Sidbloggen

Nyheter, åsikter och intervjuer från magasinvärlden varje dag.

Sidbloggen header image 4

Vogue

6 dec: The September Issue (två scener)

6 dec: The September Issue (två scener)

Klas Ekman

1. Bee Shaffer dissar sin morsa
Hon är modevärldens motsvarighet till Stora Mårran. Ingen annan verkar kunna få omgivningen att stelna och frysa till is som Vouges chefredaktör Anna Wintour.

Därför var de bästa scenerna i filmen The September Issue, som handlade om arbetet med tidningens tjockaste nummer genom tiden, de där Bee Shaffer intervjuades.

Bee är Anna Wintours dotter – och den enda människan på jorden som verkar ha en hälsosam distans till sin mamma. I stort sett avfärdar hon hela modebranschen och sin mors livsgärning som varandes rätt fjantig.

“She wants me to be an editor. I would never put it down, but I just don’t want to take it too seriously. People in there act like fashion is life. It’s really amusing, but if that’s your career – there are other things out there, seriously… I think I want to be a lawyer”, säger dottern.

Man behöver inte hålla med, men att se Anna Wintour reagera med lite mänsklighet kändes som ett riktigt jävla scoop.

2. André Leon Talley spelar tennis
Jag sjönk djupt ner i biostolen när den här scenen visades.

Anledningen var att jag kände igen mig själv.

André Leon Talley är den mest excentriske redaktören på Vogue och han försöker hålla sig i form genom att spela tennis. Eller snarare genom att försöka spela tennis.

Men han har varit ofantligt noga med sin utstyrsel, har en speciell klocka och en Louis Vuitton-handduk hängande kring halsen.

Hans beteende på banan, inbillar jag mig är särskilt typiskt för folk som jobbar med livsstilsmagasin. Man blir en smula yrkesskadad och inhandlar först alla rätta accessoarer – först därefter börjar man utöva själva aktiviteten.

Grejen är att jag och ett litet gäng andra mediearbetare började gå på just en tenniskurs för nybörjare tidigt i höstas. Två av oss dök upp i klassiska Fila-kläder som vi köpt på nätet, så på vägen till träningen ser vi ut en smula som Luke Wilson i The Royal Tenenbaums.

Tyvärr kan vi inte ens serva än.

Tags:

Vestoj: Allvarligt talat. Om mode. På esperanto. Och engelska.

Vestoj: Allvarligt talat. Om mode. På esperanto. Och engelska.

Johan Wirfält

Som bekant har det skrivits en hel del manifest i den svenska kulturvärlden på sistone. Passande, därför, att nya svenska modetidskriften Vestoj visar sig trendkänslig nog att pryda baksidan av sitt premiärnummer med just ett manifest i tio punkter. Passande, också, därför att Vestoj på många sätt hör hemma i kulturvärlden snarare än i modediton.

Vestoj betyder ”kläder” på esperanto, och det ger väl en fingervisning om ungefär på vilken höjd redaktionens ribba ligger. Det finns antagligen fler referenser till filosofer som Walther Benjamin och Roland Barthes i Vestojs första nummer än vad DN och SvD:s kulturdelar tillsammans mäktar med under en månad. Dessutom är Vestoj skriven på akademisk engelska.

Med andra ord är det inte en modetidskrift för dem som läser sådana som avkoppling eller för shoppinginspiration. Däremot är Vestoj ett av de hittills mest lyckade försöken att förse den unga akademiska disciplinen modevetenskap med en motsvarighet till, säg, medicinarnas The Lancet. I redaktionsrådet ingår flera av den globala modeakademins tungviktare – londonprofessorerna Caroline Evans och Elisabeth Wilson, Valerie Steele som är chefskurator på Fashion Institute of Technologys museum i New York – såväl som sprätten Hamish Bowles från amerikanska Vogue och svensk modeteoris egen grand old dame Ingrid Giertz-Mårtenson.

Det är också med den uttalade ambitionen att ”överbrygga akademi och industri” som redaktionen – där, transparens, chefredaktör Anja Cronberg och redaktör Agnes af Geijerstam är goda vänner till mig – har startat Vestoj.

Första numrets tema är ”Material Memories”. Utifrån detta avhandlas bland annat hertigen av Windsor, modefotots internaliserade melankoli, den amerikanska societetskvinnan Betsy Bloomingdale, nytillverkat ”vintagemode” ur ett postmodernt perspektiv, David Byrnes turnékostymer och annat gött att krydda middagssamtalen med.

Inte helt oväntat lider en del av de där artiklarna av den typ av ogenomtränglighet som är de flesta akademiska tidskrifters adelsmärke. Andra skulle vi – om vi fått korta dem några tusen tecken – lika gärna ha kunnat publicera i Rodeo.

”Mode måste alltid tas på allvar. Vi får aldrig vara rädda för att ha pretentioner”, står det i en av punkterna i Vestojs manifest. Jag tycker inte alls att mode alltid måste tas på allvar. Men jag gillar att Vestojredaktionen tycker det och så uppenbart skiter i alla prettoanklagelser som eventuellt kan följa på en sådan hållning. Vestoj rör sig i en perifer del av modevärlden där ”pretentiös” är en komplimang – och det tycker jag är en komplimang.

Man skulle antagligen kunna göra en tidning med samma idémässiga innehåll och tyngd, men som ur ett läsarperspektiv vore bra mycket tillgängligare än vad Vestoj faktiskt är. Det må vara hänt. Som modetidskrift stakar Vestoj ut en smal och snårig, men väldigt intressant väg mot framtiden. Håller man på med sådant skadar det inte att ta i lite extra.

(Läs mer om Vestoj hos Agnes Braunerhielm, som intervjuar Anja Cronberg.)

Tags: · · ·

Leibovitz och Blanchett

Leibovitz och Blanchett

Redaktionen

Vad vore amerikanska Vogue utan Annie Leibovitz? En bättre tidning? Ingenting? Hur som helst, trots debaclet senast fortsätter stjärnfotografens kärleksaffär med modejätten. I decembernumret, The Arts Issue, plåtar hon typ allt. Sammanlagt gör hon fyra bildjobb, bland annat ett med Hillary Clinton och Barack Obama, samt ett med Lily Cole och Lady Gaga. På omslaget hittar vi den ständige Vogue-favoriten Cate Blanchett (blev hon inte plåtad på exakt samma sätt för Vanity Fair för något år sedan av just Leibovitz?). Kolla in filmen när Annie Leibovitz och Vogues Grace Coddington diskuterar fram The December Arts Issue och Lady Gaga anländer helt naken:

Tags: ·

Om konsten att göra sig av med gamla tidningar

Om konsten att göra sig av med gamla tidningar

Redaktionen

Jag har med stort intresse följt Sidbloggens serie om kontorsstolar på sista tiden. Själv bekänner jag mig till den gruppen som skriver allra bäst i soffor eller fåtöljer. I synnerhet soffor. Av någon anledning sjunker mina krav på mig själv när jag sitter mjukt; allt blir liksom lite snällare och inte lika mycket på liv och död. I mitt arbetsrum har jag en gammal nedsutten IKEA-soffa, som för övrigt är den enda riktigt bekväma sittmöbel vi har hemma. Jag bor med en arkitekt, och sådana föredrar ju som bekant hårda och obekväma sittmöbler.

Tyvärr har soffan i snart ett år varit osynlig, dränkt i högar med böcker, tidningar och kläder. När vi renoverade lägenheten för en tid sedan fick arbetsrummet bli förråd, och så har det förblivit alldeles för länge. Först nu har jag tagit tag i de närmast arkeologiska utgrävningar som krävs för att göra det till ett användbart rum igen. Det är nödvändigt. Jag saknar min läs- och skrivsoffa för mycket.

Det är vid dessa utgrävningar som ett liv av tidningsmissbruk gör sig påmint. Manshöga travar med magasin som jag bara inte har klarat av att slänga. Jag gissar att jag inte är ensam.

För just magasinen är ju ett slags mellanting mellan tidning och bok. Många är helt enkelt för fina för att bara gå i pappersinsamlingen. Att sortera mina gamla tidningshögar är som att gå igenom de senaste femton, nej, tjugo årens mode- och kulturhistoria. I högen hittar jag till exempel det monumentalt snygga Harper’s Bazaar-omslaget där Patrick Demarchelier har fotograferat Linda Evangelista i svart spetskreation. Omslagstexten lyder ”Enter the era of elegance”. Det var septembernumret 1992, supermodellernas heyday, chefredaktören Liz Tilberis’ första nummer och inledningen på en av den tidningens bästa perioder någonsin. I sin avskalade och lite femtiotalsinspirerade enkelhet (Fabien Baron gjorde formen) är det ett av de snyggaste tidningsomslagen någonsin. Hur, jag frågar bara hur, skulle man kunna låta ett sådant gå ner i pappersinsamlingen? Det går förstås inte. Det får stanna.

Problemet är att ju fler av mina gamla magasin som jag bläddrar i, desto fler hittar jag som absolut inte går att göra sig av med. Det är kanske artiklar som betytt mycket, modejobb som absolut måste sparas, inredningsjobb som jag fortfarande finner synnerligen inspirerande. Magasin – i alla fall de som är kvalitativa – är kulturhistoria, mediahistoria och de vackraste tidskrifterna är troféer.

Det är också intressant att jämföra hur många av magasinen som har utvecklats och förändrats under åren, och inte alltid till det bättre. Dagens Harper’s Bazaar är inte ens en blek skugga av den som Liz Tilberis och Fabien Baron gjorde på nittiotalet; under en stor del av den tiden genomgick Liz Tilberis dessutom svåra cellgiftsbehandlingar mot sin äggstockscancer (hon avled 1999). Men det var en av tidningens mest glamorösa epoker någonsin.

Man kan också i mina högar se hur brittiska Vogue har förvandlats från en betydligt stramare produkt till att mer och mer efterlikna de mer folkliga systrarna Elle och Marie Claire. Brittiska Vogue har haft sina ups and downs under åren men just nu tycker jag att den har hittat en rätt bra balans mellan high street och haute couture. Amerikanska Vogue däremot, har under Anna Wintours järngrepp hållit en jämn kvalitet under åren. Den köper jag fortfarande regelbundet, men Harper’s Bazaar var det länge sedan jag köpte.

Till slut inser jag att enda sättet att göra sig av med sina magasin är att helt enkelt inte börja bläddra i dem. Snarare borde man blunda och lägga dem i pappersinsamlingen. Bara för att man ska ha plats för de nya. För redan i eftermiddag kommer jag att komma hem med en fullproppad kasse igen.

Tags: · · ·

Australiensiska Vogue fyller 50 år

Australiensiska Vogue fyller 50 år

Redaktionen

Modemagasin är lite som barn – de älskar att fylla år. Häromveckan firade australiensiska utgåvan av Vouge sin femtionde födelsedag. För att festa loss riktigt ordentligt lät man modeillustratören David Downtown måla av Melbournes stolhet Cate Blanchett i fyra olika poser. De superfina omslagen har spridits på modebloggar i snart två månader. Nu finns de äntligen i Sverige! Köp i din Pressbyrå eller på Press-stop.se.

Tags:

Veckans märkligaste omslag

Veckans märkligaste omslag

Redaktionen

I dessa dagar då Ralph Lauren-modeller photoshoppas pinnsmala och alla har en åsikt om det, dimper plötsligt omslaget från novembernumret av amerikanska Vogue ner i vår inbox. Där ser vi Hollywoodstjärnorna Marion Cotillard, Penelope Cruz, Nicole Kidman och Kate Hudson promenera runt på en strand iklädda fyra nyanser av rödbrunt. Bilden är tagen av Annie Leibovitz, stjärnfotografen med pengaproblem, och man kan inte låta bli att undra om de fyra damerna verkligen var på plats samtidigt. Och om allt verkligen skedde på en strand?

Tags:

Nytt i hyllan

Nytt i hyllan

Redaktionen

Goda nyheter för alla tidningsjunkies – en hel drös nya magasin, främst från England och USA, har landat i Pressbyråns butiker. Höstens absoluta modebibel, septembernumret av amerikanska Vogue som Johan Wirfält skrev om förra veckan, har äntligen hittat till Sverige. Även oktobernumret av Vanity Fair, med ett avslöjande reportage om Jackie Kennedys kamp mot boken The Death of a President samt ett fint jobb på rockstjärnors hippa döttrar, har anlänt. Och Vogue Hommes Japan som vi skrev om häromsistens är nu inne, dock med ett annat omslag (Michael Jackson-homagen fick stryka på foten). Slutligen vill vi också tipsa om Plaza Kvinnas rekordtjocka jubileumsnummer med Coco Chanel-dvd och parfym som bonus. Promenera ner till din Pressbyrå eller beställ direkt från press-stop.se.

Tags: · · ·

“Världen behöver inte ett till modemagasin för män”

“Världen behöver inte ett till modemagasin för män”

Redaktionen

Kreatörerna Erik Torstensson och Jens Grede driver den framgångsrika reklambyrån Saturday i London, en byrå som helt specialiserat sig på mode med kunder som H&M, Cos, Monsoon, Nike och Zara. Som om inte det vore nog gör Erik och Jens även en tidning tillsammans: Man About Town – ett makalöst ambitiöst herrmodemagasin som nu släpper sitt femte nummer. Sidbloggen tog ett snack med Erik Torstensson för att ta reda på hur de arbetar och vad de själva läser. Missa heller inte bildspelet där du får en exklusiv förhandstitt på nya numret.

Berätta lite om innehållet!
”Vi är väldigt glada att vi lyckats skapa en portfolio av intervjuer med män i olika åldrar och av olika karaktär som verkar lite ‘behind the scenes’ i modevärlden. Från Joe McKennas assistent och Olivier Lalanne på franska Vogue till retail-legenden Marvin Traub. Vi är också stolta över samtalet vi skapade mellan Rick Owens och den ryska konstnären Andrie Molodkin.”

Vilket bild är allra finast?
”Det är omöjligt att utnämna en specifik bild, men jag är svag for Hedi Slimans portfolio av modellen Magdalena och Camilla Åkrans porträtt av Anja Rubik tillsammans med hennes pojkvän. Något så intimt har du inte sett tidigare.”

När ska man läsa Man About Town?
”Man ska helst läsa Man About Town i lugn och ro hemma. Man About Town ska vara långsam läsning, det snabba hör hemma på internet.”

Vilket jobb har varit struligast att få till?
”Omslaget var svårt vilket det alltid är när man ska para ihop en stor fotograf med en stor stjärna på samma plats i god tid innan deadline. Denna gång föll vår tilltänkta stjärna igenom i sista sekund, vilket skapade en del stress.”

Oj, spännande, vem var det?
“Damon Albarn. Han är en sann ‘renaissance man’, något vi gillar mycket. Han hade accepterat men tyvärr var timingen fel.”

Hur ser arbetet ut inför ett nytt nummer?
”Man About Town är ett väldigt egoistiskt projekt för mig och Jens, vilket är något vi är väldigt ärliga med. Det här är inte vårt ‘day job’ så vi har privilegiet att göra en tidning för oss själva. Man About Town är en lyx, världen behöver inte ett till modemagasin för män som kommer ut två gånger om året. Och det finns tidningar som är mycket bättre på herrmode än vad vi är, vi tycker egentligen modefoto-delen av Man About Town är den minst intressanta. Herrmode är inte så intressant – bra bilder och intressanta människor däremot, det är något vi hellre fokuserar på.”

Hur lång tid tar det att göra ett nummer?
”Tidningen har två intensiva veckor innan den går till tryck. Insamlande och skapande av innehåll börjar så klart långt tidigare. Vi har lärt oss jobba snabbt och inte vela med beslut då vi har väldigt med begränsat med tid för detta projekt. Jag och Jens bestämmer, oftast under en flygresa, vad och vilka vi vill ha med i tidningen. Varenda sida och idé kommer från oss. Sedan sätter jag designen över en långhelg och efter det har vi ett tight team som hjälper oss att få det hända.”

Vilka andra tidningar läser ni helst?
”032c erbjuder alltid något av relevans som du inte kan läsa någon annanstans. I senaste numret finns till exempel en lång artikel om den fascinerande Gerard Stidel. Sedan är Purple Fashion just nu populärkulturens mest relevanta tidning, den nya Interview. Olivier Zahm gör sig själv till vår tids Warhol, fast med en stark sexualitet, och levererar en rå och relevant ton. Vi läser även Vanity Fair och The New Yorker.”

Vad gör en tidning bra?
”Om den erbjuder något som ingen annan erbjuder. Tidigare kunde tidningar erbjuda nyheter och trender, men i och med internet kan de nu bara rapportera om dem i efterhand. Därför borde de koncentrera sig på att vara långsammare. Vi gillar tidningar som ger oss mer, där texten inte slutar precis när man börjar komma in i den, där vi inte kan hitta samma intervju i samma längd på nätet.”



Tags: · · · · · · ·

Lagerfeld och Starck

Lagerfeld och Starck

Redaktionen

Minns ni Wallpaper? Klart ni gör. Tyler Brûlés designbibel var under slutet av nittiotalet lika självklar på stockholmarnas soffbord som fjärrkontrollen. Wallpaper älskade Sverige och Sverige älskade Wallpaper. En hel del har hänt sedan dess. Redan 1997 sålde Tyler Brûlé tidningen till IPCMedia, en del av TimeWarner, och 2002 lämnade han posten som kreativ chef. Numera styr den engelska journalisten Tony Chambers, med bakgrund på Sunday Times och GQ, över redaktionen i London.

Oktobernumret har två förnäma gästredaktörer i modeskaparen Karl Lagerfeld (som även är gästredaktör på tyska Vogue denna månad) och den franska stjärndesignern Philippe Starck. ”Both have stepped out of their creative comfort zones to challange our preconceptions, as well as their own,” skriver Tony Chambers i ledaren. Tidigare har Jeff Koons, Dieter Rams, Hedi Slimane, Zaha Hadid, Rei Kawakubo och Louise Bourgeois varit gästredaktörer i Wallpaper. Om Lagerfeld och Starck lyckas lika bra får ni avgöra själva. Wallpaper #127 finns nu i butik till kampanjpris: 39 kr!

Tags: ·

Septembernumret

Septembernumret

Johan Wirfält

”Tänk på det här numret av tidningen som ett varumärke. Marknadsför det som det aldrig blivit marknadsfört förut!”, hojtar Tom Florio, utgivare av amerikanska Vogue och något överpeppad, på en konferens med sina säljare i dokumentärfilmen The September Issue.

Det fungerar. Amerikanska Vogues septembernummer 2007 blir, får vi sedermera veta i filmen, det tjockaste nummer som förlaget Condé Nast någonsin givit ut av sitt anrika modeflaggskepp: 840 sidor, varav 727 annonser.

Två år och en global finanskris senare har Vogue, och septembernummervarumärket, fått sig om inte en rejäl törn så åtminstone naggats något i kanten. När numret i veckan når svenska tidningshyllor är nätforum som The Fashion Spot redan fyllda av syrliga kommenterarer. Årets upplaga av septembernumret är ”bara” på 584 sidor, vilket fått läsare att ironiskt konstatera att Vogue nu givit ut sin ”SMALLEST September Issue EVER”. (Fördelar finns: För en gångs skull går det att bära med sig tidningen i axelväskan utan att drabbas av akut lumbago.)

Men förutom att det inledande annonssjoket tappat något hundratal sidor och alltså tycks aningen mänskligare att ta sig igenom än vanligt, är det mesta som det brukar i Anna Wintour-land. Favoritfotograferna – Mario Testino, Craig McDean, Steven Klein, Steven Meisel och Patrick Demarchelier – medverkar. Så även modellerna Wintour gillat mest de senaste åren, i form av Karlie Kloss, Liya Kibede, Natalia Vodianova och Raquel Zimmermann.

Samt, förstås, Mannen. Roger Federer.

Anna Wintour är besatt av världens bästa tennisspelare. Hon följer hans Grand Slam-finaler som män från Falkenberg följer Iron Maiden, och förklarar för det fåtal av sina medarbetare som är överviktiga – André Leon Talley alltså – att det som saknas antagligen är tennis. När hon i The September Issue får frågan vad hon mest av allt i livet önskar sig svarar hon ”en bättre backhand”.

I septembernumret av Vogue pratar Roger Federer lite om hur det känns att bli pappa.

Bästa modejobbet i tidningen är annars en rödluvanstory signerad brittiska fotografduon Mert & Marcus och Vogues creative director Grace Coddington. Natalia Vodianova går vilse i en orange höstskog iförd en scharlakansröd kappa från Yohji Yamamoto, det är sagolikt på flera sätt. Sympatiska bildtexter också: “There’s something very Grimm about a romantic ruffled jabot and cuffs.”

Tags: