Eller snarare genom att försöka spela tennis.

Men han har varit ofantligt noga med sin utstyrsel, har en speciell klocka och en Louis Vuitton-handduk hängande kring halsen.

Hans beteende på banan, inbillar jag mig är särskilt typiskt för folk som jobbar med livsstilsmagasin. Man blir en smula yrkesskadad och inhandlar först alla rätta accessoarer – först därefter börjar man utöva själva aktiviteten.

Grejen är att jag och ett litet gäng andra mediearbetare började gå på just en tenniskurs för nybörjare tidigt i höstas. Två av oss dök upp i klassiska Fila-kläder som vi köpt på nätet, så på vägen till träningen ser vi ut en smula som Luke Wilson i The Royal Tenenbaums.

Tyvärr kan vi inte ens serva än.

Tags:

Vestoj: Allvarligt talat. Om mode. På esperanto. Och engelska.

Vestoj: Allvarligt talat. Om mode. På esperanto. Och engelska.

Johan Wirfält

Som bekant har det skrivits en hel del manifest i den svenska kulturvärlden på sistone. Passande, därför, att nya svenska modetidskriften Vestoj visar sig trendkänslig nog att pryda baksidan av sitt premiärnummer med just ett manifest i tio punkter. Passande, också, därför att Vestoj på många sätt hör hemma i kulturvärlden snarare än i modediton.

Vestoj betyder ”kläder” på esperanto, och det ger väl en fingervisning om ungefär på vilken höjd redaktionens ribba ligger. Det finns antagligen fler referenser till filosofer som Walther Benjamin och Roland Barthes i Vestojs första nummer än vad DN och SvD:s kulturdelar tillsammans mäktar med under en månad. Dessutom är Vestoj skriven på akademisk engelska.

Med andra ord är det inte en modetidskrift för dem som läser sådana som avkoppling eller för shoppinginspiration. Däremot är Vestoj ett av de hittills mest lyckade försöken att förse den unga akademiska disciplinen modevetenskap med en motsvarighet till, säg, medicinarnas The Lancet. I redaktionsrådet ingår flera av den globala modeakademins tungviktare – londonprofessorerna Caroline Evans och Elisabeth Wilson, Valerie Steele som är chefskurator på Fashion Institute of Technologys museum i New York – såväl som sprätten Hamish Bowles från amerikanska Vogue och svensk modeteoris egen grand old dame Ingrid Giertz-Mårtenson.

Det är också med den uttalade ambitionen att ”överbrygga akademi och industri” som redaktionen – där, transparens, chefredaktör Anja Cronberg och redaktör Agnes af Geijerstam är goda vänner till mig – har startat Vestoj.

Första numrets tema är ”Material Memories”. Utifrån detta avhandlas bland annat hertigen av Windsor, modefotots internaliserade melankoli, den amerikanska societetskvinnan Betsy Bloomingdale, nytillverkat ”vintagemode” ur ett postmodernt perspektiv, David Byrnes turnékostymer och annat gött att krydda middagssamtalen med.

Inte helt oväntat lider en del av de där artiklarna av den typ av ogenomtränglighet som är de flesta akademiska tidskrifters adelsmärke. Andra skulle vi – om vi fått korta dem några tusen tecken – lika gärna ha kunnat publicera i Rodeo.

”Mode måste alltid tas på allvar. Vi får aldrig vara rädda för att ha pretentioner”, står det i en av punkterna i Vestojs manifest. Jag tycker inte alls att mode alltid måste tas på allvar. Men jag gillar att Vestojredaktionen tycker det och så uppenbart skiter i alla prettoanklagelser som eventuellt kan följa på en sådan hållning. Vestoj rör sig i en perifer del av modevärlden där ”pretentiös” är en komplimang – och det tycker jag är en komplimang.

Man skulle antagligen kunna göra en tidning med samma idémässiga innehåll och tyngd, men som ur ett läsarperspektiv vore bra mycket tillgängligare än vad Vestoj faktiskt är. Det må vara hänt. Som modetidskrift stakar Vestoj ut en smal och snårig, men väldigt intressant väg mot framtiden. Håller man på med sådant skadar det inte att ta i lite extra.

(Läs mer om Vestoj hos Agnes Braunerhielm, som intervjuar Anja Cronberg.)

Tags: · · ·

Leibovitz och Blanchett

Leibovitz och Blanchett

Redaktionen

Vad vore amerikanska Vogue utan Annie Leibovitz? En bättre tidning? Ingenting? Hur som helst, trots debaclet senast fortsätter stjärnfotografens kärleksaffär med modejätten. I decembernumret, The Arts Issue, plåtar hon typ allt. Sammanlagt gör hon fyra bildjobb, bland annat ett med Hillary Clinton och Barack Obama, samt ett med Lily Cole och Lady Gaga. På omslaget hittar vi den ständige Vogue-favoriten Cate Blanchett (blev hon inte plåtad på exakt samma sätt för Vanity Fair för något år sedan av just Leibovitz?). Kolla in filmen när Annie Leibovitz och Vogues Grace Coddington diskuterar fram The December Arts Issue och Lady Gaga anländer helt naken:

Tags: ·

Om konsten att göra sig av med gamla tidningar

Om konsten att göra sig av med gamla tidningar

Redaktionen

Jag har med stort intresse följt Sidbloggens serie om kontorsstolar på sista tiden. Själv bekänner jag mig till den gruppen som skriver allra bäst i soffor eller fåtöljer. I synnerhet soffor. Av någon anledning sjunker mina krav på mig själv när jag sitter mjukt; allt blir liksom lite snällare och inte lika mycket på liv och död. I mitt arbetsrum har jag en gammal nedsutten IKEA-soffa, som för övrigt är den enda riktigt bekväma sittmöbel vi har hemma. Jag bor med en arkitekt, och sådana föredrar ju som bekant hårda och obekväma sittmöbler.

Tyvärr har soffan i snart ett år varit osynlig, dränkt i högar med böcker, tidningar och kläder. När vi renoverade lägenheten för en tid sedan fick arbetsrummet bli förråd, och så har det förblivit alldeles för länge. Först nu har jag tagit tag i de närmast arkeologiska utgrävningar som krävs för att göra det till ett användbart rum igen. Det är nödvändigt. Jag saknar min läs- och skrivsoffa för mycket.

Det är vid dessa utgrävningar som ett liv av tidningsmissbruk gör sig påmint. Manshöga travar med magasin som jag bara inte har klarat av att slänga. Jag gissar att jag inte är ensam.

För just magasinen är ju ett slags mellanting mellan tidning och bok. Många är helt enkelt för fina för att bara gå i pappersinsamlingen. Att sortera mina gamla tidningshögar är som att gå igenom de senaste femton, nej, tjugo årens mode- och kulturhistoria. I högen hittar jag till exempel det monumentalt snygga Harper’s Bazaar-omslaget där Patrick Demarchelier har fotograferat Linda Evangelista i svart spetskreation. Omslagstexten lyder ”Enter the era of elegance”. Det var septembernumret 1992, supermodellernas heyday, chefredaktören Liz Tilberis’ första nummer och inledningen på en av den tidningens bästa perioder någonsin. I sin avskalade och lite femtiotalsinspirerade enkelhet (Fabien Baron gjorde formen) är det ett av de snyggaste tidningsomslagen någonsin. Hur, jag frågar bara hur, skulle man kunna låta ett sådant gå ner i pappersinsamlingen? Det går förstås inte. Det får stanna.

Problemet är att ju fler av mina gamla magasin som jag bläddrar i, desto fler hittar jag som absolut inte går att göra sig av med. Det är kanske artiklar som betytt mycket, modejobb som absolut måste sparas, inredningsjobb som jag fortfarande finner synnerligen inspirerande. Magasin – i alla fall de som är kvalitativa – är kulturhistoria, mediahistoria och de vackraste tidskrifterna är troféer.

Det är också intressant att jämföra hur många av magasinen som har utvecklats och förändrats under åren, och inte alltid till det bättre. Dagens Harper’s Bazaar är inte ens en blek skugga av den som Liz Tilberis och Fabien Baron gjorde på nittiotalet; under en stor del av den tiden genomgick Liz Tilberis dessutom svåra cellgiftsbehandlingar mot sin äggstockscancer (hon avled 1999). Men det var en av tidningens mest glamorösa epoker någonsin.

Man kan också i mina högar se hur brittiska Vogue har förvandlats från en betydligt stramare produkt till att mer och mer efterlikna de mer folkliga systrarna Elle och Marie Claire. Brittiska Vogue har haft sina ups and downs under åren men just nu tycker jag att den har hittat en rätt bra balans mellan high street och haute couture. Amerikanska Vogue däremot, har under Anna Wintours järngrepp hållit en jämn kvalitet under åren. Den köper jag fortfarande regelbundet, men Harper’s Bazaar var det länge sedan jag köpte.

Till slut inser jag att enda sättet att göra sig av med sina magasin är att helt enkelt inte börja bläddra i dem. Snarare borde man blunda och lägga dem i pappersinsamlingen. Bara för att man ska ha plats för de nya. För redan i eftermiddag kommer jag att komma hem med en fullproppad kasse igen.

Tags: · · ·

Australiensiska Vogue fyller 50 år

Australiensiska Vogue fyller 50 år

Redaktionen

Modemagasin är lite som barn – de älskar att fylla år. Häromveckan firade australiensiska utgåvan av Vouge sin femtionde födelsedag. För att festa loss riktigt ordentligt lät man modeillustratören David Downtown måla av Melbournes stolhet Cate Blanchett i fyra olika poser. De superfina omslagen har spridits på modebloggar i snart två månader. Nu finns de äntligen i Sverige! Köp i din Pressbyrå eller på Press-stop.se.

Tags:

Veckans märkligaste omslag

Veckans märkligaste omslag

Redaktionen

I dessa dagar då Ralph Lauren-modeller photoshoppas pinnsmala och alla har en åsikt om det, dimper plötsligt omslaget från novembernumret av amerikanska Vogue ner i vår inbox. Där ser vi Hollywoodstjärnorna Marion Cotillard, Penelope Cruz, Nicole Kidman och Kate Hudson promenera runt på en strand iklädda fyra nyanser av rödbrunt. Bilden är tagen av Annie Leibovitz, stjärnfotografen med pengaproblem, och man kan inte låta bli att undra om de fyra damerna verkligen var på plats samtidigt. Och om allt verkligen skedde på en strand?

Tags:

Nytt i hyllan

Nytt i hyllan

Redaktionen

Goda nyheter för alla tidningsjunkies – en hel drös nya magasin, främst från England och USA, har landat i Pressbyråns butiker. Höstens absoluta modebibel, septembernumret av amerikanska Vogue som Johan Wirfält skrev om förra veckan, har äntligen hittat till Sverige. Även oktobernumret av Vanity Fair, med ett avslöjande reportage om Jackie Kennedys kamp mot boken The Death of a President samt ett fint jobb på rockstjärnors hippa döttrar, har anlänt. Och Vogue Hommes Japan som vi skrev om häromsistens är nu inne, dock med ett annat omslag (Michael Jackson-homagen fick stryka på foten). Slutligen vill vi också tipsa om Plaza Kvinnas rekordtjocka jubileumsnummer med Coco Chanel-dvd och parfym som bonus. Promenera ner till din Pressbyrå eller beställ direkt från press-stop.se.

Tags: · · ·